Vi pratar om den andliga aspekten av ettan. Perfektionisten. Om att det finns en aspekt av det större där allting är precis som det ska vara, en plats där ettan är i kontakt med den vishet, klarsyn och urskiljningsförmåga som finns i essensen. Vi pratar om hur det blir när vi när vi förlorar kontakten med det och försöker skapa en kopia. En kopia som bygger på en inre idealbild som vi sen försöker leva upp till. Vara goda. Världsförbättrare. Moraliska. Rätta till, göra rätt och göra bättre.
Senaste inlägg
Trean och den kreativa kraften
I det här avsnittet pratar vi om den andliga aspekten av enneagram typ 3. Vi djupare i hur vi alltmer kan börja bli vår egen skapelse när vi tappar kontakten med vår essens. Vi berättar också om den fantastiska dynamik som ligger i essensen där vi är en del av universums egen utveckling, där Varats dynamiska skaparkraft lever och verkar igenom oss.
Onlinekurs ambivalent anknytningsmönster
I den här kursen får du arbeta med att gå på djupet med ditt anknytningsmönster. Du får arbeta med att förstå, hantera och komma vidare med de svårigheter som mönstret kan skapa i ditt liv. Kursen är varm och empatisk på ett sätt som hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. Du får en djup förståelse för dig själv och ditt mönster. Du får verktyg och övningar. I den här kursen behöver du aldrig känna att det är något fel på dig, för det är det inte. Däremot finns det sådant du blir hjälpt av att få syn på, förstå och få hjälp att komma vidare med.
Jag har fått en fantastiskt fin respons på kursen från mina testpiloter och jag hoppas att även du ska tycka om den!
Du hittar kursen här eller under ”Onlinekurser”.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.
Onlinekurs undvikande anknytningsmönster
I den här kursen får du arbeta med att gå på djupet med ditt anknytningsmönster. Du får arbeta med att förstå, hantera och komma vidare med de svårigheter som mönstret kan skapa i ditt liv. Kursen är varm och empatisk på ett sätt som hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. Du får en djup förståelse för dig själv och ditt mönster. Du får verktyg och övningar. I den här kursen behöver du aldrig känna att det är något fel på dig, för det är det inte. Däremot finns det sådant du blir hjälpt av att få syn på, förstå och få hjälp att komma vidare med.
Jag har fått en fantastiskt fin respons på kursen från mina testpiloter och jag hoppas att även du ska tycka om den!
Du hittar kursen här eller under ”Onlinekurser”.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.
Den bortglömda kraften och sexan
Vi pratar om sexan som arketyp. Något händer när vi börjar identifiera oss med våra kroppar och förmågor och glömmer bort vår djupaste natur; den som är evig och aldrig kan bli skadad. Då uppstår en rädsla och en känsla av att omvärlden kan vara farlig. Vi berättar om den djupaste grunden till hur sexans personlighetsbygge växer fram och hur man kan hitta tillbaka till essensen och den sanna styrkan.
Insomnandet – Nian som arketyp
Det här är den andra delen i vår poddserie om enneagrammets andliga aspekter. Här pratar vi om insomnandet inför vår sanna natur, hur den vi djupast är faller i glömska och hur nian som arketyp representerar just detta. Nian representerar ursprunget, både kontakten med de vi djupast är och också hur vi tappar den kontakten och börjar skapa en personlighet som kompenserar bristen på den kontakten. Välkommen att följa med oss på denna spännande resa!
Enneagrammets andliga djup – introduktion
Vi pratar om hur andligheten ger en djupdimension åt psykologin och psykologin ger verktyg för att komma närmare sin sanna natur, sin essens. Att arbeta med sig själv handlar ur ett andligt perspektiv mycket om att skala av de lager man byggt på genom livet. Att skala fram den vi djupast är och alltid har varit. Vi introducerar en serie kommande poddavsnitt om enneagrammets andliga aspekter. Vi pratar om att vi behöver lära känna vår personlighet men också inse att vi behöver bli fria i förhållande till vår personlighet för att istället bottna i vårt djupare vara.
Om anknytningsmönster i nära relationer
Dras du till omöjliga relationer igen och igen, utan att förstå varför? Vill du alltid mer närhet än den andre eller känner du dig lätt instängd när en relation kommer för nära? Då kan du ha ett otryggt anknytningsmönster. I det här avsnittet ger Evalotta ger oss en introduktion kring anknytningsmönster Hon beskriver den där dansen, den starka och svåra dynamik som kan uppstå mellan en undvikande och en ambivalent och pratar om hur man förstå och hjälpa sig själv när man trasslat in sig. Vill du, kan du läsa många fördjupande texter om detta på Evalottas hemsida www.evalottastiernholm.se Välkommen att lyssna!
Stress, smärta, obehag och ångest – när otrygga anknytningsmönster reagerar.
Stressen sprider sig, ångesten ökar. Obehaget växer och det blir snudd på outhärdligt. Det blir avgörande viktigt att ses för att mildra smärtan. Eller – det blir helt omöjligt att ses, eftersom obehaget växer till förlamande ångest. Det går inte.
Den undvikandes obehag växer och växer. Kanske växer det ikapp med självanklagelserna över att vara en hopplös person som inte fungerar, en som bara gör folk besvikna. Kanske blir det så outhärdligt med ångest-stressen att all glädje inför den andre helt försvinner. Det blir som en fråga om överlevnad. Det här händer ju inte med människor som inte kommer så nära, så valet blir lätt: håll de som kommer nära på avstånd och var med dem som inte väcker upp det här jobbiga inom.
Den ambivalentas smärta växer. Stressen, ångesten…försöken att anpassa sig och sina behov till den andre, att inte vara krävande, att inte vara så på…alla försök att inte vara för mycket, och ändå går det inte. Sorgen över att kontaktförsök landar som krav istället för att tas emot som något fint. Självkänslan urholkas och allt kretsar tillsist kring den andre. Bara den andre tar emot en, så blir allt bra. Smärtan över att vara på ett sätt som den andre inte klarar, gör att den ambivalenta tillsist har vänt ut och in på sig själv till den grad att den blivit skör, osäker och utmattad.
Närhet och distans som strategi är två sidor av samma mynt. Det är samma stress man vill slippa, samma obehag, men strategierna för det är olika och triggar varandra. I grunden finns en oförmåga att finnas kvar som en egen person i mötet. Båda förlorar sig i anpassning och reagerar på det på vitt skilda sätt.
Det finns ingen framkomlig väg när mönstren slagit klorna i oss. Det finns dock en framkomlig väg. Vi kan själva gå till botten med smärtan som väcks i oss. Vi kan arbeta med en terapeut som hjälper oss att se och lösa upp de draman från barndomen som lever kvar i oss. Vi kan få hjälp med att få syn på hur vi åker tillbaka till en barn-ålder inom när någon kommer väldigt nära och hur det sätter starka krafter i rörelse. Först när vi ser, kan vi bli medvetna och börja hämta hem våra känslomässiga projektioner. Den andre är inte roten till obehaget och de krav som känns. Den andre är inte den som kan fylla det inre tomrummet. Det bara känns så.
Hur svårt den än känns, behöver vi släppa taget om dramat som går igång och vända blicken inåt. Är vi kvar i dramat, går vi sönder.
Frågan om hur det ska bli med relationen kvarstår. När spänningarna, obehaget och smärtan blir nedbrytande, behöver vi få utrymme att hitta oss själva igen. Men sen? Finns det hopp, även om det inte fungerar nu?
Kanske vet vi någonstans, annars har vi nog svaret först när vi gjort ett djupt terapeutiskt arbete med oss själva. Finns det något att bygga på bortom den starka känslan? Finns det något kvar när anknytningsmönstren inte längre triggas i mötet? Det återstår att se. Det beror också på vilket inre arbete den andre är beredd och kapabel att göra.
Det är dock den vägen vi behöver gå om vi vill ge relationen en chans, även om det kan se ut som om vi tar steg bort ifrån den. Viktigast av allt är att vi ger oss själva en chans. Kärlek och bindningar kan kännas förvillande lika.
Vi kan hitta in till en djup kärlek till oss själva. Den finns där inom och älskar oss inifrån. Djupt inom oss har vi det vi djupast längtar efter – en kärlek som är totalt villkorslös och alltid finns där. En kärlek som inte kräver något av oss. En kärlek som aldrig kan ta slut.
Med värme,
Evalotta.
Jag har skapat två omtyckta onlinekurser där du kan jobba med ditt anknytningsmönster. Välkommen att kika på dem. Du får maila mig fritt under kursens gång.
https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster
Andlig vägledning
Djupt inom oss finns en oförstörd essens. Där är vi hela, oskadade och de vi är ämnade att vara. Där är vi i kontakt med vårt ursprung, med den villkorslösa kärleken, ljuset, skaparkraften, friden och glädjen. På den platsen är vi fria och ser alldeles klart. Vi blir vägledda inifrån. Vi känner mening. Vi vet vårt värde och hur älskade vi är.
Så händer livet och behov av skydd uppstår. Skydd som hjälper oss, men som också gör det svårare för oss att vara i kontakt med den vi djupast är.
När vi tappar kontakten med vår essens, saknar vi den. Vi får svårare att orientera oss i tillvaron. Vi kan börja göra saker för att återskapa det vi saknar. Vi hittar sätt att bli värdefulla och älskade på. Vi söker mening och vägledning. Vi knyter an nära eller blir väldigt självständiga i allt. Det är så vi klarar oss och det är oundvikligt att det sker. Vi behöver utveckla strategier för att hantera tillvaron, särskilt när den är svår och vi är utsatta.
Det här hjälper oss genom livet, men så småningom kan det börja bli tvärtom. De mönster vi utvecklat hindrar oss från att få det vi egentligen längtar efter. Våra strategier för trygghet, närhet, frihet och värde kan tillsist sluta fungera och då står vi ganska verktygslösa. Då kan vi behöva börja skala av och orientera oss tillbaka in till de vi djupast är; till vår essens och alla dess rikedomar.
Den resan är fantastisk. Den vänder på perspektiven. Den kan också vara svår och ensam. Den handlar till stor del om att avstå från våra strategier och utsätta oss för livet på ett mer sårbart sätt. Det handlar om att lära känna oss själva på ett mycket djupare plan. Vem är jag när jag inte presterar mitt värde? Blir jag älskad när jag slutar göra saker för att bli det? Vad händer när den yttre tryggheten försvinner och jag står där ensam med mig själv? Vad händer när jag utsätter mig för att släppa någon nära och bli sårbar?
Behovet av att göra en sådan inre resa kan komma i samband med en kris eller växa fram. Ofta finns inget alternativ när man väl står inför den. Den måste göras. Man kan inte börja på den och sedan gå tillbaka till det som varit. Det är bara att åka med i processen. Det är det fina. Man kan alltid lita på processen
Det kan vara förvirrande att behöva göra en sån här nyorientering och skönt att ha någon vid sin sida på vägen. Det är lätt att gå vilse och fastna på sätt som gör resan mycket svårare och snårigare än den skulle behöva vara. En vägledare är verkligen att rekommendera. Någon som ser dig klart, ser var du befinner dig när du inte gör det själv och som varsamt påminner dig om riktningen. Någon som hjälper dig att inte döma eller värdera dig själv.
I en process av avskalande kan det också ske ett andligt uppvaknande. Du kan bli medveten om en andlig dimension i tillvaron. En dimension som skakar dina grundvalar med sin kärlek och närvaro. Du kan få upplevelser som förändrar dig på djupet, men sedan återstår jobbet med att integrera det du varit med om. När det händer, är det skönt att bli förstådd i hur stor det är och också i hur djupt det går. Inget blir längre sig riktigt likt.
Vägledning handlar djupast om att bli hjälpa dig hitta tillbaka till din essens, till den du djupast är. Jag kan ofta se vad som är på väg att växa fram i dig när du själv upplever att du famlar. Jag har själv gjort och gör resan varje dag. I vägledningsprocessen kan jag, om du vill det, använda mig av ett seende som går djupt och inte är begränsat av tid och rum.
Välkommen.
Med värme,
Evalotta.