En väldigt vanlig anledning till kommunikations-problem i en relation är att den ena är primärt logisk-rationell och den andre mer emotionell-relationsorienterad. Det här kan såklart ta sig en rad olika uttryck, men låt mig ge ett exempel på hur det kan göra att man kör fast och blir osams i en vardaglig fråga. Mönstret kan du sedan själv översätta till alla möjliga situationer.
Städ-grälet
Låt säga att Per vill ha det avplockat på köksbänken. Det blir ju så mycket lättare om bara var och en plockar undan efter sig. Då kan man lättare torka av när det behövs. Det är också så mycket skönare att inte behöva börja med att röja undan när man ska laga mat. Om alla bara ser till att hålla ordning, så slipper man det störningsmomentet. Enkel logik.
Per säger: ”När det står saker på bänken, är det svårare att hålla rent. Om du plockar undan efter dig, blir det lättare att torka av bänken.”
Om du bara förstod, så skulle du…
Lisa tycker att det var en väldigt märklig sak att säga. ”Eh, tror du att du behöver förklara det för mig? ” Lisa är naturligtvis väldigt medveten om detta samband. Hon plockar och fixar, men når inte hela vägen in i mål. Tror Per på allvar att hon inte har förstått, eller varför säger han så? Lisa blir provocerad av att uppleva sig bli undervisad och talad till som ett barn.
Per undrar varför Lisa svarar så otrevligt. I hans värld är det solklart. Om bara Lisa hade förstått varför det är bättre att ha det tomt på köksbänken, så hade hon ju sett till att ha det så, eller?
Han förklarar igen. ”Ja, men det verkar ju som att du inte förstår det eftersom du lämnar saker framme. Får man inte säga det eller? Du blir ju alltid sur när jag tar upp saker”.
Dumförklara mig inte!
Nu blir Lisa provocerad. Vad tror han? Att hon är dum i huvudet? Såklart har hon förstått. ”Men det är ju inte det som är problemet. Det är ju HUR du tar upp saker, inte att du gör det. Problemet är att du förklarar saker för mig som jag redan vet.”
Logiskt-rationell eller emotionell-relationeorienterad
Så följer en lång argumentation som tillsist mynnar ut i ett samtal om deras olikheter. När Per har förstått vad som blir bäst, är det logiskt för honom att skapa en rutin för att göra så. Lisa påverkas däremot mycket mer av varje unik situation. Hon väger in många olika aspekter av vad som blir bäst. Hennes starkaste skäl att prioritera att bänken är tom, kommer aldrig att vara att det är det logiskt-rationellt bästa. När Per kommer med sådana argument, kommer hon bara att bli förbannad och tycka att han dumförklarar henne (vilket han såklart inte gör).
Om han istället förklarar för Lisa att det väcks en irritation i honom när hon lämnat saker framme och att han inte vill bli irriterad på henne, blir det mycket lättare för Lisa att höra honom. Hon drivs av känslomässiga, relationella skäl. Hon kanske lämnade saker på bänken för att något barn behövde henne eller ville göra något tillsammans. Det kom helt enkelt viktigare saker emellan och för henne är det inte hela världen. När hon förstår att det väcker en känsla i Per, blir det lättare för henne att prioritera att hålla ordning, eftersom hon månar om relationen till honom också.
När Per förstår att Lisa inte behöver rationella skäl till att göra en viss sak, blir det också lättare för honom att nå fram till henne genom att kommunicera känslor.
Bara att se de här skillnaderna, gör stor skillnad för deras kommunikation.
Ett sätt att förstå mer om våra olikheter är att dyka ner i enneagrammets underbara värld. Vi är olika, men inte helt olika och det finns enorma möjligheter till att förstå varandra bättre. Jag kommer skriva mer om enneagrammet och hur man kan använda det för att just lösa kommunikationsproblem.
Följ det gärna!
Med värme,
Evalotta