Författare: Evalotta Stiernholm

En lista över behov

Det här är en inkomplett lista över grundläggande behov. Här kan du leta efter vilket ditt behov kan vara, om du har lite svårt att hitta det. Behoven ligger under några olika rubriker, men det är egentligen inte så noga. Kontakt: Uppskattning Äkthet Tillhörighet Omtänksamhet Närhet Kommunikation Medkänsla Stöd Gemenskap Intimitet Kärlek Ömsesidighet Respekt Trygghet Bli sedd Kontakt med känslorna Kontakt med behoven Bli förstådd Tillit Autonomi: Valfrihet Värdighet Frihet Oberoende Space Integritet Acceptans Mening: Medvetenhet Utveckling Utmaningar Kompetens Få bidra Kreativitet Utforskande Integration Lärande Sörja Fira Perspektiv Delande Riktning Självförverkligande Stimulans Förstå Delaktighet Skönhet Inspiration Existentiella djup Andlighet Mening Inre frid: Acceptans Balans Enkelhet Tro Hopp Struktur Sinnesfrid Vördnad Fysiskt: Luft Vatten Mat Vila Återhämtning Sömn Rörelse Säkerhet Sex Skydd Beröring Andning Ha roligt: Äventyr Humor Stimulans Glädje Roligheter Variation Förnyelse Spontanitet

Separation och förluster – att läka tomrummet.

Det här handlar om när människor inte kan ge oss det vi längtar efter att få; för att relationen är bruten, för att det finns sår, för att de är döda, för att det inte går. Hur kan man göra för att ändå må bra och få sina behov tillgodosedda? En förlust av en viktig relation, är oerhört smärtsamt. Ofta väcker det ett kluster av känslor som kommer samtidigt och trasslar in sig i varandra. Förlusten kan kännas som att hjärtat slits ur kroppen och lämnar ett stort hål efter sig, som att man blir halv, ensam kvar, tom. Den kan lämna oss med en känsla av meningslöshet, av övergivenhet, av sorg och vilsenhet. Är det en förlust av någon som fortfarande lever, förstärks smärtan av otillgängligheten; av att den andre finns men inte längre är nära. Är det en förlust genom död, är den så brutalt definitiv. Oavsett vilket, gör det ont och man kan verkligen behöva hjälp att hitta en väg igenom. Jag har fått min beskärda del av förluster i livet. Det …

Att navigera genom svåra tider och en enda sak att se upp med.

Livet har sina faser. Emellanåt blir påfrestningarna större än vad som känns möjligt och grundvalarna skakas. Hur man tar sig igenom det, är nog väldigt individuellt och jag tror att alla sätt är bra utom ett. I mitt nu 43-åriga liv har det hunnit bli några vändor med livsomvälvande utmaningar och jag har fått anledning att hitta min väg igenom. Vetskapen om hur man hittar sin väg igenom det svåra, gör det lite lättare att gå för varje gång. Det här är några rader om detta, eftersom jag själv tycker så mycket om att ta del av hur andra gör och vad de har funnit på sin väg. Tillstånd av vilsenhet, osäkerhet och skörhet befinner sig så nära tillståndet av riktning, trygghet och kraftfullhet. En liten inre rörelse, ett ”ja, tack, det här välkomnar jag”, öppnar vägen från det första tillståndet till det andra. Konstaterbart är följande. Alla känslor finns i alla. Alla behov finns hos alla. Alla känslor som finns där behöver bli sedda och hörda, annars fastnar de i kroppen och lagras till …

”Jag känner mig inte förstådd!” Om vikten av att fråga och det sköna i att ha fel.

”Jag känner mig inte förstådd!” Det där är ett frekvent förekommande uttryck i vår familj. Inte för att vi är exceptionellt dåliga på att förstå varandra, utan för att vi vill åt den befriande känslan av att bli helt och fullt förstådda i det vi försöker förmedla. För, att inte bli rätt förstådd är något väldigt obehagligt. Det blir något som ligger och skaver, som lägger sig som något taggigt i mellanrummet mellan oss och inger en ledsen känsla som låter arg när den kommer ut. Vi förväntar oss att vi ska bli rätt förstådda, att vi har rätt att bli det, för vi vet att det löser det mesta. När man förstår, dömer man inte; man försöker inte förändra eller förbättra, för det behövs inte. När man förstår och blir förstådd, frigörs något som sätter allt i rörelse åt ett gott håll alldeles av sig självt. Att i grunden förstå och bli förstådd, är som att lossa på spärren som hindrat livets goda krafter att flöda fritt och sätta i rörelse. Vi känner varandra …

Att förlora sina nära – sorgearbete och allt vad det nu innebär. För mig.

”Nu får du gå hem och ta hand om sorgen”. Jag har hört de där orden åtskilliga gånger, från äldre människor, när begravningen är slut. Jaha? Sorgearbete. Hur gör man? Vad innebär det? Det kan ju inte vara lika för två människor, snarare olika för alla. Alla har sin väg och beskrivningar om hur det går till tror jag skapar mer förvirring än klarhet. Om man inte betonar hur olika det kan vara, för då kanske man kan hitta något här och något där som hjälper. Är man som jag, börjar arbetet med att försöka förstå och nysta i ett känslotillstånd och det arbetet sker när tid är, när det behövs och så länge det ska. Finns det någon form av rörelse, är det bara att åka med i processen, annars får man försöka hitta någon form av rörelse. Sorg skulle jag nog mer kalla ett tillstånd än en känsla; ett tillstånd som i sig rymmer ett helt kluster av känslor som i sin tur gärna drar med sig känslor från förr. När något som …

Strukturerad konfliktlösning

När man befinner sig mitt i ett missförstånd och känslorna svallar, då gäller det att hålla huvudet kallt och se hela situationen utifrån samtidigt som man noterar vad som sker inuti. Konflikter är ofta omedvetna missförstånd där var och en har goda skäl till upprördhet utifrån den tolkning de gjort av situationen. Man behöver förstå vad som fått känslorna att svalla hos först den ena, sedan den andra, utan sammanblandning, för ingenting som väcker starka känslor går att lösa i mellanrummet mellan två. Det mesta som gör oss upprörda bottnar i missade känslor från länge sedan; känslor vi inte fick hjälp att hantera då vi behövt eller som fick sättas i ett hörn till förmån för sådant som just då var viktigare för vår överlevnad. När vi inte har gamla känslor på lager brukar det inte bli konflikt, för då är vi välfungerande och har tillgång till vår empatiska förmåga. Eftersom gamla, nyväckta känslor inte har något att göra med den situation som triggat dem i nutid, behöver man hejda sig själv och känna tillbaka …

Öppna för andligheten och integrera hela din mänsklighet

Himmel och jords behöver mötas. När man öppnar upp för den andliga dimensionen, behöver man samtidigt bli så mänsklig det bara går. Allt mänskligt behöver integreras i ens person, bejakas, utforskas, bli bekant, för att andligheten ska landa i jorden. Om man öppnar upp utan att vara integrerad, blir det obalanserat. Att öppna och att integrera behöver gå hand i hand, steg för steg. Det andliga uppvaknandet kan komma överväldigande, starkt som den första kärleken, som ett fantastiskt glädjerus där allt blir nytt. Därefter återstår att integrera alla sina delar, hela sin mänsklighet, för att bli hel och en fungerande mottagare för den andliga kraften. Empati är ett viktigt redskap. Empatin, icke-dömandet, skapar det där tillåtande rummet som gör det möjligt att bejaka allt utan att döma. Att förstå och bejaka sina behov, värna om dem, lägger grunden för att man ska kunna stå stadigt och öppen på jorden. Människor och händelser kommer i vår väg och väcker, startar processer. Fokusera på processen. Den som väckte något till liv inom en, är inte svaret på …

Döden och livet utanför tiden

Jag är aldrig så fri som när jag dör; aldrig så levande och lätt. Kanske låter det som en paradox, men i dödsögonblicket är livskänslan väldigt stark. Någon nytt tar sin början, med kraft. Jag minns då mitt jordeliv och jag känner igen mitt andra hemma. Perspektiven från utanför tiden, är svåra att förklara för den som är i den. Utanför tiden kan man betrakta den som ett flöde, en prick, som linjer eller lager; allt beror på hur man tittar. Vistelserna i tiden ligger tätt intill varandra, som sidor i en bok, så nära, så samtidigt finns de där, med kopplingar sinsemellan. Vistelserna i tiden är samma individs. Man är sig själv, i olika tider och skepnader, under olika förhållanden och läranden. I tiden går allt så fort och så oändligt långsamt. Utanför tiden finns ingen tid, bara rymd, salighet, frid. Det verkar som att man upplever tillvaron utanför tiden på olika sätt, då det även där är svårt att greppa allt. I tiden kan man slå ner sina rötter, uppleva med sina sinnen. …