När man befinner sig på botten,
i det mörka, tomma, ensamma,
maktlösa rummet där inget finns att hålla sig i;
när man till sist välkomnat smärtan och tomheten,
märker man till sin förvåning
att den inte är tom utan öppen.
Det finns inget mörker
som inte bottnar i ljus.
Maktlöshet är bara en del av vägen.
I botten väntar en kärlek starkare än allt.
Den finns där, under allt, bortom allt.
Mörkret blir ljus, smärtan helande,
tomheten öppen, ensamheten samhörighet
och maktlösheten överlåtelse.
Glad påsk!