Alla inlägg arkiverade under: Anknytningsmönster

Otrygga anknytningsmönster, rustningen och friheten bortom.

Det kan kännas som om de otrygga anknytningsmönstren sitter väldigt djupt, och på sätt och vis gör de det. De har känslomässiga fästen långt in i oss som kan vara svåra att lossa. Ett skyddande skal Det kan kännas som om mönstren går djupt, djupt, men egentligen ligger de som ett skyddande skal runt oss. Därunder finns de vi egentligen är. Ju mer man närmar sig det inom en som ligger bortom mönstren, desto mer blir skalet som något man kan krypa ut ur och vara fri från. Kanske inte fri för gott, för mönstren kan triggas igen, men det går att krypa ur det där skalet när det har åkt fram. Man behöver inte sitta fast i sina mönster för evigt. De är som en rustning som går att ta av, även om det kan vara svårt att lyckas med det på egen hand. Man behöver ta sig igenom sårbarhetstunneln till friheten på andra sidan. Det här lär man sig inte på en kafferast, men det går. Långt in och innerst inne Om man …

När anknytningsmönstren slår klorna i en

Trancen Man kan lugnt säga att triggade anknytningsmönster är starka krafter. Impulsen att fly, stöta bort eller rädda relationen kan bli som ett tranceliknande tillstånd som tar över inombords. Stresspåslaget är stort och det går inte att få kontakt med sig själv, bara med mönstren. Det är ett obehagligt tillstånd som är ganska outhärdligt att vara i. Det gäller att hitta en väg ut. Det finns säkert flera vägar, men den snabbaste vägen jag känner till är sårbarhet. Med sårbarhet menar jag det inom en som finns under försvaren, känslor och upplevelser där man känner sig utsatt. Trancen är ett slags försvar, ett skydd. Sårbarhet är det utsatta, känsliga som skyddet försöker skydda. Problemet blir att man också blir avstängd från kontakt med sig själv när skydden åker upp. För att verkligen komma ur det obehagliga tillståndet, behöver man få kontakt med det som finns därunder. Kan man i det läget hitta kontakten med det sårbara och välkomna den känslan, skiftar det. Trancen släpper och något mjuknar på insidan. Livet börjar pulsera inom en igen. …

Ambivalent anknytningsmönster – om att förlora sig själv i relationen och bli en skör, vilsen version av sig själv.

Mötet Det brukar börja så vackert. Man möts och får den där närheten man längtat efter i hela sitt liv. Det blir en så speciell kontakt, som att möta någon som är som man själv, med samma sorts känslighet och sår. En unik förståelse finns där, en igenkänning, något djupt som drar. Mönstren Ganska snart blir mönstren kännbara. Den ambivalenta vill ha tillbaka den där närheten som fanns i början. Vart tog den vägen? Varför drar sig den andre undan? En självmedvetenhet växer fram och man börjar försöka akta sig för att göra fel för att få den andre att sluta dra sig undan. I tro att man har orsakat den andres undvikande beteende med sina egna behov av närhet, börjar man tona ner sig själv och fokusera på den andre. Dansen På insidan, i känsloliv och huvud, kretsar allt kring den andre. Allt annat tappar färg och mening och man får anstränga sig för att finna engagemang för något annat än den närhet man så intensivt försöker få tillbaka. När man försöker sträcka sig …

Undvikande anknytningsmönster – upplevelsen av krav, att tappa sig i anpassning och bli missförstådd.

Krav Om man har en undvikande anknytning, upplever man inte sällan andras behov som krav. Man sätter den andres behov först och försöker uppfylla dem i sina relationer. De egna behoven försvinner lätt bort när man är i en nära relation. Behoven finns där, men vilka de är och hur man får kontakt med dem kan vara svårt att få fatt på. Med tiden kan man bli trött på den andre som man upplever som krävande, för man tycker att man inte får något eget utrymme. Det är som om man bara måste anpassa sig till den andres behov, att det inte finns något alternativ så länge man inte är helt ensam. Det är också väldigt svårt att uttrycka sina egna behov och stå upp för dem när man inte ens vet vilka de är. Om man upplever krav i relationen, tar det bort glädjen att vara nära och lusten till relationen. Kraven kanske inte ens finns där, utan bara är något man upplever för att man alltid upplevt det så. Att genast försöka möta …

Anpassning och sårbarhet – att förändra sina anknytningsmönster

Energislukande anpassningsmönster kan vi alla hamna i och det kan ta bort både glädjen, närheten och lusten till en relation. Inte bara personer med otrygga anknytningsmönster kan hamna där, utan de flesta av oss. Det här handlar om anpassning; vad det kan göra med en, varför vi går in i den och hur vi kan börja ta oss ur den.Att förstå det här är också ett viktigt steg för att förändra sina anknytningsmönster. Det kan ta emot att arbeta med sina anpassningsmönster och vanligtvis gör vi det inte förrän vi måste. När smärtan i hur de begränsar oss och hindrar oss från att få det som är viktigt för oss i våra liv blir större än obehaget i att ta tagit i jobbet, då kan något börja hända. Anpassningens funktion och kostnad Anpassning är ett vanligt sättet att hantera känslomässig anspänning på. När något känns obehagligt försöker vi ofta spontant göra det som kan få obehaget att försvinna eller åtminstone minska. Vi anpassar oss i stunden och gör det som vi märker fungerar, kanske utan att …

När en undvikande och en ambivalent är tillsammans

Jag lovade att skriva mer om hur det kan bli när en undvikande och en ambivalent är i relation med varandra. Här kommer ett bristfälligt försök att visa på dynamiken som kan gå igång. När en undvikande och en ambivalent möts och kommer varandra nära, är det som att först färdas till himlen och sedan kastas in i en väldigt slitsam inre turbulens. Det är starkt och det är svårt. Det får den ambivalentas alarmsystem att gå på högvarv och de otrygga anknytningsmönstren att ständigt vara aktiverade. Det får den undvikandes alarmsystem att gå igång, men anknytningsmönstrena att slås av. Här börjar dansen mellan närhet och distans, mellan att dra till sig och stöta bort. Det finns så många sätt att beskriva detta på, men jag väljer att göra det genom att beskriva möjliga scenarier och inre dialoger. Jag kallar personerna Am (ambivalent) och Un (undvikande). Am går på rosa moln efter mötet med Un. Den närheten…mötet med Un gav allt Am alltid önskat sig. Djup kontakt, sårbarhet, närvaro, en djup känsla av samhörighet och …

Ätstörningar och anknytningsmönster

Att ”ätstörningar” (eller att använda mat som copingstrategi, som jag hellre kallar det) inte har ett dugg med mat att göra, har jag vetat sedan jag var 14 år. Däremot finns det tydliga kopplingar till otrygga anknytningsmönster. Hur det var för mig Jag minns så väl känslan av övergrepp och att verkligen inte bli förstådd när alla trodde att det handlade om mat. Jag var 14 år och behövde ta kontroll över min tillvaro. Det var så mycket jag inte visste då, om känslor och behov och om allt som inte var som det skulle runt mig. Jag trodde att det var mig det var fel på, så jag försökte ändra på mig. Det var en rad olika saker som var problem med mig förstod jag; jag kände mig otrygg fastän jag inte borde, jag hade ångest fast jag inte borde, jag hade svåra känslor och mådde dåligt fastän jag inte borde göra det. Jag kände behov av stöd, och då jag var en stark person så var även det fel trodde jag. Jag var …

Tryggt anknytningsmönster – modellen att lära av

Förebilden Så mycket det finns att lära av personer med trygga anknytningsmönster! För oss som fått ett otryggt anknytningsmönster med oss, är det en källa till så mycket gott att lära av en trygg. En trygg person har allt det vi behöver och genom att leva nära en trygg kan vi lära oss att successivt ändra våra mönster till att bli mer lika deras. En otrygg har en tendens att leta efter det vi vill ha där vi vill att det ska finnas (istället för där det finns). En trygg vet var den ska leta och har lätt för att hitta vad den söker. Så fungerar en trygg Ett tryggt anknytningsmönster ger tillit – till relationer, till sig själv som älskvärd, till livet och omvärlden. Det ger en känsla av att vara älskad och kunna få stöd i alla lägen. En trygg person förväntar sig att andra är tillgängliga, förutsägbara, vill väl och att det är tryggt att vara nära. Som trygg blir man inte stressad av otydlighet, dubbla budskap, separationer, stor närhet eller distans. …

Otryggt undvikande anknytningsmönster

Vi har våra skäl: Hur vi än agerar i våra nära relationer, försöker vi bara möta våra behov efter bästa förmåga. Kanske fungerar det vi gör, kanske inte, men vi har våra skäl. Det är viktigt. Det finns inget som är fel, bara något att förstå. Det här är tänkt som ett sätt att bättre förstå hur man kan fungera om man har med sig ett otryggt undvikande anknytningsmönster. Anknytningen: Att knyta an är livsviktigt för ett litet barn. Hur anknytningen blir påverkas av våra tidiga, upprepade erfarenheter av närhet. Det anknytningsmönster vi utvecklar påverkar sedan hur vi som vuxna skapar nära band till andra (knyter an). Det påverkar vad vi förväntar oss i en relation, hur vi upplever närhet och hur vi beter oss när någon kommer nära. Mönstret etableras tidigt i oss och blir det naturliga sättet att vara; det vi är vana vid och som kommer automatiskt. Har vi ett otryggt anknytningsmönster, kan det försvåra livet för oss i de nära relationer vi har som vuxna. Ju mer vi förstår de mönster vi …

Otryggt ambivalent anknytningsmönster

Vi har våra skäl: Hur vi än agerar i våra nära relationer, försöker vi bara möta våra behov efter bästa förmåga. Kanske fungerar det vi gör, kanske inte, men vi har våra skäl. Det är viktigt. Det finns inget som är fel, bara något att förstå. Det här är tänkt som ett sätt att bättre förstå hur man kan fungera om man har med sig ett otryggt ambivalent anknytningsmönster. (Vilket ca 20% av alla vuxna har.) Den livsviktiga anknytningen Anknytningsmönstret växer fram ur de erfarenheter av närhet vi fick när vi var små. De erfarenheterna formar vår bild av om det är tryggt att vara nära eller ej. Som vuxna tar vi med oss den här förståelsen in i våra nära relationer, vilket påverkar hur vi upplever närhet, förhåller oss till känslor, interagerar med den andre osv. Mönstret etableras tidigt i oss och blir det naturliga sättet att vara; det vi är vana vid och som kommer automatiskt. Har vi ett otryggt anknytningsmönster, kan det försvåra livet för oss i de nära relationer vi har …