Allt du gör registreras
Det blir nästan ohållbart tillsist. Den du älskar, eller i alla fall tidigare kände kärlek för, har sin radar så fokuserad på dig att du måste skapa avstånd. Det är som om du inte får vara ifred. Minsta reaktion hos dig registreras av den andre, som om allt som händer i dig har med den andra personen att göra. Du förstår att den andre har sina sår, men det kan kännas som om du blir ställd till svars för hur du är. Om du känner dig trött, stressad, låg eller irriterad så blir den andre osäker. I början var det kanske lite charmigt och romantiskt, men nu är det mest klaustrofobiskt. Du är en egen person med ett eget liv, kan inte den andre förstå det? Du dras in i ett mönster som lägger sordin på kärleken.
Du skapar avstånd för att kunna andas
Det blir svårt att vara nära, så et blir så du skapar avstånd för att kunna andas. Det är som om du behöver värja dig för den andres omättliga längtan efter bekräftelse, efter ett oupplösligt vi. Det går inte, du kan inte längre försiktigt tassa på tå i relationen. Kanske har du till och med börjat leverera lite kärlek och närhet ibland bara för att få den andre att bli lugn. När du gör det, översköljs du av kärlek.
Kanske ser du hur hur den andre slår knut på sig själv för att ge dig utrymme, men där finns alltid en förhoppning om att du sedan ska bli tillgänglig. Du kan inte, vill inte, orkar inte vara tillgänglig. Du är ju inte ens känslomässigt tillgänglig för dig själv.
Otillräcklighet
Närhet har blivit förknippat med upplevelsen av otillräcklighet. Närhet innebär att överge dig själv och rikta tentaklerna mot den andre eller mot en aktivitet. Du känner inte in dig själv, du känner in den som kommer nära och sedan värjer du dig för den andres alldeles överväldigande förväntningar på vem du ska kunna vara.
I grund och botten värjer du dig från otillräckligheten.
Det spelar ingen roll vad du gör, det är ändå aldrig nog. Tanken på att lägga ner dina försök till nära relationer har kanske dykt upp hos dig. Vad tjänar det till? Du orkar inte vara centrum i någon annans liv. Det verkar bli på samma sätt igen och igen, vem du än försöker vara nära. Otillräcklighet, ansvar, krav och stress och med det impulsen att fly och distansera dig för att få vara ifred. Det är svårt för dig att ens hitta några känslor och du behöver tid, ensamhet och lugn för att få chans att försöka.
Otillräcklighet och krav som en väg
Hur kan då det här användas som en väg för att komma i kontakt med dig själv och den frihet du längtar efter? Kan verkligen det obehag du får när någon vill ha något av dig leda dig hem till dig själv?
Det kan det. Kanske inte när du är som mest triggad, men så snart du skapat lite luft kring dig kan du försöka på nya sätt. Obehaget och stressen är ett tecken på att du övergivit dig själv. Otillräcklighetskänslan är ett tecken på att du lämnat dig själv i sticket. Det är det du lärt dig och det är kanske inte ens något du är medveten om att du gör. I botten av alla otrygga anknytningsmönster finns ett övergivande av sitt eget själv. Du har lärt dig att du inte får behöva något från den du är nära och att du gör bäst i att distansera dig själv för att få höra till.
Den andres behov får styra och inför dem upplever du dig så maktlös att du måste fly. Kanske är du inte medveten om den maktlösheten, men prova tanken. Den andres önskan och vilja känns så stark att du måste värja dig, stöta bort med kraft eller fly undan bakvägen. Kanske för att aldrig mer komma tillbaka. Kanske för att sedan hålla kvar kontakten något litet för säkerhets skull.
Maktlöshet och en ny frihet
En väg till den frihet du söker är att identifiera och erkänna upplevelsen av maktlöshet. Din reaktion på närhet styrs av den maktlöshet du vill slippa känna, men vad händer om du känner den? Om du kan stå ut med att uppleva den, kanske den går att leva med?
Om den ändå inte spelar någon roll vad du gör, om dina försök aldrig räcker till, kan du kanske lika gärna kapitulera? Kapitulera inför att du aldrig kommer kunna fylla någons inre hål. Kapitulera inför att du så lätt överger dig själv. Du kan lika gärna stanna kvar hos dig själv, för dina strävanden fungerar ändå inte.
Vägen till trygghet
En väg till inre trygghet (där du kan påverka) går genom att få syn på sambandet mellan upplevelser av maktlöshet, otillräcklighet, skam, skuld, ansvar, krav och stress och att du har övergivit dig själv. Ju fortare du kan se det, desto lättare blir det att börja rikta om dina antenner mot dig själv. Kanske har du aldrig lärt dig känna in dig själv och upplever mest obehag när du försöker. I så fall går vägen till trygghet och frihet genom att lära dig hur du empatiskt kan lära känna det du har i ditt inre. Du behöver få vara kvar hos dig själv även om någon vill komma nära. Det lugn du kan känna när du är ensam, är möjligt att känna även när någon kommer nära. Det är något du kanske behöva vägledning för att finna, men det går. Det går genom att du lär känna det i dig du tror att du måste hålla ifrån dig. Det löser sig inte genom att du träffar en partner som är mer rätt än den förra. Det löser sig inte i relation, det behöver varsamt upptäckas i dig själv. Att få syn på symptomen på självövergivande kan vara en övning som öppnar för fler möjligheter att vara kvar hos dig själv. Även om du bara klarar att få syn på att du överger dig själv, så är det ett steg på vägen. Sedan kanske du kan vara kvar hos dig i några sekunder, fånga något som är viktigt för dig och bejaka det. Små steg av kärleksfull medvetenhet inåt kan göra stor skillnad.
Med värme,
Evalotta.
_________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs ”Självempati – lär dig förstå och möta dina känslor och behov (NVC)”.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.