Anknytningsmönster
kommentarer 2

Otrygga anknytningsmönster, rustningen och friheten bortom.

Det kan kännas som om de otrygga anknytningsmönstren sitter väldigt djupt, och på sätt och vis gör de det. De har känslomässiga fästen långt in i oss som kan vara svåra att lossa.

Ett skyddande skal

Det kan kännas som om mönstren går djupt, djupt, men egentligen ligger de som ett skyddande skal runt oss. Därunder finns de vi egentligen är. Ju mer man närmar sig det inom en som ligger bortom mönstren, desto mer blir skalet som något man kan krypa ut ur och vara fri från. Kanske inte fri för gott, för mönstren kan triggas igen, men det går att krypa ur det där skalet när det har åkt fram. Man behöver inte sitta fast i sina mönster för evigt. De är som en rustning som går att ta av, även om det kan vara svårt att lyckas med det på egen hand. Man behöver ta sig igenom sårbarhetstunneln till friheten på andra sidan. Det här lär man sig inte på en kafferast, men det går.

Långt in och innerst inne

Om man inte ser tillräckligt djupt, kan man blanda ihop långt in och innerst inne och tro att det inte finns något bortom det första, kännbara obehaget. Det gör det. Det finns något helt fantastiskt bortom obehaget. Under det finns det kärlek, frihet, klarsyn och frid. Där är man hemma och har allt man behöver.

Friheten att se rakt igenom

Det går att lära sig se förbi mönstren; att se den rena och genuina formen även om mönstren är där. Det är som se med en röntgenblick som går rakt igenom. Då kan man se in under skalet, se det som är sant och inte låta sig luras av det som hamnat ovanpå. Man kan få kontakt med det äkta även när mönstren är där. Det går att se ändå. Man kan lita på sin första känsla. De mönster som går igång vid närhet, är bara ett skal. De är inte den andre. Det är inte du. Vi finns bortom våra försvar, bortom våra reaktioner. Djupast är vi trygga; trygga i vårt värde. Självklara. Den andres mönster har inget att göra med vad den egentligen vill. Mönstren skräms bara om man är rädd för dem.

Och som alltid – modig, empatisk sårbarhet är nyckeln till det mesta.

Med värme,

Evalotta.

Lagrad under:Anknytningsmönster

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

2 Kommentarer

  1. Det är smärtsamt när man står vid sidan av och klart och tydligt ser människan bakom rustningen, när man ”genomskådat” den enorma muren men ändå inte når fram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.