Ibland kan en del av oss ha kommit på efterkälken redan tidigt i livet;
den del som aldrig kände sig helt och hållet accepterad.
Den delen lever kvar inom;
känner sig ensam och utanför, liten, rädd och obetydlig.
Om du växt upp med en stor förmåga att överleva men längtar efter att bli hel,
kan du behöva du hämta upp den här delen.
Rädslan för att bli övergiven och inte vara välkommen,
kommer från denna övergivna del i dig själv.
För att komma nära denna känsliga del, behöver du vinna dess förtroende.
Du behöver närma dig med kärlek och medkänsla;
erbjuda värme och acceptans åt den.
Om det är svårt att nå den efterlängtade kärleken och friden,
kan det vara för att du ännu inte tagit till dig den här delen av dig själv.
I det sköraste, mest förskrämda, ratade och bortstötta hos dig, finns en stor kärlek.
Om ditt sårbara jag inte känner sig välkommet hos dig,
håller det sig på avstånd och inger dig en känsla av ensamhet.
Först när du tar det till dig, hittar du lugnet och tryggheten du söker. Kärleken.
Det kan vara svårt att ta till sig det lilla om man blivit en stark och kompetent vuxen,
men det är värt alla försök.
För på samma sätt som du erbjuder ditt lilla jag villkorslös kärlek,
kommer det att ge dig villkorslös kärlek tillbaka och värma dig inifrån.
Djupast inom oss finns en kärlek utan gräns och slut.