Högkänsliga barn som känner ansvar för alla

Högkänsliga barn känner ansvar.
De känner ansvar för att alla ska ha det bra, bli nöjda, få som de vill.
De är omtänksamma och vill inte göra någon ledsen.
Redan som fyra-femåringar kan de uttrycka att det ser det som sitt ansvar att familjen har det bra,
även då det finns ansvarstagande vuxna som ser till allas behov.
Det är så lätt för dem att i sin omtänksamhet sätta andra före sig själva.

Sådana barn är det viktigt att befria från ansvar.
Det är även viktigt att visa dem vilket ansvar som är deras och vara tydlig med precis vad man förväntar sig av dem och inte.

De har inte ansvar för vad andra känner och behöver eller vill. Det är andras ansvar.
Det de har ansvar för, är att uttrycka vad de själva känner och behöver eller vill,
oberoende av andra.
Detta är så viktigt, så oändligt viktigt.
Omtänksamheten behöver riktas mot dem själva först, sedan utåt.
Dessa barn är av naturen så omtänksamma och fokuserade på andra att de kan behöva hjälp att se till sina egna behov först.

Varför är då detta viktigt?
Om man konsekvent sätter andras behov före sina egna, får man ångest.
Det skapar en stress i kropp och själ, för man försöker ta ansvar för något som man inte kan ta ansvar för; i synnerhet inte om man är ett barn.
Om man konsekvent värderar sina behov som mindre viktiga än andras, lär man sig inte att ta hand om sig själv på ett ansvarsfullt sätt och kommer med tiden att bli allt mer stressad, maktlös och dränerad på kraft. Man blir beroende av att få det man behöver utifrån och kommer allt längre bort från sig själv.
Framför allt så reagerar så väl barn som vuxna med stress och ångest på att prioritera bort sina egna behov, vilket är kroppens och själens alarmsystem på att man missat något viktigt.
Stress och ångest kan förekomma redan hos mycket små barn.

Det finns en enkel sak att mjukt påminna sina högkänsliga barn om, igen och igen:
”Det enda du har ansvar för, är att berätta vad som är viktigt för dig och vad du själv känner.
Vi vuxna tar ansvar för oss själva och alla dina vänner har ansvar för sig.”

Med värme,
Evalotta.