Senaste inlägg

Varför kan närhet vara så svårt?

Att släppa en annan människa nära, är för många något av det svåraste vi kan göra. Mötet väcker delar i oss som vi tappat kontakten med tidigt i livet. De delar som inte blev empatiskt sedda och mottagna när vi var små, förblir outvecklade och osynliga för oss någonstans inom. När någon kommer nära, påminns vi om vårt osynliga bagage. Kanske presenterar det sig som ett obehag, en stress, och får oss att vilja gå bort från den relation som väckte det till liv. Kanske visar det sig i form av en längtan att bli sedd, älskad, aldrig mer övergiven.

Det som väcks i oss när någon kommer nära, har legat så länge där i våra skrymslen och vrår. Förmodligen hamnade det där långt innan vi kunde prata och definiera våra känslor och behov med ord. Det ligger kvar där i form av fysiska förnimmelser, en känsla av att hela vår existens är hotad. I djupet av upplevelsen riskerar vi att försvinna, uppslukas, av den andres behov eller att försvinna och gå under om den andre inte är kvar.

Det här är så djupa skeenden i oss och det skapar starka drivkrafter att röra sig emot, hålla kvar, eller avskärma sig och fly för sitt liv.

Eftersom den del i oss som reagerar även är en fundamental förutsättning för att vi ska kunna känna oss både trygga och känslomässigt levande, så försöker den på olika sätt nå vårt medvetande. Vi söker oss till relationer där den vaknar till liv, men sedan står vi ofta handfallna inför de krafter som satts i rörelse.

Relationer som väcker den bortglömda, försummade delen av oss till liv, är en värdefull hjälp. Det avgörande är dock att vi själva börjar se, välkomna och ta hand om det som vaknat till liv i oss.

Lösningen är inte att stöta bort den som speglade fram det eller att bli beroende av den andre för att känna sig hel. Sådana dynamiker gör närheten omöjlig. De gör växandet omöjligt. När vi söker lösningen där, kommer både vi själva och den andre att uppleva villkor och krav som ger en enorm stress. Stressen och maktlösheten inför den vi en gång var helt beroende av finns lagrad i systemet. Lösningen finns i att påbörja den långa och mödosamma icke-flashiga vägen till att lära känna det försummade i sig själv och hjälpa det till att bli en del av våra liv. Den resan kan ta sina år i terapi. Den resan kan man bara göra själv. Sedan blir så småningom en ny form av närhet möjlig. Det finns inga genvägar här, ingen quick fix. Men varje steg på resan kommer att hjälpa dig, oavsett hur det känns.

Med värme,

Evalotta.

Åttan och kraften

I serien om enneagrammets andliga dimension har turen kommit till den kraftfulla åttan. Åttan svarar an till livet med kraftfullhet, vilket gör den oerhört handlingskraftig och stark men även får konsekvensen att man kan missa att vara i mer känsliga delar av sig själv. Vi pratar om åttans djupa andliga begåvning och hur den kan gå vilse när den tappar den kontakten. Välkommen att lyssna!

”Empati, närvaro och kontakt med din kärna.” Retreat i grönskan

Välkommen till en dag där du i en vacker miljö får hjälp med att landa djupare i dig själv. Det blir en dag i naturen, i hagen och den vackra skogen, med vägledning och tystnad.

Du får utrymme att utforska och komma närmare dig själv genom vägledning och meditation i olika former; att sitta still, promenera i skogen eller ligga i gräset. Du gör det du trivs bäst med. Det finns möjlighet för den som vill att prova att göra övningar där man är nära eller sitter på en häst. Du väljer själv om du vill interagera med djuren eller ej. Vill du hellre vara helt i tystnad än lyssna på vägledning går det bra. Det här är din dag.

För att komma nära oss själva, behöver vi komma bortom våra skydd. Vi utforskar hur närvaron i stunden kan hjälpa oss att inte åka in i våra försvar. Vi utforskar också hur vi i närvaron i stunden har tillgång till allt vi behöver. Är vi närvarande i stunden, fastnar vi inte i det tillstånd som skiljer oss från livskänslan.

Tid: lö 7/5 kl 10-16

Plats: Släbo 225 i Kode (Vid regn kan vi vara under tak.)

Pris: 900:- (swishas på plats)

Tag med egen lunch. Vi bjuder på fika.

Kläder: sköna, oömma kläder som är varma nog för en dag ute.

Dagen hålls av Evalotta Stiernholm och Frida Steen.

Anmälan till evalotta@stiernholm.com eller frida@steengardsgarden.se

Tvåan och relationerna

Vi pratar om tvåan och att förlägga sitt centrum utanför sig själv; om att bli till i mötet, söka den Andre och sig själv genom den Andre. Om att bli trygg av att se, stötta och finnas där för den Andre och otrygg av att vända blicken mot sig själv. Vid arketyp två behöver vi ödmjukt erövra hela vår egen mänsklighet och släppa idén om att vara goda människor.

Välkommen att lyssna!

Djupen, längtan och känslorna – fyran som arketyp

Vi pratar om de andliga dimensionerna av arketyp fyra i enneagrammet.

Fyran representerar hur vi aldrig blivit skilda från vårt ursprung, att vi rentav är vårt ursprung. Vi är unika krusningar på ytan av det stora, ursprunget, Gud.

Vid arketyp fyra blir det även tydligt hur vi behöver gå igenom våra känslor för att få kontakt; inte stanna där, men gå igenom dem.

Välkommen att lyssna!

Döden och kärleken

Döden blir svårare att hantera när relationen varit komplicerad. Kanske känner man inte den förväntade sorgen, kanske känner man hela andra känslor än man förväntas känna. Likgiltighet. Irritation. Ilska. Lättnad.

Kanske är det skönt att något dysfunktionellt är över.

När relationen varit svår, blir sorgen på ett annat sätt än när känslorna för personen är rena. När det finns många lager av skydd emellan, när kärleken inte kunnat nå fram som man önskar, blir det lätt grumligt. Otydligt. Svårare att veta vad man känner.

Då blir det svårare att komma igenom sorgen, för det är mer otydligt vad den handlar om. Kanske sörjer man mer det som aldrig blev än förlusten av det man haft. Sorgen blir arbetsam. Det blir ett sorgen-arbete som tar tid.

Om man haft förmånen att komma nära på ett sätt där känslorna är alldeles rena, blir sorgen en annan. Den kommer ut mer direkt. Den blir till tårar som rinner och känslor av saknad och förlust i nuet. Den blir en rörelse, en process som fortskrider av sig själv.

Det blir vad det blir med sorgen. Man kan inte mer än göra så gott man kan i en relation. Sedan får man ta sorgen som den kommer och veta att den är, känns och ser ut precis som den ska.

Med värme,

Evalotta.

Psykologi, andlighet och enneagram – hur hittar man egentligen in till sina djup?

Vi fångar upp vishet och lärdomar från de fyra första avsnitten om enneagrammet. Vi pratar om hur vägen inåt egentligen kan se ut. Vad och hur gör man rent konkret om man vill närma sig sina inre djup på ett klokt sätt? Vi konstaterar att det inte finns någon gräns mellan psykologi och andlighet, utan att det snarare handlar om att lägga två perspektiv eller dimensioner på varandra.

När det gudomliga snuddar vid vardagen

Jag fick en glimt nu på morgonen, som om slöjan lyftes bort och jag såg klart. Jag vet inte om jag kan fånga det i ord eller lyckas förmedla det, men jag ska försöka.

Det handlar om beröring. Jag såg hur den gudomliga verkligheten vill nå oss i varje stund och ständigt är beredd på att infinna sig. Beröra. Hur den vill genomsyra varje möte och uppgift, varje tillstånd, allt mående och varje tanke. Det är som en verklighet, en dimension av total klarsyn, frihet, klar tanke, kärlek och djup glädje som finns precis invid den värld vi lever i, ser och upplever som den vanliga.

Precis nära, helt tätt inpå, bara en tunn slöja bort finns den gudomliga verkligheten.

Den kommer igenom ibland, som en beröring. Det är som att något öppnar sig och vi får del av kraften, flödet och kärleken. I den stunden försvinner all rädsla, all oro och alla förbehåll. Något öppnar sig och vi får uppleva oss själva på ett nytt sätt, eller, så som vi verkligen är.

Det hände i ett möte, i en meditation, i bön eller när som helst när vi är totalt närvarande. Det är alltså bara en total närvaro bort.

Men den kan komma igenom i varje kontakt, varje beröring, varje steg, varje stund. Det behöver inte vara bara ibland. Det kan vara när som helst. Den är ständigt med oss, ständigt där. Det handlar om att vi ska uppmärksamma den, öppna upp våra hjärtan för den, stanna upp och bjuda den att komma igenom. Komma in i vårt nu.

Det gudomliga kan gå igenom alla väggar, det är vi som behöver öppna upp för att få ta del om den härlighet som redan omger oss. Erfara hur den är där. Hur den ger oss tillgång till att uppleva den i varje stund. I vilken stund som helst. Hur bruten kontakten än varit från vår sida, finns den kvar där hela tiden. Är.

Det handlar om beröring. Man behöver tillåta sig att bli berörd. Beröras men även beröra. Det är något med beröringen. Det är där det händer. Det är som att man då blir oändligt mycket större. Som om man blir stor och tidlös. Som att man kan se på den människa man är satt att vara, se den begränsade kroppen och sinnet som håller på. Se det och vara alldeles fri i relation till det. Som att man expanderar ända in i Gud eller kanske att Gud tar över ens väsen och varelse.

Det är det här som är målet med allt: att evigheten skär igenom tiden och genomsyrar den med hela sin härlighet.

Sitter i soffan och försöker ge det här ord. Det behöver inte bara vara glimtar, för det är alltid där. Det är som att det finns en hemlig nyckel som kan låsa upp varje situation. Det gäller bara att finna den i stunden. Finna sig i stunden. Kanske heter nyckeln just beröring. När vi är alldeles sanna i relation till det som händer i oss, när vi är sårbara, när vi avstår våra försvar och låter oss beröras. Då berör vi samtidigt. Då öppnar vi för en större beröring, då kan den gudomliga verkligheten röra sig igenom oss och bli vår verklighet. Då intar den oss med sin klarsyn, kärlek, frihet, storhet, glädje, enkelhet, frid och berusning.

Dras du till omöjliga relationer?

Känner du igen dig i att du dras till relationer där det blir en viss typ av energi? En känsla av kontakt, igenkänning, att höra ihop och förstå varandra på ett väldigt speciellt sätt? Ofta är energin stark, elektrisk, och relationen berör på djupet.

Har du försökt fördjupa en sådan relation och märkt att det inte är det lättaste? Det som till en början verkade vara så självklart, visar sig ganska snart vara svårt och arbetsamt. Det blir känslomässigt intensivt och du dras in i något som du antingen får en impuls att fly bort ifrån eller en impuls att vilja vara nära mest hela tiden.

Den här typen av relationer är vanliga och beror på de anknytningsmönster vi har med oss sedan vi var små. Det är starka krafter och vi tenderar att upprepa de här mönstren igen och igen genom livet. Det tar mycket energi och gör att det blir svårt att vara kvar i relationen eller att må bra i den.

Det finns dock mycket man kan göra för att slippa det här smärtsamma och svåra mönstret. En sak är att lära sig mer om anknytningsmönster. Jag har skrivit mycket om det och det finns att läsa fritt på min hemsida. Det finns att läsa på andra ställen också, men det som är speciellt med mina texter är att jag beskriver allt ur ett väldigt empatiskt perspektiv som gör att man känner sig förstådd och bekräftad på ett skönt sätt.

Eftersom behovet av att få hjälp med den här typen av mönster är så stort, har jag även tagit fram två onlinekurser där man får hjälp med att gå på djupet med sina mönster. På ett varmt och generöst sätt går jag igenom hur man kan arbeta med de svårigheter som kommer med mönstret. Det är en kurs som tar en närmare sitt hjärta och man får växa i förståelse för hur man fungerar och hur man kan ta hand om sig på konstruktiva sätt. Jag finns även tillgänglig för individuell hjälp via mail under kursens gång, helt fritt.

Om du är nyfiken, kan du läsa mer här.

Alla kurser: https://evalottasonlinekurser.thinkific.com

Undvikande anknytningsmönster: https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/undvikande-anknytningsmonster-forsta-ta-hand-om-och-kom-vidare

Ambivalent anknytningsmönster: https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster

Med värme,

Evalotta.