Integritet innebär för mig att integrera alla sidor hos mig själv
och ge mig själv värdighet i allt.
Det innebär att förena paradoxer,
att samtidigt bejaka det tillsynes motsägelsefulla;
det sköra och det starka, det visa och det vilsna, det trygga och det osäkra.
Allt får vara sant; finnas samtidigt och om vartannat.
För att kunna utvecklas,
behöver jag komma från en plats som är mer skör än stabil.
För att vidga mitt livsrum behöver jag ge mig ut ur min trygghetszon,
och då följer en känsla av otrygghet och osäkerhet med på vägen.
Det ena leder till det andra.
Man kan ha sin skörhet på ytan, väl synlig,
men ändå ha hög integritet.
Hög integritet innebär att vara öppen och transparent
i visshet om mitt värde, eller i alla fall i en skälvande tro på att det är orubbligt oberoende av hur det känns.
Det innebär att inför mig själv bejaka mitt värde, med värdighet,
oberoende av hur andra reagerar på mig.
Det jag gör driven av rädsla, ger mig låg integritet,
även om det innebär att jag håller andra på avstånd.
Allt jag gör för att andra ska reagera positivt på mig,
med stråk av tvivel på att jag är älskad annars, sänker min integritet.
Hög integritet innebär att vara den jag är.
Det är att se storheten i allt.
Bredvid det starka finns en skörhet,
bredvid det sköra finns något starkt.
Tillsammans med det vilsna finns en trygghet,
nära det trygga finns något vilset.
Vi blir aldrig färdiga, och det är som det ska.
Det finns ingen gräns för hur mycket vi kan vidga vår trygghetszon,
ingen botten i hur djupt vi kan utforska vår själ.
Integrera och integritet.
Det är intressant med ordens nära släktskap.
Att integrera allt i sin person ger integritet; värdighet i allt,
möjlighet att förena paradoxer i sitt liv och låta allt finnas samtidigt.
Har funderat lite på vad jag lägger i ordet integritet och så här blir det med mina formuleringar. Integritet är t.ex. att stå för det jag gjort och inte skylla ifrån mig. Det innebär också att följa min inre kompass och inte låta andras reaktioner styra mina val. Att våga visa mig som jag är som du skriver om i ditt inlägg.
Jag tror att kärnan i integritet har med sanning att göra. Att inte blunda för det man ser, hos sig själv eller andra. Det svåraste är att inte blunda för det jag ser hos mig själv, det jag egentligen inte vill se. Att se det utan att göra motstånd, utan att döma. Det är den enda vägen till frihet för att använda ett stort ord. Sanningen gör oss fria, det är oerhört grundläggande. Om vi inte vill se sanningen kan vi inte förändras, det är bara de sjuka som behöver läkare …
Kram
Bosse