I det här inlägget lånar jag min röst åt ett anknytningsmönster som är förvirrat. Det är ömsom ambivalent och ömsom undvikande. När man växt upp med en förälder som varit oförutsägbar och skrämmande, kan man utveckla ett desorganiserat mönster. Föräldern kanske inte varit skrämmande hela tiden, men det har funnits något under ytan som försatt en i en konstant katastrofberedskap. Det här har skapat en kronisk stress i systemet, en stress som egentligen är helt omöjlig för ett litet barn att hantera. Jag tänker mig att det skrämmande kan vara olika starkt och att man kan vara olika långt på skalan i det desorganiserade. Mycket av det jag läser om på svenska handlar om den grövsta formen av desorganisering där nära relationer inte fungerar alls, men jag tycker mig se en mildare form hos ganska många. En form där man kan ha nära relationer, men samtidigt lider i det tysta. Här är ett försök att ge en inblick i hur det här mönstret kan kännas och hur man kan börja ta hand om det.
__________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.