Hoppa till innehåll

Ambivalent anknytning – Det finns inget du kan göra för att få den andre att prioritera dig

Den smärtan har funnits någonstans i skuggorna så länge det går att minnas. Kanske är den väl gömd bakom perfekta strategier för att få höra till, men när du blir bortvald av någon viktig person i ditt liv är den kännbar. Så kännbar.

Överge dig själv för att bli trygg

Om du har växt upp med känslomässigt otillgängliga föräldrar, har du förmodligen lärt dig att det är framgångsrikt att överge dig själv. Om du distanserar dig från dina egna behov och tonar in dig på den andre, minskar risken att du upplevs som jobbig, oönskad eller fel. Kanske lärde du dig tidigt en rad saker som du kan göra för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för den andre att kunna tycka om dig och vilja vara i din närhet. Du blev streetsmart och lärde dig ta dig fram i känslomässigt otrygga miljöer. Du lärde dig ett sätt att vara som fick dig att klara dig och bli en viktig person för andra. Viktig nog att prioriteras. Att överleva på det här sättet gör dig så småningom trött, men att överge dig själv när någon kommer nära är som att andas. Du märker inte att du gör det. Efteråt känns det tomt och antingen försöker du lösa det genom att komma nära igen eller genom att dra dig undan.

Den andre försvann ändå

Så kommer den dag då det inte spelar någon roll vad du gör. Du blir bortvald. Du blir inte prioriterad. Det blir påtagligt att du inte kan påverka situationen. Den andra väljer att inte vara med dig. Kanske ser du hur andra människor prioriteras, människor som inte gjort någonting för att få höra till. Du ser andra glida in och få en viktig plats, den där platsen du kämpat för att få. Du står där med en sorg som bottnar i en djup upplevelse av maktlöshet. Du har prövat allt du kan, men det gjorde ingen skillnad. Det hopp du kände inför att kunna påverka din situation blir tillsist så stukat att du förlorar det. Du orkar inte längre försöka och hamnar i den känslomässiga trötthet som också kan bli början på något nytt.

Det enda du egentligen kan påverka

Den enda du kan påverka att välja dig är dig själv. Djupast sett är det Din närvaro och kontakt du söker. Det är Du som kan ge dig känslan av att vara viktig, värd att prioriteras. För om Du inte överger dig själv, kommer du inte att känna dig övergiven. Smärtan som kommer av att bli bortvald, bottnar i det själv-övergivande du varit tvungen att ta till för att klara dig. Det finns inget du kan göra för att få andra att välja dig. Andra väljer utifrån så många olika osynliga drivkrafter. Där finns deras egna otrygga anknytningsmönster, ouppklarade bindningar och strategier för närhet. Kanske är en strategi att lämna så snart någon kommer nära. Kanske är en strategi att bara vara i räddar-rollen. Kanske är en strategi att vara lojal med någon annan än dig. Kanske är en strategi att lägga allt fokus på dig och försöka bli så viktig för dig att du behöver gå därifrån. I det sista fallet försvinner den andre också från mötet, för du möter en strategi och inte en människa som står i sig själv.

När du valt dig själv, blir det också betydligt mer attraktivt att vara med människor som är trygga. Då vill du vara i relationer där var och en är kvar hos sig själv istället för att blandas samman.

Smärtan som en osynlig dörr

När någon väljer bort dig oavsett hur viktig du trodde att du var, står du inför en portal. Smärtpunkten inom dig är, om du undersöker den noga, en osynlig dörr till ditt inre. Den är osynlig, för den är fördold under tankebanor och tolkningar.

Först när du står alldeles still och bara är nära upplevelsen av smärta, utan att tänka och tolka, visar sig dörren. Den finns i botten av närvaron med det som just nu är.

I smärtan över att det är som det är, att det var som det var och blev som det blev, finns en kontaktyta med något större. Att färdas genom den portalen ger ett lugn. Avskurenheten blir till kontakt. Det blir tydligt hur smärtan egentligen inte handlar om den andre personen, utan om en tappad kontakt inuti en själv.

En kontaktyta med något större

Att komma hem till den kontakten, igen och igen, är en väg som bär genom smärtan. Du kan aldrig påverka om du blir vald, men du kan om och om igen välja kontakten med dig själv. Att välja kontakten med dig själv är att välja kontakten med livet, med något större. Smärtan över förlust är ofrånkomlig, men om du kommer hem till dig själv så blir den uthärdlig. Då kan du stå där och uppleva den utan att försöka förhindra eller förändra den. Då blir den en väg till kontakt. Smärtan splittrar dig när du försöker hålla den ifrån dig. Om du står alldeles stilla och låter dig uppleva den som en fysisk sensation, kommer den att sätta dig i rörelse. Den kommer att expandera och klinga av och föra dig i kontakt.

En ny frihet

Det finns en frihet i det här. Om du ändå inte kan påverka, om du ändå är maktlös, kan du lika gärna bara vara. Vara du, allt som är du. Då kan du lika gärna fokusera på att stanna nära dig själv och så blir det vad det blir. Det som blir kommer av att du är sann mot dig själv och kvar där, nära. Det blir något genuint, något autentiskt och bestående så till vida att det är besjälat av ditt sanna jag.

Du kommer att bli bortvald och du kommer att vara den som väljer bort. Smärta kommer att uppstå. Låt smärtan fördjupa dig, bli en frihet och föra dig hem.

Med värme,

Evalotta.

_________________

Vill du ha min hjälp?

Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs ”Självempati – lär dig förstå och möta dina känslor och behov (NVC)”.

Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning

När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.

Välkommen!

Med värme,

Evalotta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.