Hoppa till innehåll

Försök inte bli en bättre människa

Jag tror inte på att försöka förändra sitt sinnestillstånd, rycka upp sig, sluta tänka negativt eller byta ut en tanke genom att börja tänka en annan ett tusental gånger. Jag tror inte på att försöka förändra någonting hos sig själv.
Våra tankar kommer ur våra känslor, eller ur de känslor vi har men inte känner.

Om vi försöker förändra och göra om utan att först lyhört lyssna,
är risken stor att vi missar viktiga budskap från vårt inre.

Jag tror på att lyssna till sig själv med empati;
att med värme fråga vad som hänt och hur det känns.
Jag tror på att välkomna alla känslor, vilka de än är.

Det är inte känslorna i sig som är skrämmande eller svåra att vara med;
utan den kritik av dem som vi själva ägnar oss åt.
Först när vi välkomnar det vi känner, även om vi inte gillar det,
kan vi må bra och känna livet flöda inombords.

Att avvisa sina känslor, är att avvisa sig själv.
När vi känner det vi känner, får vi också kontakt med det vi behöver, längtar efter och saknar.
Välkomnar vi våra känslor och behov, välkomnar vi också oss själva.
Det ger en känsla av att vara välkommen och älskad som vi är.
Det hjälper oss att vara de vi är, för om inga känslor behöver gömmas eller rädas, vad finns då att dölja?

Tar du ett steg åt sidan och börjar lyssna med värme och medkänsla till oro, självkritik, dåligt samvete, måsten och borden, kommer även tankarna att lugna sig. Hejdar du din tanke och frågar dig själv vad du känner, tar du kontakt med det som är levande inom dig. Lyssnar du även till vad du behöver och längtar efter, och försöker finna sätt att möta behovet, är du hemma. Hemma hos dig själv.

2 kommentarer till “Försök inte bli en bättre människa”

  1. Tänkte på detta när jag läste gårdagens GP (del 1, sid 15) om Emma Pihl som skrivit boken ”Let go”. I artikeln ger hon tipset att känna dig tillräcklig” fastän man inte gjort det eller det. Hur kan det rådet hjälpa någon … ”känn dig tillräcklig”?

  2. Ja, att vara i sig själv och känna de känslor man känner handlar också om att våga göra detta tänker jag.

    Att våga må riktigt dåligt är ju för de flesta inte farligt men kan däremot kännas riktigt obehagligt och jobbigt. I vardagen har jag mött förvåning när jag sagt att jag låter det jobbiga vara jobbigt. Den allmänna attityden är nog att leka glad och köra på som vanligt.

    Jag tror inte det är bra för oss.

    Fint skrivet av dig som alltid. 🙂

    Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.