Man kan så lätt placera delar av sig själv i skuggan. Försöka trolla bort dem, få dem att försvinna. Helst en gång för alla. Visst vore det skönt om de där besvärliga dragen försvann? Om du kunde arbeta med dig själv och förädla fram en 2.0 version där du inte längre behöver hantera dina rädslor, där du slutar trigga känslomässigt på avvisanden, kritik osv?
Kanske jobbar du med dig själv, blir medveten, förstår en massa saker. Förstår varför du reagerar som du gör i olika situationer och märker att det gör livet lite enklare. Kanske övar du på att inte vara så hård mot dig själv och gör framsteg. Du gör en massa bra saker. Och ändå. Ändå kommer de tillbaka, de där jobbiga känslorna. De där reaktionerna som får dig att tystna, fara ut, dra dig undan, börja ursäkta dig, förklara, anpassa dig eller vad nu just du gör. Den där underliggande ångesten knackar på igen. Igen. Du har ju arbetat så mycket med det här. Varför kommer den igen? Det är så lätt att då känna sig som ett hopplöst fall. Som en som det aldrig blir någon ordning på. Det spelar ju ingen roll. Skammen lägger sig som ett lock över livskänslan.
Ett sätt att ta hand om sig själv
Kanske känner du inte skam, bara skammens konsekvenser. Den får dig att vilja fixa, lösa, få bort allt det där jobbiga med dig. Den får dig att vilja vara bra. Bättre. Den får dig att döma såväl andra som dig själv. Blir det outhärdligt att hitta felet hos dig, kan du lägga det hos den andre. Eller hos samhället. Någonstans måste felet vara. Skammen måste bort så att du kan må bra igen och då måste källan till skammen bort. Läkas, helas, fixas.
Det här är ett sätt att försöka ta hand om dig själv på. Du vill få må bra och förtjäna att höra till. Älskas. Då måste delar av dig själv puttas tillbaka in i skuggan.
Ett annat sätt att hantera skam
Som du säkert märkt, leder det här sättet runt i cirklar. Allt det jobbiga kommer tillbaka. Varför? Jo, för att det är delar av dig själv som du försöker utplåna. Delar av dig som du försöker fixa så att de ska förtjäna att vistas i möblerade rum. Du försöker göra dig av med vitala delar av dig själv, delar som du behöver för att kunna känna dig hel, fungera och vara sann. Missförstådda delar. Delar som rymmer känslor och behov som ingen kunde möta när du växte upp. Många av dem är så missförstådda att de gömt sig så långt in att du inte hittar dem.
De här delarna bär på inre resurser. De bär på kraft och spontanitet, glädje och trygghet. Du behöver de här delarna! Men hur letar man? Du kanske inte alls vill behandla dig själv så längre, men hur tar man kontakt med delar man inte hittar?
Det finns en väg. Den handlar om att lära dig känna igen dina symptom på att du känner skam. Skammen kan också vara placerad i skuggan. Att lära känna dina symptom på skam, utan att döma, är en väldigt fin väg till kontakt med de delar av dig som du behövt överge längs vägen.
Skam, ångest och jobbiga känslor som portal
Allt det här med dig som du gärna skulle vilja slippa, är en portal till en djupare kontakt med dig själv. En portal in till ditt sanna jag, till det du har behövt bädda in i skydd och försvar så att det inte längre kan flöda fritt. Det som känns obehagligt i dig, är väg. Det som triggats är väg. Känslan som bara kom och la sig som en grå filt över livskänslan, är väg.
Det är ett rop från dig själv, ett rop från det som också är du där inne i mörkret. Du vill bli hämtad, funnen. Du vill få vara okej. Bli inbjuden i värmen. Vara efterfrågad, älskad och önskad. Du vill ha kontakt med Dig.
Du kan se det som att det är dina inre unga åldrar som kallar på dig om det är lättare, men jag tycker att det är fint att se det som att det är DU som längtar efter DIG. Men du därinne kan inte riktigt lita på dig där ute. Du har fryst ut dig själv så många gånger. Du har behandlat dig själv som om du inte är okej. Du har blivit missförstådd och dömd. Vågar du ens visa dig för en som kan komma att säga åt dig att du inte borde finnas?
Att bygga en tillitsfull relation
Du där inne i skuggan kan inte lita på Dig där ute – du kan bli dömd och få höra att du ska försvinna en gång för alla.
Du där ute kan inte lita på Dig där i skuggan – när som helst kan det komma ångest, stress eller känslor av övergivenhet
Du och Du behöver hitta ett nytt sätt att förstå varandra på.
När du känner dig övergiven och ensam, är det du därinne som kallar på dig därute. När du får ångest eller känner obehag, är det du därinne som inte blivit hörd i sin känsla. När du hamnar i dina vanliga mönster för att bli trygg, är det du därinne som driver dig dit. Du längtar efter Dig. Efter att bli villkorslöst älskad.
Triggar anknytningsmönstret i dig
Den här längtan är så stark att den lätt kan driva dig in i relationer där du letar efter den som kan älska dig innerligt, den som kan komma så nära och fylla tomrummet inom. Eller så driver den dig att skapa ett avstånd så fort någon kommer nära, för det vore så hemskt att förlora närheten igen. Din tidiga modell för närhet går igång för att göra dig trygg. Det leder dig i cirklar. Så länge hoppet lever, kommer du att leta efter det du saknar i den andre. Till slut kommer du bli så utmattad att du inte orkar mer. Det är då du är redo att kapitulera och komma hem. Hem till dig själv. Bara du kan ta emot allt som är du. Om du inte kan det, blir delar av dig kvar i ensamhet. Det här kan kanske kännas sorgligt, och kanske behöver du sörja det faktum att ingen kan rädda dig. Men sedan kommer friheten. Det är egentligen inte sorgligt. Det är den stora tryggheten och friheten. Du är den du söker. Du är den du alltid har längtat efter. Du finns alltid där.
Sekunder av kontakt räcker
Det Du, den del av dig som hamnat i skuggan är inte ett problem. Det du som hamnat i skuggan är kanske en ledsen, arg, rädd och trött del, men också glad, spontan, rolig och full av energi. Det kan räcka med en sekundsnabb kontakt mellan Dig därinne och Dig därute för att något ska förändras. Känslan av livfullhet kommer tillbaka. Det är som en energi som gnistrar till, som en startmotor. Har ni en gång fått kontakt, kan ni få det igen.
Det här är ingen quick fix, men det är en väg som fungerar. När du märker att du önskar bort något hos dig, prova att istället fråga vad som vill ha kontakt. Det som känns som ett obehag, rymmer också något skönt. Du därinne frågar efter en ny rörelsefrihet. Får detta finnas? Får även detta finnas? Allt det där som inte kunde få utrymme förr, kan det kanske få utrymme nu? Nu är du du som svarar på den frågan. Du som varsamt kan öva och pröva dig fram, men stor empati och kärlek. Du får igen och igen svara: ja, välkommen. Jag vill lära känna dig. Den du är, är ett mysterium utan gräns och slut. Du är djup ända ner i den stora kärleken som vill flöda in i dig, genom dig och vidare in i världen. Ju mer du får kontakt med allt i dig och låter det finnas, desto mer kommer du att känna dig hel i dig själv. Inte fri från svåra känslor, men trygg med att känna dem. Inte fri från dina reaktioner och triggers, men allt tryggare med att du inte behöver överge dig själv när de kommer.
Med värme,
Evalotta
__________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.