När vi lyssnar till oss själva med värme och medkänsla,
känner vi oss välkomna som vi är.
Så, hur gör man då det?
För den som är tränad i självkritik,
är det kanske inte så lätt sluta lyssna till den stränga rösten.
Ett första verktyg för att lyssna med värme,
är att skapa ett litet mellanrum mellan sig och sin situation.
Självdistansen gör det möjligt att se sig själv utifrån.
Ett andra är att sedan relatera till sig själv
som till någon man älskar villkorslöst.
För att få kontakt med värmen och medkänslan i lyssnandet,
kan det vara en hjälp att relatera till sig själv som ett ”du”.
Då talar du med ett inre ”du” och frågar dig själv vad du upplever nu,
vad du känner, vad inom dig som ber om din uppmärksamhet.
Om du har lätt för att vara sträng mot dig själv,
kan du föreställa dig att det är den människa
du älskar mest i hela världen som är i din situation,
och sedan lyssna till dig själv som du skulle lyssna till den du älskar så.
Du kan även föreställa dig att det var ett älskat, sårbart barn
som kände och tänkte som du,
och ge dig själv den kärlek du skulle velat ge det barnet.
Att lyssna till sig själv så, skapar en varm plats inom
där du blir kärleksfullt bemött precis som du är,
hur du än känner dig.