Alla inlägg arkiverade under: Andlig vägledning

I mörkrets botten väntar ljus.

När man befinner sig på botten, i det mörka, tomma, ensamma, maktlösa rummet där inget finns att hålla sig i; när man till sist välkomnat smärtan och tomheten, märker man till sin förvåning att den inte är tom utan öppen. Det finns inget mörker som inte bottnar i ljus. Maktlöshet är bara en del av vägen. I botten väntar en kärlek starkare än allt. Den finns där, under allt, bortom allt. Mörkret blir ljus, smärtan helande, tomheten öppen, ensamheten samhörighet och maktlösheten överlåtelse. Glad påsk!

Gudslängtan

Något oroar hjärtat emellanåt, som för att väcka det till liv. Då är det tid att stanna upp och lyssna, att komma hem. Längtan efter kärleken, efter att bli berörd i sitt innersta, efter djup samhörighet, efter att vara ett med kärleken, oskiljaktigt ett; det är så jag känner igen min gudslängtan. Det är som en spegling av kärlekens egen längtan efter sig själv. Längtan efter att vara värdefull, speglar det villkorslösa värde vi redan har. När vi inte ser och tar det till oss, då kan vi börja längta; söka, sakna. Kanske vet vi inte vad, kanske känns det mest som en oro i själen, en rastlöshet, en tristess, en vilja att sätta något i rörelse… Denna djupa längtan finns för att det vi längtar efter finns, för att vi ska sträcka oss efter det, röra oss ditåt, vilja det; ta det till oss.

Se med kärlekens öga

”Låt först friden verka inom er själva, så att även ni, när ni har stillat er, kan skänka frid åt andra.” (Ambrosius, o. 300 eKr) Jag blir allt mer övertygad om att det mesta som behöver klarna, lösa sig eller redas ut, hanteras bäst genom en inre, kärleksfull process. Lösningen på problemet, disharmonin eller konflikten finns oftast inombords. Det blir extra tydligt när ingen hjälp kommer utifrån; när vi möts av oförståelse, av avvisande försvar eller av utebliven respons. Det är skönt att vara med bekräftande, varma människor som visar sin kärlek tydligt. Med dem blir det lätt att känna sig hemma, välkommen och öppen. Med människor som känns kritiska, hårda och avvisande däremot, blir det en utmaning att behålla sin egen inre värme i mötet. Lika varma och avslappnade som vi kan bli i en varm människas sällskap, lika kalla kan vi bli i sällskap med en kall person. Det kan då vara till en hjälpa att påminna sig om att de stängda, kritiska personerna är lika varma och mjuka som de skönt bekräftande; …

Vårt sanna, visa jag – alltid sedd, alltid älskad

Det finns en vis, hel, sann, klarsynt och alltigenom kärleksfull kärna i varje människa. Det finns ett vist jag, som kan leda oss genom livet. Jung talar om jaget och självet, där självet motsvarar detta sanna, visa jag som jag talar om. Vårt visa jag vägleder oss på olika sätt genom livet, om vi bara tar oss tid att lyssna. För att kunna höra den rösten behöver vi stanna upp och lyssna efter den. Vi behöver tro på den när den gör sig hörd på något sätt. Ofta hör vi den i form av intuitivt vetande, en ingivelse, en magkänsla, en oväntad tanke, en bild eller något liknande. Vi behöver ge oss själva mandat att vara bärare av denna vishet. Vi behöver även våga låta all form av självkritik helas genom den kärlek och vishet som finns hos detta stora jag. Det finns en sådan kärlek till var och en av oss; från vårt inre jag, från varat eller Gud (eller hur vi väljer att definiera vår upplevelse av denna kraft) och från människor som …