Alla inlägg arkiverade under: Relationen till sig själv

2016-09-17-14-20-23-1

Att vara en stark-skör person

Det är mycket med att vara en stark-skör person. Att vara stark-skör innebär att vara kraftfull och sårbar samtidig, parallellt och om vartannat. En stark-skör person är alltid både och; har nära till båda tillstånden, åtminstone inom sig. Ganska ofta dominerar det ena genom första halvan av livet och det blir ett arbete att integrera båda aspekterna av sig själv. En stark-skör klarar det som ska klaras och håller ihop det, ringer chefer och förklarar trevligt var det glappar i bemötande, vad som är bra och vad som inte funkar som det ska. En starkskör styr upp saker. Vi är starka, det är genuint. Vi är bra på det, det kommer naturligt och lätt. Vi är dock lika sköra som vi är starka och det är viktigt att förstå. Mycket viktigt. En starkskör som ser så stark ut, behöver bäddas in i medkänsla och värme och omtänksamma ord. Vi behöver lika mycket stöd som vi delar ut till andra. Vi behöver mängder av kärlek och lyssnande hjärtan. Vi behöver få bejaka vår skörhet såväl som …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.31.04-1

Om att inte hålla sig i tro, om Gud och om att falla i ljus

  Guds existens är inte beroende av att vi tror på den, men kontakten med den gör något med oss. Precis som jag ofta behöver skala bort bilden av mig, behöver jag skala bort bilden av Gud. Bilden vi har av varandra, hamnar i vägen för genuin kontakt; människa till människa, människa till Gud. Jag tror inte på min tro, men jag tror på Gud. I tillit.   Jag blir inte hjälpt av att hålla mig i bilden av att vara buren i svåra tider, men jag blir hjälpt av upplevelsen av att vara det. Jag blir inte hjälpt av att andra försöker inge mig hopp i tider då jag behöver släppa varenda halmstrå och bara falla, falla…falla fritt ner i det underbara ljuset. Ljuset som gör allting nytt och som är frid och glädje. Botten är så ljus. Att försöka hålla mig i något, hindrar mig bara att nå dit.   Det gör inte ont att falla, men det gör ont att försöka hindra fallet att ske när tid är. Fallet skalar bara av det som inte …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2016-03-28 14.34.21

Att möta den livsbejakande, existentiella smärtan och landa i ljus.

Det finns smärta och annan smärta. Det här handlar om den som har med de existentiella villkoren att göra; om med separationer, död och själens ensamhet. Den ska man inte väja för. Att möta den, låta den kännas genom ben och märg när den gör sig påmind, leder till ljus och åter ljus. Den leder hem till den trygga platsen innerst där inne. (Ej att förväxla med smärtan som kommer ur ett dömande av sin person och ur smärtsamma tolkningar; att umgås med den leder bara vilse.) Ibland gör det ont, livet. Ont på ett existentiellt plan. Död, sjukdom, separationer och förluster avlöser varandra och kommer i klump. Det tär. Det känns, det smärtar och emellanåt ställer sig smärtan mitt framför mig och ber mig ta in den i sin helhet. ”Tänk om”, säger smärtan, ”tänk om även de sista du har kvar dör. Det är inte många kvar nu. Tänk, då blir du helt ensam.” Och jag känner på det och smärtan skär genom ben och märg och livet blir för långt och gör för ont. Men jag vet, jag …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-07-29 10.04.00

Att låta självbilden spricka upp som ett äggskal (och titta ut som en nykläckt kyckling; redo.)

Friheten i att låta bilden av sig själv falla bort, är stor. Ingen av oss är det fina som andra säger om oss, när det vi gör möter deras behov. (Då gillar de oss ofta och vi kan känna oss omtyckta, godkända, välkomna). Inte heller är vi det som andra kan kritisera när det vi gör inte möter deras behov. (Då kan de bli besvikna och arga och vi kan känna oss missförstådda, avvisade, oomtyckta).   Vi är. På vilket sätt som helst. Vad som helst, vem som helst. Det är en frihet när självbilden spricker upp som ett äggskal och faller bort.   Vi är inte det vi kan, det goda vi gör eller undlåter att göra. Det finns inga förväntningar att leva upp till när vi vet det, bara olika konsekvenser. Vet vi det, kan vi höra vad som helst sägas om oss, och veta att det inte är oss de talar om. De uttrycker egentligen bara huruvida det de upplever att vi gör, möter deras behov eller ej. Från den platsen av frihet kan vi …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
Vigeland 6

Jul, familj, skuld och konflikter – och en bakdörr till något annat.

Den där osynliga stenen i hjärtat som växer sig allt större när kontakten med våra nära är dålig, den kan vara så tung att bära. I synnerhet i juletid, när förväntningarna på familjen är i centrum och det ställs på sin spets hur man har det med varandra, kan stenen växa och tynga. Det är inte skönt när hjärtat drar ihop sig och blir stängt. Man vill bort, därifrån, till en plats där man kan känna sig som sig själv igen. Familjerelationerna är de svåraste, för de har alltid funnits och därför är det svårt att genomskåda alla de dynamiker som råder. Man vet kanske inte varför ens syskon alltid får en att se rött, varför man blir helt dränerad av att umgås med sin mamma eller känner sig liten och osäker i sin pappas sällskap. Personer som är välfungerande i sin vanliga vardag, kan få känna av sina mest dysfunktionella sidor och det som skulle vara trevligt kan bli svårt. Så hur kan man hitta en väg i detta? I en familj är man …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-14 10.00.00

Stark och svag – vad påverkar vilket tillstånd man är i

Stark och svag är tillstånd som skiftar. Är belastningen hög, belastningen av sådant som stressar, försvagas man. Vad som stressar, är individuellt, men vanligt är otydlighet, hög ansvarskänsla i kombination med brist på befogenheter/möjlighet att påverka/osäkerhet på hur man kan påverka. Tillstånd av svag och stark är som månadens ekonomi eller pengarna i plånboken – de säger inte mer än så om vår identitet. Stark och svag säger något om hur vi har det och vilka resurser vi har just då. Ibland är påfrestningen på ekonomin stor, för det kommer oförutsedda utgifter – samma med kraften. Ibland är den stabil och ibland kommer det in extra. Det viktiga är att veta hur man hämtar upp stark ur svag, för i ett tillstånd av svaghet, skörhet, obalans, kraftlöshet, finns en kärna som är så stark, så dynamisk, så hel och oförstörd. Den finns i oss alla, men det verkar som om men behöver omfamnar skörheten för att nå den. Belastningen och stressen kan öka av otydlighet i relationer, av orimliga krav på sig själv (som man dessutom inte förstår …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-05 09.27.10

Förstå sina känslor

Känslor som kommer i grumlig form, som hänger kvar och försätter en i ett arbetsamt tillstånd som inte leder någon vart,  kan vara svåra att förstå och ta sig igenom. Känslorna som kommer i en form som gör ont på ett sätt som inte går över, som inte leder till att det känns bättre än innan när man känt dem, kan vara ett gissel. När känslorna känns på det sättet, är det ett tecken på att det finns fler känslolager att upptäcka; lager som leder ner till grundkänslan. Om vi känner känslor som handlar om vad någon annan gör eller inte gör, då har vi känslor kvar att upptäcka där under. Om vi känner känslor som dömer oss själva och andra, då försöker ett viktigt behov nå fram till oss. Om vi känner ångest, brukar det bero på att vi missat eller dömt viktiga behov hos oss och att kroppen försöker hjälpa oss genom att larma via ångest. Känner vi panikångest, har kroppen slagit på stora alarmet då den upplever att flera viktiga behov hos oss är hotade …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-10-11 11.26.20

Köra fast eller hitta vägen till kontakt – om känslor, behov och snårig terräng.

Det finns känslor som vi mår bra av och känslor som får livet att kännas stagnerat; känslor som sätter oss i kontakt med oss själva och andra, och känslor som isolerar oss från kontakt. Vi blir välfungerande och känner oss levande när vi är i kontakt med våra grundkänslor och allmänmänskliga behov. Vi går runt i cirklar, kämpar utan att komma vidare, när vi är i kontakt med känslor som uppstått ur tolkningar vi gjort. Det är stor skillnad på att vara i kontakt med de känslor som kommunicerar våra behov till oss och de känslor som uppstår när vi gjort en tolkning. Det ena är skönt, det andra är bara arbetsamt utan att leda någon vart. Låt mig ge några exempel för att vägleda i denna djungel: Om man till exempel känner sig ledsen för att en annan person gör eller inte gör på ett visst sätt, då har man ännu ett känslolager kvar att upptäcka därunder eftersom den känslan inte kommer direkt ur ett behov utan via en tolkning. Det ledsna känslan kommer förmodligen …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-09-26 07.14.55-1

Missade känslor bli jobbiga – från ältande till aha

När vi mår dåligt av våra känslor, fastnar i dem och inte kommer vidare, då har vi förmodligen missat den ursprungliga känslan och gjort en tolkning. Detta går så fort att vi inte lägger märke till det, utan först efteråt fylls av ett obehag som inte går över. Fler kännetecken på en missad grundkänsla är att vi börjar värdera och döma oss själva och andra. Vi känner ”att” och analyserar för att lösa problemet, vi försöker göra saker för att det ska kännas bättre, men kommer ofta tillbaka till samma jämmerdal igen. Den där friheten och friden som ska komma när man stannar med sina känslor, infinner sig inte alls. Ens eget sällskap lockar föga och kanske inte andras heller. Det blir tungt och kanske stänger vi av allt mer för att slippa det hela. Finns det då något man kan göra för att slippa ältande och jobbiga känslor? Ja, det gör ju det. Under de jobbiga känslorna, finns ursprungliga känslor. Dessa är ovärderade och ett spontant uttryck för våra allmänmänskliga behov. De kan sitta …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
2015-09-27 07.17.00

Det är skillnad på känslor och känslor – liv eller stagnation

Det kan vara så förvirrande med ord; inte sällan har de så olika innebörd för oss att vi talar om olika saker fastän vi kan förledas att tro att vi menar samma. Ett sådant ord är känslor. Det finns då sannerligen känslor och andra känslor. Det är uttryck för vitt skilda tillstånd och behöver förstås därefter. Det finns grundkänslor som vi alla har och som är uttryck för våra allmänmänskliga behov. Att vara i kontakt med dem känns befriande och ger oss en känsla av att vara levande, i rörelse. Exempel på sådana känslor är glad, ledsen, trött, nyfiken, ensam, orolig, inspirerad, hungrig osv. Gemensamt för dem är att de är ovärderade, inte relaterade till något som andra gör eller inte gör och ett direkt uttryck för våra behov. Därtill finns det känslor som det är förfärligt att vara i kontakt med; känslor som får oss att fastna i vinkelvolten och må som om någon lagt en blöt filt över livet eller hällt klipulver i själen så att man bara vill därifrån. Dessa känslor kommer när vi …

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest