Det här handlar om mötet mellan undvikande och ambivalenta anknytningsmönster.
Det finns relationer som går enkelt och relationer som medför en ofrånkomlig turbulens. De senare kan triggas så mycket i oss. Längtan, kärlek och sårbarhet men även stress, flyktmekanismer, oro och gamla sår. Det väcks på ett djupt plan och kanske ser vi inte vad som väckts, utan det blir bara väldigt starkt i mötet med den andre.
Närheten och kraften i mötet, kan göra helt olika saker med oss. Hos en del skapar det en flykttendens, ett behov av att dra sig undan, vara fri, oberoende, inte bli indragen. Hos andra skapar den en stark längtan efter mer närhet, för hos dem finns det inget som ger ett sådant lugn och upprymdhet som just närhet. Aldrig blir mötet så starkt som när två människor med de här olika sätten att hantera närhet kommer varandra nära. Det blir starka och omtumlande möten, men svåra, för de aktiverar mönster i oss som ofta har funnits där i decennier och som kan dra iväg med oss.
Mötena blir sådär dramatiska för att de påminner oss om mönster vi känner igen från relationer vi hade när vi var små.
Den med undvikande drag lärde sig tidigt att det är säkrast att klara sig själv. Närhet kan ha varit förknippat med krav, skuld, ofrihet eller att någon annans känslor fullständigt tar över. Att vara nära blev förenat med obehag och det blev tryggare att klara sig själv. Närhet förknippas med förlorad självständighet och blir något man därför vill minimera.
Den med ambivalenta drag (närhetssökande) lärde sig tidigt att närhet finns ibland och ibland inte, och alltid på den andres villkor. Närhet blev förknippat med att hela tiden vara uppmärksam på om den andre är tillgänglig eller ej, om närheten är kvar eller inte, om man är välkommen eller oönskad. Det blir en ständigt underliggande stress .
Ett möte mellan ambivalent och undvikande, kan lätt bli som en dans mellan närhet och distans, mellan avståndstagande, förskjutande och dramatiska återföreningar. Den undvikande får svårt att andas, vill fly och måste bort för att få luft. Den ambivalenta gör vad den kan för att få närhet, men kan också stöta bort den undvikande för att skydda sig själv. Den undvikande vill allt annat än bli förskjuten, men kan å andra sidan bete sig elakt för att den andre inte ska vilja vara nära. I vissa fall återförenas man med jämna mellanrum, för man dras till varandra. I andra fall trasslar man in sig i anpassning så till den grad att relationen helt tappar sitt liv. Den här dansen försiggår på mer eller mindre medvetna plan.
Det är lätt att trassla in sig i sådana relationer, där man kastats mellan starka känslor. För i de här mötena är det sällan lugnt. De berör oss på sätt som vi kanske inte förstår och kan få oss att bli vårt mest dysfunktionella jag. Tyvärr. Om vi inte lär oss att hantera dem på ett nytt sätt.
Vi som har dessa otrygga anknytningsmönster, har fått med oss en relationsmodell som försvårar livet för oss. Vi är så små när vi lär oss hur villkoren för närhet fungerar. Vi har ingen överblick, vi kan inte göra medvetna tolkningar, bara instinktivt göra det som vi tror är bäst för vår överlevnad. De här mönstren ligger djupt, och de går igång automatiskt i oss till den dag då vi börjar försöka förändra dem. I våra relationsmönster är vi väldigt unga. Vi fungerar inte som de vuxna människor vi är idag, utan som de små barn vi var när de etablerades. Vi behöver se det och börja där, så att får en chans att växa ikapp oss själva.
Vi dras till relationer som vi känner igen, så livet brukar bjuda på många tillfällen till att öva. Jag skriver mer om hur man kan göra det i kommande inlägg i ämnet.
Utifrån forskningen om anknytningsteorier, så har vi tendenserna till att bli undvikande eller ambivalenta med oss genetiskt, men våra sociala erfarenheter spelar också stor roll för hur vi blir. Erfarenheter vi gör längs vägen kan förstärka eller lugna de här dragen hos oss och ingenting är statiskt. I relation med människor med trygga anknytningsmönster märks de här dragen mindre, medan de i nära möten mellan undvikande och ambivalenta gärna slår ut i full blom. Ungefär hälften av alla har ett tryggt anknytningsmönster med sig, ca 20% har ett ambivalent, 25% har ett unvikande och ca 5% har en blandning av ambivalent och undvikande anknytningsmönster.
Vill du läsa mer om ämnet, rekommenderar jag boken ”Attached : The New Science of Adult Attachment and How it Can Help You Find – and Keep – Love” av Rachel Heller.
Vill du ha min hjälp?
Jag har lagt ner min kunskap i två omtyckta onlinekurser där du kan jobba med ditt anknytningsmönster. De är fulla av empati och värme. Välkommen att kika på dem. Du får maila mig fritt under kursens gång.
https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster
Med värme,
Evalotta.