Idag tänker jag på det här med att ge och att ta emot. Vad är lättast för dig?
För mig är det lättast att ge, att bidra. Det är jag van vid. Det känns meningsfullt och det får mig också att känna mig trygg. Om jag ger, vet jag att jag är ok.
Att ta emot är svårare. Jag blir tacksam och rörd när jag får samma omtänksamhet tillbaka. Det känns fantastiskt, men efter en stund får det mig också att känna mig osäker. Hur länge får jag ta emot detta? Att ta emot får mig att känna mig sårbar.
Jag tänker att vi behöver öva på det som är svårast för oss, för att skapa balans.
Är du ovan vid att ge, öva på det. Vi som gärna ger behöver få ta emot.
Är du ovan vid att ta emot, öva på det. Andra kanske tycker om att få ge.
Hade vi varit känslomässigt transparenta skulle det kunna låta såhär:
Jag verkligen älskar att du lyssnar så uppmärksamt på mig nu. Jag vill att du ska fortsätta, men jag känner mig osäker på om det verkligen är ok.
Eller: Jag känner mig osäker på om jag verkligen har något att ge till dig. Vill du verkligen att just jag lyssnar på dig? Duger jag?
Osäkerhet är trots allt bara en känsla och den ska inte behöva påverka hur vi har det.
Hur är det för dig? Berätta för mig!
Med värme,
Evalotta.