Hur stöttar man någon i sorg?

När vi befinner oss i en svår tid i livet, behöver vi stöd.

Vi kan behöva det så innerligt, men samtidigt kan andra människors försök till stöd kännas mer som en belastning än som hjälp om det inte möter våra behov. När det som andra säger för att hjälpa inte hjälper, kan man känna sig ännu mer utlämnad åt sig själv. Så, hur kan man då möta den som är i sorg utan att det blir fel? Och vad är det som kan bli fel?

Här kommer några saker att tänka på:

1. Fråga den som sörjer vad den behöver. Din bild är kanske att den behöver tröst och hopp, men den sörjande kanske behöver få vara arg eller riktigt ledsen. Om du vill hjälpa, rådfråga den andre för att få kännedom om vad den blir hjälpt av.

Saker man kan behöva:

Bli hörd, få prata medan någon är tyst och lyssnar utan att säga så mycket, få lugn och ro, praktisk hjälp (snöskottning, gräsklippning, handling…), mat, få komma på andra tankar, få ur sig sina tankar och känslor osv

2. Tänk på vad du säger och säg hellre för lite än för mycket. Försök inte få personen att slippa känna det den känner. Försök inte fixa, göra glad. Säg inte att det snart blir bättre. Säg inte att du förstår. Försök bara uppfatta vad den andre upplever och känner. Hör det. Kom inte med egna exempel. Stanna kvar, tyck om, var snäll, var tyst. Fråga vad den andre behöver höra, om du undrar. Kanske vill den andre höra att du tror att det någon gång blir bättre, kanske behöver den andre få känna igenom smärtan tills det är klart.

3. Fråga inte direkt hur andra sörjande i närheten mår och har det, utan bry dig om den person du är hos. Undrar du hur någon annan anhörig mår, är det bättre att du hör av dig direkt till den och frågar.

Om man säger till en sörjande att det snart ordnar sig, kan personen uppfatta det som att den snart borde bli glad igen. Det är inte alls säkert att det ordnar sig, det kan bli värre. Förr eller senare kommer det förhoppningsvis att kännas bättre, men vissa sorger kommer kanske alltid att leva kvar med stor smärta mitt bland andra saker som skänker nytt ljus.

Om man försöker inge hopp, kan det uppfattas som om man inte får sörja och våndas över livets villkor med död och separation. Kanske vill den andre få hopp, men kolla först.

Om man försöker göra den andre glad igen, kan det uppfattas som om det inte är ok att vara ledsen tills man varit ledsen klart. Kanske vill den andre bli uppmuntrad, men kolla först och muntra i så fall upp för att den andre vill (och inte för att det känns bättre för dig).

Lycka till!

Med värme,

Evalotta.