Författare: Evalotta Stiernholm

2016-07-08 10.20.55

Hur vet man vad som är en grundkänsla? (En känsla som kommunicerar behov och som ger lugn när man förstår behovet)

Känslor; det finns så många, så grumliga, vaga och otydliga. Känslor kommer för att visa oss vad vi behöver och det behöver vi ha kontakt med för att må bra. Det är dock inte alltid så enkelt. Känslorna kan komma ur tolkningar vi gjort utan att märka det. För att hitta från en svår, grumlig eller tung, vag känsla, eller en känsla vi inte kan påverka, till den grundkänsla som är kopplad till ett grundläggande behov, kan man behöva skala av några lager. Känslor blir svåra när vi känner oss maktlösa inför dem. Känslan av maktlöshet kan komma sig av att vi antingen gjort en tolkning av andras beteende (vilket ger en känsla som vi inte kan påverka utan att försöka ändra den andre, vilket inte går) eller dömer oss själva för att vi känner som vi gör. Den där känslan kan ha följt med i decennier. (Undantag finns givetvis, som när man till exempel står inför riktigt svåra händelser och är genuint maktlös inför dem.) Hur vet man vad som är en grundkänsla egentligen? …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-07-25 13.54.52

När man blir splittrad mellan behov – exempelvis ensamhet och delaktighet

Ensamhetsbehovet är ett behov som för vissa av oss är svårt att tillgodose. Det kan finnas vitt skilda skäl till detta. Ett vanligt skäl är att man är mån om att andra inte ska bli besvikna eller liknande. Av det skälet kan man sätta sitt ensamhetsbehov åt sidan för att försöka tillgodose sitt behov av trygghet och gemenskap (inte bli förskjuten av den andre) eller helt enkelt för att man inte vill vara oartig eller otrevlig och är mån om att den andre ska må bra och få sina behov tillgodosedda. Man kan även känna sig kluven mellan behovet av ensamhet och att få vara med om nya upplevelser; alltså inte vilja gå miste om något roligt. Det här är vanligt. När ska man tacka nej till roligheter för att man behöver återhämtning för sig själv? I ensamheten kan känslor komma upp till ytan, känslor som kan kännas svåra. Då kan det hända att man drar sig för att tillgodose ensamhetsbehovet i ett försök att må bra och försäkra sig om att andra behov blir …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-18 15.53.17

Det blir mycket enklare så här

Att kunna förstå och härleda känsloreaktioner ner till botten, till det grundläggande behov de kommunicerar, det är värt all möda och all tid. Det hjälper aldrig att säga att någon inte behöver känna på ett visst sätt, för känslan bottnar i ett behov och förstår man inte behovet, kommer känslan att kvarstå eller återkomma eftersom behovet är viktigt och vill bli hört. Känslor och behov, grunden till allt. Låt mig ge vardagsexempel: Jag talade med en vän som har svårt för att ta emot och lätt för att ge. ”Det känns som att jag behöver ge tillbaka”, sa min vän. Att bemöta det med att säga: ”Åh, du behöver inte känna så”, hjälpte föga. Jag frågade vad det är som känns när det är svårt att ta emot. ”Jag är orolig för att jag inte ska vara viktig då”, svarade min vän. Det var det det handlade om; känslan kom för att värna om behovet av värde, och även om behovet av gemenskap. När det blev tydligt att det var det det handlade om på …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-08-06 11.53.07-1

Hur får man ihop det så att alla blir nöjda när alla i familjen vill olika?

Att leva i familj innebär att man behöver ta hänsyn till flera personers behov. Min övertygelse och erfarenhet är att man alltid kan hitta sätt för detta där ingen behöver ge sig, bli överkörd eller anpassa sig. Till en början kan det verka omöjligt; viljorna kan gå brett isär och känslorna bli starka. Någon har lätt för att släppa sin agenda, anpassa sig och köra över sig själv, någon annan är viljestark och kämpar för det som är viktigt för den. Frågan är hur man då gör för att alla ska må bra och få det som är viktigt för dem. Man letar efter behovet. Hittar man behovet bakom viljan, går det alltid att nå en lösning där ingen behöver ge sig. Låt säga att en vill åka iväg någonstans, en vill vara hemma och ta en promenad, en vill inte missa något och kan inte välja och en vill att familjen ska vara tillsammans hela tiden. Behov man kan finna där är: Nya intryck, vila, rörelse, upplevelser och trygghet. När man hittat behoven, blir det …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-01-15 14.25.59

Hur stöttar man någon i sorg?

När vi befinner oss i en svår tid i livet, behöver vi stöd. Vi kan behöva det så innerligt, men samtidigt kan andra människors försök till stöd kännas mer som en belastning än som hjälp om det inte möter våra behov. När det som andra säger för att hjälpa inte hjälper, kan man känna sig ännu mer utlämnad åt sig själv. Så, hur kan man då möta den som är i sorg utan att det blir fel? Och vad är det som kan bli fel? Här kommer några saker att tänka på: 1. Fråga den som sörjer vad den behöver. Din bild är kanske att den behöver tröst och hopp, men den sörjande kanske behöver få vara arg eller riktigt ledsen. Om du vill hjälpa, rådfråga den andre för att få kännedom om vad den blir hjälpt av. Saker man kan behöva: Bli hörd, få prata medan någon är tyst och lyssnar utan att säga så mycket, få lugn och ro, praktisk hjälp (snöskottning, gräsklippning, handling…), mat, få komma på andra tankar, få ur sig sina tankar …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 11.00.01

Säg som det är – om omedvetna undanflykter och varför det kan vara svårt att rakryggat yppa sanningen

Det händer att jag kommer på mig själv med att undra hur jag ska förklara mig för någon. Omedvetet känns det svårt att säga som det är och halvmedvetet letar hjärnan efter något gångbart. Jag har fått syn på det där och stoppar mig för att likt Karl Bertil Johnsson istället rakryggad yppa sanningen. För varför skulle jag inte säga precis som det är? Det finns ju alltid skäl, goda skäl, skäl jag kanske inte rår för eller som är viktiga för mig. I grund och botten handlar det om en drivkraft att tillgodose behov och om att slippa känna skam. Undvikanden är bara ett sätt att försöka tillgodose behovet av skamfrihet, eller om man så vill – gemenskap, acceptans, värde, kärlek eller närhet. Behovet är viktigt, men strategin ödesdigert kortsiktig. Kanske var den det bästa alternativet när vi var små, kanske funkar den temporärt i dysfunktionella relationer, men den funkar inte på riktigt. Det hållbara sättet är att försöka hitta behovet och sedan stå upp för det. Så här är det med mig, det är …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.31.04-1

Om att inte hålla sig i tro, om Gud och om att falla i ljus

  Guds existens är inte beroende av att vi tror på den, men kontakten med den gör något med oss. Precis som jag ofta behöver skala bort bilden av mig, behöver jag skala bort bilden av Gud. Bilden vi har av varandra, hamnar i vägen för genuin kontakt; människa till människa, människa till Gud. Jag tror inte på min tro, men jag tror på Gud. I tillit.   Jag blir inte hjälpt av att hålla mig i bilden av att vara buren i svåra tider, men jag blir hjälpt av upplevelsen av att vara det. Jag blir inte hjälpt av att andra försöker inge mig hopp i tider då jag behöver släppa varenda halmstrå och bara falla, falla…falla fritt ner i det underbara ljuset. Ljuset som gör allting nytt och som är frid och glädje. Botten är så ljus. Att försöka hålla mig i något, hindrar mig bara att nå dit.   Det gör inte ont att falla, men det gör ont att försöka hindra fallet att ske när tid är. Fallet skalar bara av det som inte …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.34.21

Att möta den livsbejakande, existentiella smärtan och landa i ljus.

Det finns smärta och annan smärta. Det här handlar om den som har med de existentiella villkoren att göra; om med separationer, död och själens ensamhet. Den ska man inte väja för. Att möta den, låta den kännas genom ben och märg när den gör sig påmind, leder till ljus och åter ljus. Den leder hem till den trygga platsen innerst där inne. (Ej att förväxla med smärtan som kommer ur ett dömande av sin person och ur smärtsamma tolkningar; att umgås med den leder bara vilse.) Ibland gör det ont, livet. Ont på ett existentiellt plan. Död, sjukdom, separationer och förluster avlöser varandra och kommer i klump. Det tär. Det känns, det smärtar och emellanåt ställer sig smärtan mitt framför mig och ber mig ta in den i sin helhet. ”Tänk om”, säger smärtan, ”tänk om även de sista du har kvar dör. Det är inte många kvar nu. Tänk, då blir du helt ensam.” Och jag känner på det och smärtan skär genom ben och märg och livet blir för långt och gör för ont. Men jag vet, jag …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-07-29 10.04.00

Att låta självbilden spricka upp som ett äggskal (och titta ut som en nykläckt kyckling; redo.)

Friheten i att låta bilden av sig själv falla bort, är stor. Ingen av oss är det fina som andra säger om oss, när det vi gör möter deras behov. (Då gillar de oss ofta och vi kan känna oss omtyckta, godkända, välkomna). Inte heller är vi det som andra kan kritisera när det vi gör inte möter deras behov. (Då kan de bli besvikna och arga och vi kan känna oss missförstådda, avvisade, oomtyckta).   Vi är. På vilket sätt som helst. Vad som helst, vem som helst. Det är en frihet när självbilden spricker upp som ett äggskal och faller bort.   Vi är inte det vi kan, det goda vi gör eller undlåter att göra. Det finns inga förväntningar att leva upp till när vi vet det, bara olika konsekvenser. Vet vi det, kan vi höra vad som helst sägas om oss, och veta att det inte är oss de talar om. De uttrycker egentligen bara huruvida det de upplever att vi gör, möter deras behov eller ej. Från den platsen av frihet kan vi …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-03 09.02.58-1

Vad vi längtar efter i en konflikt

När vi fastnat i en konflikt, blir vi ofta vårt minst välfungerande jag. Klarsynen är som bortblåst, empatin känns svåråtkomlig och vi tillskriver gärna den andre diverse mindre attraktiva egenskaper (i ord eller tanke). Någon blir rädd när konflikten är ute i ljuset och vill helst hålla den tillbaka. Någon annan lider mest när konflikten finns men är outtalad, och vill bara få fram allt i ljuset så fort som möjligt. Redan där kan det låsa sig. Så, vad gör vi då när vi är vårt minst välfungerande jag i samma stund som vi verkligen behöver tillgång till vårt mest välfungerande jag för att komma vidare? Själv tycker jag att en ledstjärna hjälper, ett fokus att navigera mot.   Vad vi brukar längta efter när vi hamnat i en konflikt: – Att bli rätt förstådda i våra goda avsikter – Att slippa känna skuld (att bli förstådd och inte dömd) – Att slippa känna skam (att bli sedd som fin, värdefull, godkänd och inte bli dömd) – Att förstå den andre i hans/hennes goda avsikter – …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest