Försök inte bli en bättre människa

Jag tror inte på att försöka förändra sitt sinnestillstånd, rycka upp sig, sluta tänka negativt eller byta ut en tanke genom att börja tänka en annan ett tusental gånger. Jag tror inte på att försöka förändra någonting hos sig själv.
Våra tankar kommer ur våra känslor, eller ur de känslor vi har men inte känner.

Om vi försöker förändra och göra om utan att först lyhört lyssna,
är risken stor att vi missar viktiga budskap från vårt inre.

Jag tror på att lyssna till sig själv med empati;
att med värme fråga vad som hänt och hur det känns.
Jag tror på att välkomna alla känslor, vilka de än är.

Det är inte känslorna i sig som är skrämmande eller svåra att vara med;
utan den kritik av dem som vi själva ägnar oss åt.
Först när vi välkomnar det vi känner, även om vi inte gillar det,
kan vi må bra och känna livet flöda inombords.

Att avvisa sina känslor, är att avvisa sig själv.
När vi känner det vi känner, får vi också kontakt med det vi behöver, längtar efter och saknar.
Välkomnar vi våra känslor och behov, välkomnar vi också oss själva.
Det ger en känsla av att vara välkommen och älskad som vi är.
Det hjälper oss att vara de vi är, för om inga känslor behöver gömmas eller rädas, vad finns då att dölja?

Tar du ett steg åt sidan och börjar lyssna med värme och medkänsla till oro, självkritik, dåligt samvete, måsten och borden, kommer även tankarna att lugna sig. Hejdar du din tanke och frågar dig själv vad du känner, tar du kontakt med det som är levande inom dig. Lyssnar du även till vad du behöver och längtar efter, och försöker finna sätt att möta behovet, är du hemma. Hemma hos dig själv.