Relationer till andra
Lämna en kommentar

Bara där går det att mötas.

Jag mötte en katt idag. 
Länge satt vi där och tittade på varandra i gryningen. 
Jag visade mitt bekymmer. 
Den visade mig ett fält; 
ett öppet fält där det inte fanns något annat än mjukt gräs. 

”Där kan man mötas”, påminde mig katten. Bara där. 
Och där möts man med lätthet. 
Så länge man står kvar där, i det öppna, 
finns inga hinder, inga murar, inga väggar eller svårigheter. 
Jag påminns om Rumis text:
”Out beyond the ideas of rightdoing and wrongdoing, 
there is a field. 
I’ll meet you there”. 

Svårigheterna finns, 
men på det öppna fältet bortom alla idéer om rätt och fel, 
bortom alla tolkningar och skuld, finns de inte. 

Så fick jag se en bild av den förbjudna staden, 
med murar, väggar och stängda dörrar. 

Den var omgiven av förbudsskyltar; 
”förbjudet att gå in”, ”varning”, ”fara”. 
”Håll dig borta.” 

I den förbjudna staden går det inte att mötas. 
Här finns skuld och anklagelser, straff och separation; 
murar, väggar. 

”Gå inte in där, det blir inte bra. 
Är du fast där, försök ta dig där ifrån så fort du kan. 
Det är en dödens plats. 
Där kan man inte möta någon,
inte ens sig själv.
Ta dig till fältet, det öppna.”


Det är inte alltid lätt att hitta till den öppna platsen
där var och en ansvarar för sitt, utan att döma,
i en kärleksfull vilja att förstå.
Men det är där och bara där vi får kontakt;
där jag överger mina tolkningar och öppet hör en annan sanning,
framsprungen ur öppenhet och kärlek.
Vi satt där länge, katten och jag. 
Så tog jag farväl. 
Den följde mig med blicken tills den blev en liten prick i fjärran.

Lagrad under:Relationer till andra

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *