Senaste inlägg

Halvdagskurs: Empati, kärlek och sårbarhet – möten med hästflocken

Vårens kurser är fullbokade. Nya datum kommer.

Maila ditt intresse för kommande tillfällen om du vill vara med.

Vi ger återkommande en mycket uppskattad och populär kurs på temat självempati, kärlek och sårbarhet där upplägget är föreläsning och praktiska övningar tillsammans med hästarna. Du får öva dig i att nå bortom dömande och värderande i mötet med dig själv växa; på att villkorslöst ta emot dig själv som du är.

Vad händer om du blir bemött med villkorslös kärlek, kan du tillåta dig att ta emot den då? Hästarna har en fantastisk förmåga att spegla oss människor och hjälpa oss att hitta kontakten med oss själva. Vad händer när vi dömer oss själva? I hästflocken är det självklart att höra till, att ta sin plats för den man är. Vill du öva på att möta dig själv och dina behov med kärleksfulla ögon? Hästarna kan hjälpa dig att göra dom mötena möjliga.

Intentionen med kursen är att skapa förutsättningar för en ökad medvetenhet, närvaro och nya insikter, där hästarna är våra vägledare. Vi kommer jobba med intuitiva övningar både nära hästarna och på avstånd. Ingen förkunskap eller hästvana krävs. Evalotta som arbetar med att hjälpa människor att skapa en empatisk relation till sig själv kommer att inleda dagen med ett seminarium. Vi anpassar kursen efter rådande omständigheter genom att vara utomhus, hålla avstånd och enbart göra individuella övningar.

Kort upplägg för dagen:

  • Introduktion i självempati och att nå sin kärna
  • Meditation
  • Intuitionsövningar i villkorslös kärlek och sårbarhet tillsammans med flocken
  • Avslutning och sammanfattning

Vi startar kl 9.40 och avslutar ca 14. Vi är utomhus hela dagen, med möjlighet till vind- och regnskydd. Priset är 750 kr per deltagare (inkl. moms). Betalning via Swish samma dag. Nya kursdatum kommer regelbundet att läggas ut och det går bra att anmäla intresse för kommande kurser även efter utlagda datum.

Efter kursen ges möjlighet till en fördjupningskurs.

Adress: Släbo 225, Kode

frida@steengardsgarden.se

evalotta@stiernholm.com

Presentation av kursledarna

Frida bor med sin familj och alla djuren på SteengärdsGården. På gården finns djur som på ett eller annat sätt kommit då de varit i behov av ett nytt hem. Ett hem där man har rätt att existera för sin egen skull. Flocken i sig har en läkande effekt och är under ständig utveckling och hästarna själva har bjudit in för fler människor att delta. Frida har precis avslutat tredje året i Mioterapi för Emelie Cajsdotter och arbetet på gården bygger mycket på Mios filosofi. I grunden är hon utbildad i Hälsopromotion med vidareutbildningar i bland annat hästterapi och barn, empati och djur. Hon har funnit sitt syfte i att sammanföra människor och hästar och möjliggöra dessa möten tillsammans med hästflocken på olika sätt.

Evalotta är i grunden teolog och arbetar nu som empatisk coach och vägledare. Hon älskar att utforska vad det innebär att vara människa och hur man kan hitta en så öppen, genuin och kärleksfull kontakt som möjligt – till andra människor, till sig själv och till det större. Hon har arbetat terapeutiskt med skärningspunkten mellan den andliga och den mänskliga dimensionen i hela sitt liv, som pastor, meditationslärare, andlig vägledare etc. Hon menar att det är samma kärlekskraft som flödar oavsett om det sker i en kyrka, i en healingsession, i ett starkt möte med en människa eller tillsammans med en häst. Det gudomliga är nära, så det gäller att försöka hålla sig öppen.

Tillsammans kompletterar Frida och Evalotta varandra på ett fint sätt. Frida med sin sprudlande energi och nära band med djuren och Evalotta med sitt bråddjup och sin förmåga att hitta igenom och nå ända in. Båda med fötterna i jorden och förmågan att stå kvar i svåra känslor och hålla utrymme för djupa själsliga upplevelser.

Varmt välkommen att höra av dig för mer information!

Frida, Evalotta och alla djuren

Plats: Släbo 225, Kode

www.steengardsgarden.se

www.evalottastiernholm.se

Se kommande datum och anmäl dig här

Onlinekurs ”Bli fri från självkritik”

Nu finns min onlinekurs ”Bli fri från självkritik” tillgänglig!

I den lär du dig hur du genom att skapa en empatisk relation till dig själv automatiskt ersätter självkritik och inre stränghet med en djup förståelse för vem du är och vad du behöver. Du får med dig en mängd användbara verktyg.

   Läs mer och se en kort video där jag berättar om kursen.    

Onlinekurs som kan stärka dig i en svår relation

Det kommer att komma en kurs om att arbeta med sina anknytningsmönster. Behovet är jättestort och jag har precis börjat på den. Medan du väntar på den, finns det en annan kurs som ger en jättebra grund till den kommande kursen.

Jag har just gjort klart en kurs som handlar om hur du kan bli fri från självkritik och inre stränghet genom att skapa en empatisk relation till dig själv. Du får lära dig hur du kan förstå dig själv och dina känslor och behov på ett djupare plan. Den förståelsen gör att du växer i kärlek och respekt för dig själv på ett sätt som gör att självkritiken successivt försvinner eftersom den inte längre behövs.

Vad har då detta med anknytningsmönster att göra, kanske du undrar. En hel massa. För att lära sig hantera sina anknytningsmönster så att de inte styr ens liv och mående för mycket, behöver man lära sig få kontakt med, förstå, bejaka och ta ansvar för sina känslor och behov. Om man kritiserar och dömer sig själv för hur man är, känner och fungerar, blir man väldigt känslig för hur andra reagerar på en. Det blir sårbart om den andre kan möta ens behov eller ej och det kan vara lätt att tro att det är något fel på en, att man borde fungera annorlunda än man gör, att man inte borde ha de behov man har eftersom den andre reagerar med stress på dem. I kursen får du också träna på att se hur du kan få dina behov tillgodosedda på olika sätt. Du får redskap som hjälper dig att inte åka in i medberoende med den andre.

Om du vill veta mer, kan du gå in och läsa här:

https://evalottasonlinekurser.thinkific.com

Med värme,

Evalotta.

Kris

De första stora kriserna drar med sig en massa lagrade känslor fram i ljuset; djupt lagrad rädsla, sorg och smärta som finns samlad inom en. Känslor och upplevelser som aldrig fått språk eller blivit speglade, kan bli till en grå förlamning i systemet. Själen som ännu inte mött sin egen storhet, famlar vilsen i sitt liv.

Men, som lager på lager skalas av, förändras processen och krisens karaktär. Den som tvivlar på sitt värde, kan i djupet av sitt vara finna sig själv innerligt älskad och värdefull. Den som bär på skuld, kan finna kärleksfullt befriande förståelse. Den som bär på en vag känsla av skam som emellanåt smäller till som en råttfälla runt hjärtat, kan finna att allt, precis allt, är värdigt och välkommet in i kärleken.

Gamla upplevelser av övergivenhet och utsatthet som blommar fram vid förluster, kan komma till ro när man möter sina yngre åldrar med öppen famn.

Födelse och död bildar par, inte liv och död. Den ”död” man genomgår i den djupa krisen, öppnar för nytt liv. Så småningom blir känslorna alldeles rena och då får de en helt annan karaktär. Sorgen fylls av tacksamhet och värme. Tårarna flödar, men glädjen finns kvar. Rädslan bottnar i en djupare tillit. Ensamheten bottnar i erfarenheten att djupast inom sig är man aldrig ensam.

Det kan vara svårt att lära sig hitta i krisen; i sorgens och smärtans labyrinter, men man kan lita på processen och i mitten öppnar sig livet. Går man bara tillräckligt djupt, släpper taget ända in, så finner man en kärlek och frid som genomlyser alla rädslor, allt tvivel och all oro. Där landar man i ljus och klarhet. Det är motståndet mot att falla, försöken att klamra sig fast vid det som inte längre bär, som ger lidande. Att väl tillåta sig att falla, är djupast en upplevelse av ljus. Man behöver bara stå ut med det svåra och ha tillit.

Med värme,

Evalotta

Erfarenheten av Gud/det större/den Stora Kärleken

”I grunden är religiös erfarenhet upplevelsen av att vara villkorslöst och gränslöst förälskad. Men vad vi är förälskade i, förblir något som vi måste utforska.” Bernard Lonergan

Den kan vara en inre rörelse, en erfarenhet av något som rör sig i djupet av hjärtat. Den kan drabba en med kraft så att benen viker sig och tårarna rinner. Den kan välla fram som en kraftfull kärlek från djupet av ens vara. Mötet med den Stora Kärleken kan komma i många former, men är i grunden en kärleksupplevelse som förändrar allt.

När den kärleken bryter igenom inifrån eller drabbar med kraft, förändras man i grunden. Efter det blir inget sig likt. En resa startar, en färd djupare in i denna kärlek som lever sitt liv i djupet av vårt vara. Vi får möta oss själva och alla villkor vi har satt upp för kärleken, får syn på allt vi gör för att förtjäna den. Vi får färdas genom dunkla nätter och hudlöshet, skalas av så att vi kommer allt närmre vår kärna; tillbaka till vårt sanna och mycket vanliga jag. Tillbaka till en enkelhet där vi är mottagliga för att ta emot kärleken villkorslöst. Låter oss vara villkorslöst älskade.

För målet är att hitta in till den kärlek som lever i djupet av oss och som alltid längtar efter kontakt med oss. Den kärlek som gör att vi inte behöver känna oss avskurna och ensamma mer.

Jag tänker att vi känner igen varandra, vi som hamnar på den här vägen. För när det där kärlekslivet tagit plats på ens insida, då lever det sitt eget liv där. Starkt och påtagligt.

Empati, kärlek och sårbarhet – möten genom hästflocken.

När: Lördag 23 januari 2021 kl. 10:00-13.00

Var: Släbo 225, Kode

Välkommen till en kurs på temat självempati, kärlek och sårbarhet. Dagen innehåller en föreläsning och praktiska övningar tillsammans med hästarna. Du får öva på att växa i villkorslös kärlek tillsammans med hästflocken.

Vad händer om du blir bemött med villkorslös kärlek, kan du tillåta dig att ta emot den då? Hästarna har en fantastisk förmåga att spegla oss människor och hjälpa oss att hitta kontakten med oss själva. Vad händer när vi dömer oss själva? I hästflocken är det självklart att höra till, att ta sin plats för den man är. Vill du öva på att möta dig själv och dina behov med kärleksfulla ögon? Hästarna kan hjälpa dig att göra dom mötena möjliga. Intentionen med kursen är att skapa förutsättningar för en ökad medvetenhet, närvaro och nya insikter, där hästarna är våra vägledare. Vi kommer jobba med intuitiva övningar både nära hästarna och på avstånd. Ingen förkunskap eller hästvana krävs. Evalotta som arbetar med att hjälpa människor att skapa en empatisk relation till sig själv kommer att inleda dagen med ett seminarium. Vi anpassar kursen efter rådande omständigheter genom att vara utomhus, hålla avstånd och enbart göra individuella övningar.

Kort upplägg för dagen:
– Introduktion i självempati
– Meditation
– Intuitionsövningar i villkorslös kärlek och sårbarhet tillsammans med flocken
– Avslutning och sammanfattning

Vi startar kl 10 och avslutar kl 13 lördag den 23 januari, och är utomhus hela dagen, med möjlighet till vind- och regnskydd.

Priset är 750 kr per deltagare (inkl. moms). Betalning via Swish samma dag. Adress: Släbo 225, Kode
Anmälan sker per e-post
frida@steengardsgarden.se
evalotta@stiernholm.com


Presentation av kursledarna:

Frida bor med sin familj och alla djuren på SteengärdsGården. På gården finns djur som på ett eller annat sätt kommit då de varit i behov av ett nytt hem. Ett hem där man har rätt att existera för sin egen skull. Flocken i sig har en läkande effekt och är under ständig utveckling och hästarna själva har bjudit in för fler människor att delta. Frida har precis avslutat tredje året i Mioterapi för Emelie Cajsdotter och arbetet på gården bygger mycket på Mios filosofi. I grunden är hon utbildad i Hälsopromotion med vidareutbildningar i bland annat hästterapi och barn, empati och djur. Hon har funnit sitt syfte i att sammanföra människor och hästar och möjliggöra dessa möten tillsammans med hästflocken på olika sätt. 

Evalotta är i grunden teolog och arbetar nu som empatisk coach och vägledare. Hon älskar att utforska vad det innebär att vara människa och hur man kan hitta en så öppen, genuin och kärleksfull kontakt som möjligt – till andra människor, till sig själv och till det större. Hon har arbetat terapeutiskt med skärningspunkten mellan den andliga och den mänskliga dimensionen i hela sitt liv, som pastor, meditationslärare, andlig vägledare etc. Hon menar att det är samma kärlekskraft som flödar oavsett om det sker i en kyrka, i en healingsession, i ett starkt möte med en människa eller tillsammans med en häst. Det gudomliga är nära, så det gäller att försöka hålla sig öppen.

Tillsammans kompletterar Frida och Evalotta varandra på ett fint sätt. Frida med sin sprudlande energi och nära band med djuren och Evalotta med sitt bråddjup och sin förmåga att hitta igenom och nå ända in. Båda med fötterna i jorden och förmågan att stå kvar i svåra känslor och hålla utrymme för djupa själsliga upplevelser. Varmt välkommen att höra av dig för mer information!


Frida, Evalotta och alla djuren

www.steengardsgarden.se
www.evalottastiernholm.se

Så här funkar ett ambivalent anknytningsmönster – en emotionell berg- och dalbana

Starka känslor av närhet och att bli djupt berörd behöver inte vara kärlek. Det kan helt enkelt röra sig om ett triggat anknytningsmönster hos en person med ambivalent anknytning. Det blandas dock ofta samman med kärlek. Det är bra att ha koll på det här om man känner igen sig.

Anknytningssystemet hos en person med ambivalent anknytning triggas lätt i mötet med en person med undvikande anknytningsmönster. De båda dras till varandra, det känns starkt och där någonstans drar det igång. Den ena vill ha mer av den ljuva närheten och den andre vill ta distans och så triggas systemen.

När ett ambivalent anknytningsmönster väl är triggat, börjar det leva sitt eget liv inom en. Hos en ambivalent är anknyningssystemet dessutom extra lättväckt och man är väldigt sensitiv för risker som har med hot mot relation att göra. Därtill har man en låg aktivitet i den del av hjärnan som lugnar känslor och har därför svårt att stoppa berg-och-dalbanan av känslor när den väl dragit igång.

Anknytningssystemet triggas till exempel av att den undvikande..

  • vill hålla distans, känslomässig och/eller fysisk
  • sänder blandade signaler som ofta uppfattas som avvisande
  • är dålig på att förstå och ge dig vad du behöver känslomässigt
  • gärna vill hålla saker öppet och inte committa sig till relationen även om den stannar i den år ut och år in etc

Berg- och dalbanan kan se ut så här:

  • man får blandade signaler och blir osäker
  • systemet aktiveras
  • man blir väldigt upptagen med relationen i sitt tanke- och känsloliv som ett sätt att försöka skapa närhet till den andre
  • man blir skör och känslig och tappar sig själv
  • man får ett litet ömhetsbevis
  • som skapar ett visst lugn
  • det kommer blandade signaler igen
  • som skapar osäkerhet och systemet triggas…

Med tiden sker följande:

Den ambivalenta börjar blanda ihop oron, upptagenheten av relationen och de små ömhetsbevisen som kommer med kärlek.

Ett aktiverat anknytningssystem kan lätt förväxlas med passion och man fortsätter att dras till personer som aktiverar systemet. Tyvärr kan man då missa trygga individer som man skulle kunna få det bra med, då deras närvaro inte triggar systemet och får en att känna det man tror är kärlek.

Att känna sig starkt berörd av någon, dragen till den, fixerad vid relationen och känslomässigt osäker är inte kärlek. Det bara känns så. Äkta kärlek ger sinnesfrid och en mer lugn glädje.

Det kan vara bra att påminna sig om de här sakerna när systemet drar iväg. Att leva med ett aktiverat anknytningssystem är oerhört påfrestande och kan göra den mest stabila människa till en skör version av sig själv. Den undvikande kommer inte att bli den leverantör av stabil närhet som den ambivalenta längtar efter, hur gärna man än önskar det.

Med värme,

Evalotta.

Det här borde inte heller gå över – om impulsplanet.

Kanske är det så att jag på impulsplanet alltid kommer att reagera som jag gör, och det är ok. Vilken frihet.

I decennier försökte jag läka och programmera om mig själv så att jag skulle kunna reagera annorlunda på sådant som skrämde mig på impulsplanet.

På impulsplanet får vi larm om allt som vårt system bedömer kan vara farligt. Vi får impulser med förslag på lämplig lösning på problemet – dra dig undan faran (relationen, uppgiften), attackera hotet (gå i försvar) eller spela oberörd och ta distans. Om vi låter impulsplanet styra, så får vi problem. Det är dock helt ok att reaktionerna kommer. Det som skrämmer mig kan få skrämma mig. Det jag har svårt med, kan få vara svårt. Det som slår undan fötterna för mig och gör mig otrygg borde inte gå över om det nu inte gör det. Det är ok. Jag kan istället sårbart erkänna att så här verkar det vara med mig och det är ok. Alltid ok.

Så finns även det medvetna planet. Om vi står kvar när impulserna kommer, väntar ut känslorna, får vi så småningom kontakt med vårt medvetna plan där vi kan tänka klart och välja hur vi vill agera utifrån en helt annan grund än impulser. Här kan vi välja det vi tror blir bra långsiktigt, välja att vara modiga och transparenta. Vi får tillgång till vår empati och inlevelseförmåga i vår egen situation så väl som den andres och behöver inte göra något förhastat som skadar relationen.

Bortom det medvetna planet finns också ett observerande plan där vi kan se oss själva och det vi står i utifrån. Kan vi hitta hit, kan vi iaktta oss själva när vi får impulser att göra det ena eller det andra. Vi kan se hur vi kämpar och våndas när det är svårt, och samtidigt vara totalt trygga. Det finns alltid ett plan där ingenting kan komma åt oss, där vi vilar i ett slags varande som ser och förstår med en klar överblick.

Det är fint hur de här nivåerna kan samexistera. Inget borde vara annorlunda. Jag älskar det.

Att ödmjukt bejaka sin egen storhet

Vår storhet, den begåvning vi har, är något vi fått för att använda till det gemensammas bästa. Att se sin egen storhet är inte att förhäva sig eller att tro sig vara förmer än någon annan. Det är att ödmjukt se och ta emot vad just man själv fått att förvalta och att generöst dela med sig av till andra av det.

Många har svårt att se sin egen storhet och berätta om den. Kanske är det bara ovana, kanske finns en rädsla för att andra ska döma eller backa undan eller att kontakten ska brytas. Det finns ingen anledning att inte vara stor. Vi är det, alla.

Att vara stor är att vara sig själv fullt ut. Att vara transparent och bejaka den man är. Det kan innebära att våga vara emotionellt sårbar och ärlig, det kan innebära att ta ett ledarskap eller att våga infinna sig fastän det är svårt. Vi vet alla någonstans vad vi har i oss. Jag tror det i alla fall.

På kursen jag går, The Creative’s Workshop (Seth Godin) har jag och en vän initierat frågor för att öva på att visa och tala om sin egen storhet. Många tycker att det är för svårt. Jag tänker att det är viktigt att våga, om man vill komma till sin rätt i livet.

Frågorna är:

What is your greatness?

What is your gift?

What is your special genius?

How are you most able to help others?

What do your friends ask you to help them with, that you love doing?

When your friend is in trouble, how are you most helpful?

What painful hole have you crawled out of, and survived?

What are you proudest of?What comes so easily to you, that you almost forget to value it?

What would your friends say is your greatest quality?

When you die, what do you hope your loved ones remember about you?


Hur känns det att svara på dem och dela med världen? Eller att svara på dem och dela med en enda person?

Med värme,

Evalotta.

Din storhet – vikten av att förstå vem man egentligen är.

”Jag älskar den tunna, fridfulla morgonluften; då finns ingen tid, bara härlighet.”

Det är viktigt att veta vem man verkligen är, att se och förstå sin egen storhet och leva den i världen.
Det är inte meningen att vi ska tvivla på vår storhet; gömma den för världen eller tona ner den av rädsla för att bli sedda som överlägsna, avslöjade som en bluff eller bli ensamma för att andra jämför sig och dömer.

Det är meningen att vi ska använda vår storhet för helheten, för allas bästa, för att skapa balans. Vår storhet är gåvor vi fått för att bidra till helheten, till det gemensamma.
Att förstå och bejaka de gåvorna, är att ta ansvar. Det är att vara ödmjuk inför vad som var menat att vara. Det är inte att förhäva sig, det är att tacksamt ta emot och förvalta vad som blivit givet till oss.

Jag vet att det kan vara svårt och känsligt att tala om sin egen storhet.
Kanske är det lättare att se sitt bidrag till helheten, hur man bidrar i andra människors liv, i några människors liv, som en del i en helhet.

Kan du se din egen storhet? Finns det något du vet att du har inom dig men inte vågar släppa fram eller sätta ord på? Vad skulle hända om du bejakade det som finns där?

Att vara stor är inte en fråga om att tro sig vara förmer eller om bekräftelsesökande. Det är en fråga om att allas vår storhet behövs för att helheten ska bli som den är ämnad att vara. I balans. Det är viktigt att förstå vem man verkligen är, så att saker kan bli som de var ämnade att vara. Det är vad hästarna förmedlade en tidig morgon när jag satt hos dem i hagen.