Alla inlägg arkiverade under: Andlig vägledning

2017-09-17 16.38.16-2

Att navigera genom svåra tider och en enda sak att se upp med.

Livet har sina faser. Emellanåt blir påfrestningarna större än vad som känns möjligt och grundvalarna skakas. Hur man tar sig igenom det, är nog väldigt individuellt och jag tror att alla sätt är bra utom ett. I mitt nu 43-åriga liv har det hunnit bli några vändor med livsomvälvande utmaningar och jag har fått anledning att hitta min väg igenom. Vetskapen om hur man hittar sin väg igenom det svåra, gör det lite lättare att gå för varje gång. Det här är några rader om detta, eftersom jag själv tycker så mycket om att ta del av hur andra gör och vad de har funnit på sin väg. Tillstånd av vilsenhet, osäkerhet och skörhet befinner sig så nära tillståndet av riktning, trygghet och kraftfullhet. En liten inre rörelse, ett ”ja, tack, det här välkomnar jag”, öppnar vägen från det första tillståndet till det andra. Konstaterbart är följande. Alla känslor finns i alla. Alla behov finns hos alla. Alla känslor som finns där behöver bli sedda och hörda, annars fastnar de i kroppen och lagras till …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 10.53.39-1

Öppna för andligheten och integrera hela din mänsklighet

Himmel och jords behöver mötas. När man öppnar upp för den andliga dimensionen, behöver man samtidigt bli så mänsklig det bara går. Allt mänskligt behöver integreras i ens person, bejakas, utforskas, bli bekant, för att andligheten ska landa i jorden. Om man öppnar upp utan att vara integrerad, blir det obalanserat. Att öppna och att integrera behöver gå hand i hand, steg för steg. Det andliga uppvaknandet kan komma överväldigande, starkt som den första kärleken, som ett fantastiskt glädjerus där allt blir nytt. Därefter återstår att integrera alla sina delar, hela sin mänsklighet, för att bli hel och en fungerande mottagare för den andliga kraften. Empati är ett viktigt redskap. Empatin, icke-dömandet, skapar det där tillåtande rummet som gör det möjligt att bejaka allt utan att döma. Att förstå och bejaka sina behov, värna om dem, lägger grunden för att man ska kunna stå stadigt och öppen på jorden. Människor och händelser kommer i vår väg och väcker, startar processer. Fokusera på processen. Den som väckte något till liv inom en, är inte svaret på …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 11.00.01

Döden och livet utanför tiden

Jag är aldrig så fri som när jag dör; aldrig så levande och lätt. Kanske låter det som en paradox, men i dödsögonblicket är livskänslan väldigt stark. Någon nytt tar sin början, med kraft. Jag minns då mitt jordeliv och jag känner igen mitt andra hemma. Perspektiven från utanför tiden, är svåra att förklara för den som är i den. Utanför tiden kan man betrakta den som ett flöde, en prick, som linjer eller lager; allt beror på hur man tittar. Vistelserna i tiden ligger tätt intill varandra, som sidor i en bok, så nära, så samtidigt finns de där, med kopplingar sinsemellan. Vistelserna i tiden är samma individs. Man är sig själv, i olika tider och skepnader, under olika förhållanden och läranden. I tiden går allt så fort och så oändligt långsamt. Utanför tiden finns ingen tid, bara rymd, salighet, frid. Det verkar som att man upplever tillvaron utanför tiden på olika sätt, då det även där är svårt att greppa allt. I tiden kan man slå ner sina rötter, uppleva med sina sinnen. …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.31.04-1

Om att inte hålla sig i tro, om Gud och om att falla i ljus

  Guds existens är inte beroende av att vi tror på den, men kontakten med den gör något med oss. Precis som jag ofta behöver skala bort bilden av mig, behöver jag skala bort bilden av Gud. Bilden vi har av varandra, hamnar i vägen för genuin kontakt; människa till människa, människa till Gud. Jag tror inte på min tro, men jag tror på Gud. I tillit.   Jag blir inte hjälpt av att hålla mig i bilden av att vara buren i svåra tider, men jag blir hjälpt av upplevelsen av att vara det. Jag blir inte hjälpt av att andra försöker inge mig hopp i tider då jag behöver släppa varenda halmstrå och bara falla, falla…falla fritt ner i det underbara ljuset. Ljuset som gör allting nytt och som är frid och glädje. Botten är så ljus. Att försöka hålla mig i något, hindrar mig bara att nå dit.   Det gör inte ont att falla, men det gör ont att försöka hindra fallet att ske när tid är. Fallet skalar bara av det som inte …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.34.21

Att möta den livsbejakande, existentiella smärtan och landa i ljus.

Det finns smärta och annan smärta. Det här handlar om den som har med de existentiella villkoren att göra; om med separationer, död och själens ensamhet. Den ska man inte väja för. Att möta den, låta den kännas genom ben och märg när den gör sig påmind, leder till ljus och åter ljus. Den leder hem till den trygga platsen innerst där inne. (Ej att förväxla med smärtan som kommer ur ett dömande av sin person och ur smärtsamma tolkningar; att umgås med den leder bara vilse.) Ibland gör det ont, livet. Ont på ett existentiellt plan. Död, sjukdom, separationer och förluster avlöser varandra och kommer i klump. Det tär. Det känns, det smärtar och emellanåt ställer sig smärtan mitt framför mig och ber mig ta in den i sin helhet. ”Tänk om”, säger smärtan, ”tänk om även de sista du har kvar dör. Det är inte många kvar nu. Tänk, då blir du helt ensam.” Och jag känner på det och smärtan skär genom ben och märg och livet blir för långt och gör för ont. Men jag vet, jag …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-07-29 07.48.10

Julmysteriet i människohjärtat

Julen är för mig berättelsen om ett inre skeende där himmel möter jord genom ett ”ja, låt det ske”. Genom detta ja, kan ljuset bryta igenom i utsatthet och svårigheter, så att allt i grunden blir ljus och inget finns att vara rädd för. I smärta – ljus, i glädje – ljus; ljuset är botten i allt.   För den som dör, stannar tiden men det levande lever evigt.   Djupast är bara kärleken sann. Det kan låta förenklat, men i dödens närhet vet man, och vid födelsens närhet vet man.   Födelse och död bildar par och håller oss nära den stora, ofattbart stora kärleken. Livet lever evigt. I glädjen kan vi njuta av livet, i svårigheten kan vi låta oss föras djupare in i kärleken.   Med värme,   Evalotta. Dela:

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-01-23 15.25.12-1

Det helande ljuset inom

I botten av allt, är ljus och kärlek. Att i varje svårighet hitta en ny frihet, i varje begränsning hitta något obegränsat, att i varje smärta finna en djupare läkning och i varje mörker få syn på det stora ljuset och gå dit, det är min ledstjärna och väg. Det är glädje. Den kärleken och det ljuset och den friheten bär upp allt. Vet man det, kan man i varje svårighet ta ett djupt andetag, öppna upp i vetskap om att vad som än händer, kommer detta att leda en längre in i kärleken. Dela:

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-14 10.00.00

Stark och svag – vad påverkar vilket tillstånd man är i

Stark och svag är tillstånd som skiftar. Är belastningen hög, belastningen av sådant som stressar, försvagas man. Vad som stressar, är individuellt, men vanligt är otydlighet, hög ansvarskänsla i kombination med brist på befogenheter/möjlighet att påverka/osäkerhet på hur man kan påverka. Tillstånd av svag och stark är som månadens ekonomi eller pengarna i plånboken – de säger inte mer än så om vår identitet. Stark och svag säger något om hur vi har det och vilka resurser vi har just då. Ibland är påfrestningen på ekonomin stor, för det kommer oförutsedda utgifter – samma med kraften. Ibland är den stabil och ibland kommer det in extra. Det viktiga är att veta hur man hämtar upp stark ur svag, för i ett tillstånd av svaghet, skörhet, obalans, kraftlöshet, finns en kärna som är så stark, så dynamisk, så hel och oförstörd. Den finns i oss alla, men det verkar som om men behöver omfamnar skörheten för att nå den. Belastningen och stressen kan öka av otydlighet i relationer, av orimliga krav på sig själv (som man dessutom inte förstår …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2013-07-02 07.14.53

Podradioprogram med mig om tro

En vän till mig har ett podradioprogram där han pratar med präster, pastorer och annat löst folk om deras tro och livshållning. Jag fick äran att vara med där och prata länge om något som ligger mig varmt om hjärtat. Samtalet rör andlighet, högkänslighet, hur jag tycker att kristen tro går fint ihop med reinkarnation och buddism och så vidare. Vill du lyssna, kan du göra det här. http://navet.libsyn.com/navets02e04evalottastiernholm Man kan ladda hem ”navet” i sin podradioapp om man har en sådan, så finns intervjun med mig på juni 2015. Med värme, Evalotta Dela:

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
IMG_7339

Erfarenheten av Gud går bortom varje form och språk – i lyhörd respekt för individens egen erfarenhet av den transcendenta världen

Jag fick en fråga från en person som fått starka gudsupplevelser i kyrkan. Där hade man sagt att Jesus är den enda vägen till Gud och att tar man inte emot Jesus, kommer man inte till Gud. Efter att ha utvecklats och förstått Gud på ett helt annat sätt, känns epitetet ”kristen” inte möjligt för brevskrivaren. Hur ser jag på detta? Här kommer mitt svar på denna fråga. Jag publicerar det här, eftersom jag fått den så många gånger och ser hur nya, inkluderande röster i det här samtalet behövs. Att hävda och lära ut att ”den enda vägen till Gud går genom Jesus” har stängt dörren till kristen tro för många! Vilket förminskande av den kristna andligheten att säga så utan att fördjupa, utveckla med egna ord, visa hur den vägen i så fall kan se ut i ett vanligt liv där man konfronteras med kriser, rädsla, död, stress, kärlek, relationsproblem, meningsfrågan, sjukdom etc. Det är okunnigt när människors egna gudsupplevelser eller vad man väljer att kalla det, inte förstås av människor som anser sig representera en kristen andlighet. Det är så onödigt. Varför inte glädjas …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest