Att i varje svårighet hitta en ny frihet, i varje begränsning hitta något obegränsat, att i varje smärta finna en djupare läkning och i varje mörker få syn på det stora ljuset och gå dit, det är min ledstjärna och väg. Det är glädje. Den kärleken, ljuset och friheten bär upp allt.

Att i stunden öppna upp just i sårbarheten visar sig igen och igen vara min väg. Vi får så många chanser varje dag. När sårbarheten kommer är det lätt att skydden åker upp innan man ens hinner märka den. Vi säger något som låter bra, stöter bort, anpassar oss, hårdnar lite eller mycket inombords, flyr, byter samtalsämne, anklagar osv

Men om man hejdar sig, om så bara för ett par sekunder, händer något. Det bildas en öppning i det tillsynes så hermetiskt tillslutna paketet av trigger och reaktion. Det skapas ett rum för något nytt att komma in, eller ut, beroende på hur man ser det. Om man stannar och mjuknar lite på sin egen insida, om så bara i ett par sekunder, kan den kreativa kraften börja verka. Omforma.

En sådan inre liten rörelse är större än man kan tro. Den sätter andra goda krafter i rörelse. Lika lätt som våra försvar kan aktivera andra människors försvar i en våldsspiral (som när vi bråkar), öppnar en inre rörelse av att mjukna upp för kärlek, värme, klarsyn och välvilja hos andra. Man behöver göra så lite egentligen. Bara hejda sig och mjukna en liten, liten stund. Det räcker för att öppna upp för en ny frihet.