Alla inlägg arkiverade under: Anknytningsmönster

10 tecken på att du gått in i anpassning i en relation

Otrygg anknytning och anpassning Det är så lätt att gå över sina egna gränser i en relation om man har ett otryggt anknytningsmönster i bagaget. Vanan finns där sedan barnsben. Radarn med fokus på vad man behöver göra eller vara är ständigt påslagen. Var det här ok? Hur togs det här emot? Den andre känns distanserad, jag måste försöka fixa det. Jag känner mig avvisad och drar mig undan, försöker sedan anpassa mig så att det inte händer igen. Små anpassningar staplas på varandra som en strategi för att få den trygghet och närhet man längtar efter. Precis som när man var barn. Detta är särskilt påtagligt för den som har ett otryggt anknytningsmönster i bagaget. Det händer något med en när man gör så. Man kommer längre och längre bort från sig själv. Längre och längre bort från den närhet och kontakt men egentligen längtar efter. Bort från känslan av att höra till. Förlorad kontakt När man förlorar kontakten med sig själv, förlorar man sin djupa, inre känslan av tillhörighet. Man förlorar känslan av …

Tappat bort dig själv i en relation? 5 saker som hjälper.

Att tappa bort sig själv Det är så lätt att tappa bort sig själv i en otrygg relation. Även om man känner sig så levande med den andre. Även om den andre är den finaste man mött. Även om det känns som ens livs kärlek. Detta är särskilt lätt hänt för den med ett ambivalent anknytningsmönster i bagaget. Man kan tappa sig så hårt, så väldigt hårt. Man kan bli en spillra av sig själv som inte längre vill något annat än att relationen ska kännas bra igen. Att den andre ska vara nära. När relationen inte längre är vad den varit, kan det kännas som om hela meningen försvann med den. Hela meningen. Allt annat har förlorat sin glans, sin attraktionskraft. Kvar finns en stor sorg och skörhet. En vilsenhet. En smärta som skär i hjärtat. Där står man, vilsen och sårbar Man måste hitta tillbaka till sig själv, till den man en gång var – eller – till den man egentligen är. Förutsättningarna för att hitta dit är både usla och fantastiska. När …

Sorgebearbetning – hur gör man egentligen?

”Nu får du gå hem och ta hand om sorgen”, sa välmenande människor till mig på såväl min mammas som min systers begravning. Jaha? Som om det var något man bara kan gå hem och göra, lite ”Vad ska du göra i kväll?”. ”Jag ska ta hand om sorgen”. Hur gör man egentligen det? Hur hanterar man sorgen efter en förlust och en separation – med en som gått ur tiden eller en som fortfarande lever fast har försvunnit ur ens liv? Många och motstridiga känslor Sorg och sorgebearbetning är komplext. När man närmar sig sorgen, är det ofta ett virrvarr av olika känslor. Där kan finnas både saknad och lättnad, ensamhet, vilsenhet, besvikelse, rädsla, förtvivlan, oro, kärlek, tacksamhet, ilska, vrede, glädje och ren sorg. Där kan finnas skuld och skam. Där kan finnas så många känslor samtidigt som kan tro inte ska vara där. Man kan sörja en relation som inte var bra för en. Man kan få höra att vreden är fel, att man inte får vara arg på den som dött. Såklart …

Varför kan närhet vara så svårt?

Att släppa en annan människa nära, är för många något av det svåraste vi kan göra. Vi blir så sårbara. Mötet väcker delar i oss som vi tappat kontakten med tidigt i livet. De delar som inte blev empatiskt sedda och mottagna när vi var små, förblir unga och osynliga för oss någonstans inom. När någon kommer nära, påminns vi om vårt osynliga bagage. Kanske presenterar det sig som ett obehag, en stress, och får oss att vilja gå bort från den relation som väckte det till liv. Kanske visar det sig i form av en längtan att bli sedd, älskad, aldrig mer övergiven. Det som väcks i oss när någon kommer nära, har legat så länge där i våra skrymslen och vrår. Förmodligen hamnade det där långt innan vi kunde prata och definiera våra känslor och behov med ord. Det ligger kvar där i form av fysiska förnimmelser, en känsla av att hela vår existens är hotad. I djupet av upplevelsen riskerar vi att försvinna, uppslukas, av den andres behov eller att försvinna och …

Dras du till omöjliga relationer?

Känner du igen dig i att du dras till relationer där det blir en viss typ av energi? En känsla av kontakt, igenkänning, att höra ihop och förstå varandra på ett väldigt speciellt sätt? Ofta är energin stark, elektrisk, och relationen berör på djupet. Har du försökt fördjupa en sådan relation och märkt att det inte är det lättaste? Det som till en början verkade vara så självklart, visar sig ganska snart vara svårt och arbetsamt. Det blir känslomässigt intensivt och du dras in i något som du antingen får en impuls att fly bort ifrån eller en impuls att vilja vara nära mest hela tiden. Den här typen av relationer är vanliga och beror på de anknytningsmönster vi har med oss sedan vi var små. Det är starka krafter och vi tenderar att upprepa de här mönstren igen och igen genom livet. Det tar mycket energi och gör att det blir svårt att vara kvar i relationen eller att må bra i den. Det finns dock mycket man kan göra för att slippa det …

Onlinekurs ambivalent anknytningsmönster

I den här kursen får du arbeta med att gå på djupet med ditt anknytningsmönster. Du får arbeta med att förstå, hantera och komma vidare med de svårigheter som mönstret kan skapa i ditt liv. Kursen är varm och empatisk på ett sätt som hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. Du får en djup förståelse för dig själv och ditt mönster. Du får verktyg och övningar. I den här kursen behöver du aldrig känna att det är något fel på dig, för det är det inte. Däremot finns det sådant du blir hjälpt av att få syn på, förstå och få hjälp att komma vidare med. Jag har fått en fantastiskt fin respons på kursen från mina testpiloter och jag hoppas att även du ska tycka om den! Du hittar kursen här eller under ”Onlinekurser”. Välkommen! Med värme, Evalotta.

Onlinekurs undvikande anknytningsmönster

I den här kursen får du arbeta med att gå på djupet med ditt anknytningsmönster. Du får arbeta med att förstå, hantera och komma vidare med de svårigheter som mönstret kan skapa i ditt liv. Kursen är varm och empatisk på ett sätt som hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. Du får en djup förståelse för dig själv och ditt mönster. Du får verktyg och övningar. I den här kursen behöver du aldrig känna att det är något fel på dig, för det är det inte. Däremot finns det sådant du blir hjälpt av att få syn på, förstå och få hjälp att komma vidare med. Jag har fått en fantastiskt fin respons på kursen från mina testpiloter och jag hoppas att även du ska tycka om den! Du hittar kursen här eller under ”Onlinekurser”. Välkommen! Med värme, Evalotta.

När otrygga anknytningsmönster reagerar

Stress, smärta, obehag och ångest Stressen sprider sig, ångesten ökar. Obehaget växer och det blir snudd på outhärdligt. Det blir avgörande viktigt att ses för att mildra smärtan. Eller – det blir helt omöjligt att ses, eftersom obehaget växer till förlamande ångest. Det går inte. I den undvikande Den undvikandes obehag växer och växer. Kanske växer det ikapp med självanklagelserna över att vara en hopplös person som inte fungerar, en som bara gör folk besvikna. Kanske blir det så outhärdligt med ångest-stressen att all glädje inför den andre helt försvinner. Det blir som en fråga om överlevnad. Det här händer ju inte med människor som inte kommer så nära, så valet blir lätt: håll de som kommer nära på avstånd och var med dem som inte väcker upp det här jobbiga inom. I den ambivalenta Den ambivalentas smärta växer. Stressen, ångesten…försöken att anpassa sig och sina behov till den andre, att inte vara krävande, att inte vara så på…alla försök att inte vara för mycket, och ändå går det inte. Sorgen över att kontaktförsök landar …

Vad vi egentligen söker i mötet med den andre

Att förstå sina mönster och ta hand om dem Det kan vara så innerligt svårt att släppa en relation som i början gav precis allt man någonsin längtat efter. Intensiv närhet, blicken som ser, samhörighet och igenkänning av ett slag som känns så rätt och självklar. Det är ju som att komma hem. Så går det en tid och svårigheterna kryper på. Intensiteten och närheten avtar, den ena behöver space och drar sig bort från närheten och den andra saknar och försöker få tillbaka den förlorade skatten. Vad vi egentligen söker i relationen Hur fantastisk ambivalent-undvikanderelationen än var i början, är det inte ovanligt att tillsist komma till en punkt där man behöver ur den nedbrytande dynamiken. Ofta motvilligt och med smärta. Har man tappat sig in i anpassning, blivit en spillra av sig själv eller bara känner stress och obehag, då behöver man hämta tillbaka sig själv. Då behöver man närma sig sina mönster och förstå vad som egentligen drivit en in i (ännu) en sådan relation. Då behöver man gå på djupet med …

Att höra till – tillitsbrist och sårbarhet

Det är ett så fundamentalt behov att få höra till. Det går inte att leva annars. Så många av oss letar efter någon att höra till. Hur vet man på djupet hur starka banden till en annan människa är? Hur vet man att den andre finns kvar och vill att vi ska vara viktiga för varandra över tid? På riktigt och inte bara i stunden? Det kan vi aldrig med säkerhet veta, och det är det som gör det skört. För närhet är svårt för så många av oss. Vissa söker den för att vara i den, andra söker den och flyr den fastän kärleken finns där. Närhet väcker känslor av sårbarhet och det kan göra det hela så svårt. Att verkligen våga lita till att en vän vill vara där, höra ihop med en på djupet och över tid, det är sårbart. Det kräver mod och beslutsamhet. Styrka. Det krävs mod för att utsätta sig för att bli sårbar med någon. Men sårbarheten är ju det som verkligen för oss samman, på djupet. När …