Nej, men så är det väl inte. Den andre ger ju vad den kan och jag, jag har så mycket att ge. Så mycket kärlek. Jag kan lägga i en extra växel, jag kan jobba för två. Den andre tycker att närhet är svårt, så jag uppskattar verkligen det lilla den kan ge.
Vänta, va, vad sa du? Att från ditt håll ser obalansen kraftig ut. Jaha, okej, men… Om jag inte ser det själv? Hur länge jag ska låta det vara så?
Jag vet inte, jag tror inte att du förstår. Jag älskar ju den där människan.
Om att ge och ge och nöja sig med smulor handlar det här avsnittet. Varför är man kvar och nöjer sig med så lite när det skulle kunna finnas så mycket mer att få?
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
_________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs ”Självempati – lär dig förstå och möta dina känslor och behov (NVC)”.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.