Stark och svag – vad påverkar vilket tillstånd man är i

Stark och svag är tillstånd som skiftar.
Är belastningen hög, belastningen av sådant som stressar, försvagas man. Vad som stressar, är individuellt, men vanligt är otydlighet, hög ansvarskänsla i kombination med brist på befogenheter/möjlighet att påverka/osäkerhet på hur man kan påverka.

Tillstånd av svag och stark är som månadens ekonomi eller pengarna i plånboken – de säger inte mer än så om vår identitet. Stark och svag säger något om hur vi har det och vilka resurser vi har just då.
Ibland är påfrestningen på ekonomin stor, för det kommer oförutsedda utgifter – samma med kraften. Ibland är den stabil och ibland kommer det in extra.
Det viktiga är att veta hur man hämtar upp stark ur svag, för i ett tillstånd av svaghet, skörhet, obalans, kraftlöshet, finns en kärna som är så stark, så dynamisk, så hel och oförstörd. Den finns i oss alla, men det verkar som om men behöver omfamnar skörheten för att nå den.

Belastningen och stressen kan öka av otydlighet i relationer, av orimliga krav på sig själv (som man dessutom inte förstår är orimliga utan upplever som reella), av brist på ensamtid och tystnad där allt får sjunka in och falla på plats, av för mycket att göra. Dessa faktorer försvagar och man blir skör. Man blir även skör av självkritik och vissa av oss blir sköra av att leva under vår kapacitet och av socker, koffein, alkohol och andra stimulantia. Dysfunktionella relationer kan dränera.

Stark blir man av självempati, av rimlig belastning (belastning i proportion till förmåga, varken under eller över), av att komma till sin rätt och använda sin begåvning, att hitta sin essens, sin riktning, veta varför man är här på jorden. Det är stärkande att leva i nära och genuin kontakt med sig själv och med andra. Det är stärkande att bli sedd (om man inte skäms), att se, att klara av svårigheter, att veta hur man tar hand om sig själv (sina känslor och behov, bejakar och svarar an). Stark är ett tillstånd som infinner sig då förutsättningarna är rätt. För vissa av oss är det viktigt och stärkande att leva i kontakt med den stora kärleken, av att ha öppna dörrar in i själens djupaste vrår och vara i kontakt med den stora kärleken därinne.

Tillstånden kan skifta fort.

Jag blir stark när jag uttrycker mig och när jag välkomnar allt jag finner inom mig. Är jag hårt belastad och känner mig svag, klär jag mitt tillstånd i ord, delar det och får stöd, kärlek och support. Då blir delandet stärkande för såväl mig som för andra och tillståndet förändras.

Jag möter mig själv med en sådan kärlek att allt, allt, allt får finnas, synas, lyftas fram och älskas till en helhet; bli sett med kärlek.
Jag har en så djup tilltro till den kärlek som möter upp i mitt innersta att jag alltid vill dit, och allt jag möter på vägen är som dörrar dit, dörrar hem, hem till kärleken.

Så, vet man det, finns inget att dölja. Allt är jag, jag är i kärleken.

Det finns ett som sänker, som gör att man fastnar i kraftlöshet och försvagning utan att komma till kärnan – självkritik. Dömer man sina känslor och behov, stöter man bort dem, missar man att uppfatta dem, hamnar man i skuld, skam, kritik och ångest. Man försöker komma därifrån genom att rädda, hjälpa eller döma eller vara offer. Allt går runt i bedrövelse tills man hittar sin första känsla och svarar an, till den och behovet, med kärlek.

Stark och svag är tillstånd. Det är inga egenskaper. Det säger bara något om hur vi har det, inte om vilka vi är. Innerst inne finns kärlek och den sträcker sig mot oss inifrån. Då är varje spricka eller varje tunn hud en möjlighet för den att nå oss, få kontakt, göra hel.

Med värme,

Evalotta.