Det finns något i i en viss typ av musik och konsten som slår av en ton av vemod i oss. Vemod som en blandning av sorg, längtan och glädje; ett tillstånd som för oss i kontakt. I kontakt med oss själva och livet; med känslan av att vara levande. Vi tar avstamp där, i begreppet bittersweet, och dyker ner i känslornas värld. Är längtan egentligen en intelligens? Är kanske alla våra grundkänslor intelligenser som vägleder oss inifrån? Kanske är de en del av vår andliga natur? Och längtar vi efter något större eller är både längtans och känslans mål att sätta oss i rörelse och föra oss i kontakt?
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta och Maria.