Vad vi går miste om när vi skyller våra känslor på andra.

Om vi skyller det vi känner på andra,
missar vi möjligheten att få en djupare kontakt med livet i oss.

Det händer de flesta av oss ibland att känslorna tar överhanden.
När känslor som ilska, besvikelse, vanmakt, skuld och skam slår klorna i oss,
blir det svårt att tänka klart,
och ofta börjar vi döma den som vi tror är orsak till dessa starka känslor.
Ibland vänder vi oss utåt och dömer, ibland inåt.

När vi dömer någon för hur vi känner, missar vi så mycket.
Vi gör även oss själva maktlösa.
När vi dömer, missar vi möjligheten att få genuin kontakt.

Om vi hejdar oss i vårt dömande, kan vi där hitta viktiga känslor och behov.
När vi dömer, missar vi känslornas livsbejakande budskap;
vare sig vi dömer någon annan eller våra egna känslor.

Det är fascinerande att uppleva hur fort upprörda känslor kan vända till ett stort lugn
när de blivit rätt förstådda och behovet mött.
Plötsligt kan vi fungera igen; vara varma och empatiska.

Känslorna visar på viktiga behov, som kärlek, värde,
ha rätt till sina behov, bli accepterad med sina behov,
få ge och ta emot omsorg och kärlek, kunna påverka sin situation,
frihet att vara sig själv, känna sig respekterad etc.

När vi inte kommer längre än till dömandet,
missar vi en möjlighet att möta dessa behov och känna flödet av liv.

När vi skyller våra känslor på andra,
står vi inför en fin möjlighet att få kontakt med livskänslan i oss.
Om vi hejdar oss och försöker känna in vad vi behöver,
blir det möjligt att kommunicera det från en lugn och öppen plats inom.
Då ökar möjligheterna för att vi ska bli mötta på det sätt vi längtar efter,
och kunna vara de människor vi vill vara.

Jag kommer under vinter-våren 2014 att skriva mer om empatisk kommunikation;
hur det går till och hur man kan använda utforskandet av såväl ilska, skam och skuld
som värdefulla dörrar till flödande liv.

För den som vill ha en hel bok i ämnet, kan jag rekommendera Liv Larssons bok ”Ilska, skam och skuld – tre sidor av samma mynt” (Friare Liv Förlag), från vilken jag hämtar inspiration till ämnet.
Även Marshall Rosenbergs bok om Non Violent Communication (NVC) kan vara till stor inspiration.
Mitt bidrag i ämnet är att fokusera på hur man kan använda NVC i relationen till sig själv för att på så sätt kunna ta ansvar och känna livet i sig.

Med värme,
Evalotta.