Trancen
Man kan lugnt säga att triggade anknytningsmönster är starka krafter. Impulsen att fly, stöta bort eller rädda relationen kan bli som ett tranceliknande tillstånd som tar över inombords. Stresspåslaget är stort och det går inte att få kontakt med sig själv, bara med mönstren. Det är ett obehagligt tillstånd som är ganska outhärdligt att vara i.
Det gäller att hitta en väg ut. Det finns säkert flera vägar, men den snabbaste vägen jag känner till är sårbarhet. Med sårbarhet menar jag det inom en som finns under försvaren, känslor och upplevelser där man känner sig utsatt. Trancen är ett slags försvar, ett skydd. Sårbarhet är det utsatta, känsliga som skyddet försöker skydda. Problemet blir att man också blir avstängd från kontakt med sig själv när skydden åker upp. För att verkligen komma ur det obehagliga tillståndet, behöver man få kontakt med det som finns därunder. Kan man i det läget hitta kontakten med det sårbara och välkomna den känslan, skiftar det. Trancen släpper och något mjuknar på insidan. Livet börjar pulsera inom en igen.
Så hur gör man?
Ett
Man kan stanna upp och gärna lägga sig ner, andas djupt och fråga: ”Var är sårbarheten i detta?” Att fråga sig själv efter känslan kan leda till kontakt och skifte.
Två
Man kan fråga sig: ”Vad är det jag egentligen känner? Känner jag igen den här känslan och de här tankarna från tidigare situationer i livet? Kände jag så här när jag var barn?” Ofta har tankarna och känslan funnits med som en röd tråd igenom livet. Kan man få kontakt med den, frikopplas man från det som triggat i nuet och hamnar djupare. Kanske har man dragit vissa slutsatser om närhet när man var liten och så är det de som påverkar ens upplevelse av nuet. Till exempel kan man som barn ha upplevt sig vara oviktig, utbytbar, utan värde i relation till sina föräldrar. Det kanske inte var sant, men upplevelsen är sann. Den känslan kan man sedan ta med sig som en osäkerhet in i nya relationer och när en viss trigger kommer så kommer känslan tillbaka. Att hitta tillbaka till den tidiga känslan kan hjälpa, för då får man kontakt med sin lilla osäkra, ledsna del. Den kan man hjälpa att hantera och tolka situationen på nya sätt, men först behöver man ta hand om känslan. Den lilla delen behöver känna sig trygg med att den får finnas hos en. Man blir sin egen kärleksfulla förälder till den lilla delen och det är väldigt läkande.
Tre
Det kan också i stunden hjälpa att avleda genom att göra helt andra saker, träffa andra människor, motionera etc. Det löser ingenting i grunden, men det kan vara bra att hitta det som kan få dagen att fungera tills man kan ta hand om det på ett djupare plan.
Och som alltid…
Dessa tre och så i vanlig ordning – inte döma något, bara välkomna och ta emot sig själv som man är.
Hur gör du? Vad fungerar för dig? Skriv till mig och berätta, på mail eller i en kommentar.
Med värme,
Evalotta.
Vill du ha min hjälp?
Jag har lagt ner min kunskap i två omtyckta onlinekurser där du kan jobba med ditt anknytningsmönster. De är fulla av empati och värme. Välkommen att kika på dem. Du får maila mig fritt under kursens gång.
https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster
Med värme,
Evalotta.