Empati, Relationen till sig själv
kommentar 1

Ömheten vi känner för andra kan visa vad inom oss som behöver vår ömhet

För många av oss, är det lätt att älska det sårbara hos en annan. Det sårbara berör och väcker i många fall något ömsint i oss. Vi känner igen den sårbarhet hos andra som vi även har i oss själva. Vi känner igen de uttryck den tar sig och blir berörda, för vi vet hur innerligt behovet är av att bli varsamt bemött på den platsen.

Det finns också uttryck för sårbarhet som är olika våra egna uttryck. Dem kan vi få träna oss i att känna igen, för de är inte självklara för oss och vi kan råka missförstå dem. När vi missförstår, verkar det som att vi har lättare för att döma. Jag har funderat mycket på varför vissa människor berör mer än andra, och tror att en del av förklaringen är igenkänd sårbarhet. Således kan det vi med lätthet välkomnar, värnar om och berörs av hos den andre hjälpa oss att få syn på vad i oss själva som längtar efter att bli sett med samma ömhet. Vi speglar varandra, speglar oss i varandra.

Att möta sig själv med samma ömhet som vi möter en älskad vän, är vackert och helande.
Att modigt börja se sin egen sårbarhet som något fint som inte ska gå över, utan som finns med både när vi känner oss starka såväl som sköra, säkra såväl som osäkra, självklara såväl som vilsna. Sårbarheten är en öppen dörr till vårt hjärta, till det som är levande inom oss och för oss i kontakt med oss själva och varandra. Hur gör man då? En vanlig fråga. Hur möter man sig själv med ömhet?

Det finns nog flera sätt. Ett sätt är att se själv utifrån,  se sin kropp där den befinner sig, och relatera till den som vi skulle göra till en djupt älskad vän. Man kan se på sig själv där man är, se helheten, hur man försöker, sina goda avsikter, allt som är fint och lätt för andra att tycka om, allt som är svårt, det man gläds åt och det man sörjer. Man kan se vad den älskade vännen (man själv) längtar efter att bli sedd och förstådd i, och vad man skulle se med kärleksfulla ögon om man var sin närmaste vän.

Det inre må vara ovant vid att ta emot ömhet för sin sårbarhet, men det kommer att svara an med ökad livskänsla. Förr eller senare. Det är värt att vara ihärdig; en djup kärleksrelation med sårbarheten är värd att kämpa för. En dag blir det ni. Vi. Helt.

Med värme,
Evalotta.

 

Lagrad under:Empati, Relationen till sig själv

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

1 Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *