Det här handlar om hur man kan göra när man fastnar i samma konflikter igen och igen, eller, när man kör fast i olika konflikter.
Jag tror att vi alla har varit där. Det blir en konflikt med någon vi älskar och när vi försöker lösa den, så blir det värre. Man trasslar in sig och blir arg och ledsen. Man försöker reda ut, men fastnar i detaljer som inte leder någon vart.
En vanlig fallgrop är att man försöker lösa konflikten mellan sig. Man försöker reda ut vad den ena har sagt och vad den andra har gjort och så går det mest runt. Varför då?
Jo, för lösningen på konflikten finns inte mellan er, den finns i dig och i den andre.
Något har triggats i dig och något har triggats i den andre. Känslorna blir starka och röriga och när ni försöker reda ut, så kan det dra iväg åt olika håll. Kanske känner ni igen mönstret, men har svårt att veta hur ni ska komma ur det. För att komma vidare här, har man stor hjälp av att sortera sina tankar och känslor. Var och en för sig, eller en i taget.
Så när du känner dig, låt säga, arg och missförstådd, kan du börja med att formulera för dig själv vad som gjort dig så arg eller ledsen. Beskriv hur du uppfattat situationen och vilka känslor som väckts i dig. Sedan ger du dig själv förståelse för att du känner som du gör. Alla känslor är ok och det kommer att hjälpa dig om du kan förstå och tillåta dig att känna som du gör, utan att värdera det hela.
Exempel:
Låt säga att du hörde den andre måla upp en bild av dig som du inte alls känner igen dig i; en bild där du blir missförstådd och kritiserad för något som inte ens stämmer.
Du blev arg och upprörd.
Under ilskan kan det finnas fler känslor, så stäm av med dig själv om det gör det. Ibland kan man hitta känslor som maktlöshet, sorg och besvikelse (eller annat) under det arga.
Känslorna väcktes av det du hörde den andre säga, men det är inte därför de känns. Känslorna är starka för att ett eller flera viktiga behov hos dig inte blir tillgodosedda
Nästa steg är att koppla känslorna du känner till behov du har.
Vilka behov blev inte tillgodosedda i konflikten med den andre?
Kan det vara att bli förstådd? Att inte bli dömd? Att bli hörd? Att få lov att definiera dig själv (integritet)? (Eller något annat, du vet bäst själv.)
Det är viktiga behov som du själv behöver hitta sätt att ta ansvar för.
Nu behöver du fundera på hur du kan få de behoven tillgodosedda.
Förstår du dig själv? Kan du be den andre om en chans att få göra dig förstådd?
Kan någon annan klok person spegla dig med förståelse?
Dömer du dig själv? Kan du försöka börja låta det vara ok att du är som du är just nu? Kan din självbild rymma alla möjliga epitet som någon skulle kunna kalla dig? (Det är en enorm frihet!)
Hur skulle du vilja bli sedd och hörd i situationen? Hur vill du definiera dig själv när du får möjlighet att måla upp en mer nyanserad bild av dig?
Det är alltid ditt ansvar att se till dina behov och du är aldrig beroende att en viss person möter dem (även om det verkligen kan kännas så!).
Försök att få syn på dig själv och ge dig villkorslös förståelse för det du känner och behöver. Vi har alla våra känsliga punkter och det är ok.
När du har förstått dina behov, har du kommit långt. Om du kan se olika möjliga sätt som behoven kan bli tillgodosedda på, släpper mycket inombords.
I den bästa av världar gör den andre samma typ av arbete med sig. Då kan ni kommunicera vad som hände i er, vad som triggades och vilka behov det bottnar i. Det brukar vara ett avväpnande sätt att mötas på.
Annars kan det hjälpa att göra en neutral observation av vad som har hänt;
en så objektiv beskrivning som möjligt. Varför då? Jo, för att det vi tror har hänt ofta skiljer sig från det som faktiskt har hänt. När vi reagerar och blir arga och ledsna, har vi ofta gjort en tolkning utan att ens märka det. Man kan känna igen en tolkning genom att man tänker att det beror på någon annan att man känner som man gör. Att det är för att någon annan har gjort eller sagt något, som man är arg eller ledsen. Så där blir det lätt och det är helt ok, men det finns flera problem med att stanna där. Man mår inte bra av det, man kanske blir ledsen och arg i onödan, man kan inte påverka det utan att försöka förändra den andre (vilket inte brukar gå så bra) och det är svårt att hitta till en genuin kontakt när den tolkningen hamnar vägen för kontakten.
En neutral observation är bra, för konflikter kommer ofta ur missförstånd. Vi tror att den andre har menat någon annat än den har menat, men det kan ta emot att se att vi har tagit miste. Det är därför det är så viktigt att ge sig själv förståelse för sin reaktion. Om du trodde att den andre gjorde dig illa, är det klart att du blev arg och ledsen.
En neutral observation är en beskrivning av situationen som både du och den andra kan komma överens om som riktig. Den är helt fri från värderingar och från generaliseringar som alltid, aldrig, varenda gång, typiskt dig etc. Tänk dig att situationen är fångad med en filmkamera som inte kan tolka något alls.
När du har gjort en sådan, kommer det att bli mycket lättare för dig att uttrycka dig på ett sätt som får din vän att vilja och kunna höra vad du säger.
Du kommer att kunna konstatera vad som hände och bekräfta att du faktiskt inte vet vad det betydde. Du kommer också att kunna förklara att du gjorde en tolkning och att du blev arg för något du trodde hade hänt. Nu har du även möjlighet att fråga den andre hur den upplevde situationen och ge din vän förståelse för att den blev arg för det den trodde hade hänt.
Det här är det första steget i att kommunicera empatiskt. Det är ett viktigt steg och det kan behövas en del träning för att lyckas med det. Men träna, vet jag! Träna och försök, så blir det lättare med tiden.
Med värme,
Evalotta.