Relationen till sig själv
Lämna en kommentar

Missade känslor bli jobbiga – från ältande till aha

När vi mår dåligt av våra känslor, fastnar i dem och inte kommer vidare, då har vi förmodligen missat den ursprungliga känslan och gjort en tolkning. Detta går så fort att vi inte lägger märke till det, utan först efteråt fylls av ett obehag som inte går över.

Fler kännetecken på en missad grundkänsla är att vi börjar värdera och döma oss själva och andra. Vi känner ”att” och analyserar för att lösa problemet, vi försöker göra saker för att det ska kännas bättre, men kommer ofta tillbaka till samma jämmerdal igen. Den där friheten och friden som ska komma när man stannar med sina känslor, infinner sig inte alls. Ens eget sällskap lockar föga och kanske inte andras heller. Det blir tungt och kanske stänger vi av allt mer för att slippa det hela.

Finns det då något man kan göra för att slippa ältande och jobbiga känslor? Ja, det gör ju det. Under de jobbiga känslorna, finns ursprungliga känslor. Dessa är ovärderade och ett spontant uttryck för våra allmänmänskliga behov. De kan sitta fast djupt inne i kroppen och vara svåra att få kontakt med, men de gör ofta väsen av sig på ett eller annat sätt.

Några exempel på känslolager:

Under känslan ”dålig” finns kanske känslan ”osäker” som kommunicerar ett behov till oss. Behovet kan vara ”tydlighet” eller ”att inte bli dömd”.

Under känslan ”övergiven” finns kanske känslorna ”ensam” och ”ledsen”. Behovet kan vara att få sörja och känna gemenskap, att höra till.

Under känslor av att vara missförstådd, kritiserad och dömd kan det finnas en stor sorg och en längtan efter att verkligen få känna sig förstådd och uppskattad för den man är, hur man än är.

Det kan vara svårt att hitta vägen till de underliggande känslorna, men att hejda sig själv i vinkelvolten och börja fråga efter dem, är ett avgörande första steg. Ibland kan det gå att gissa med tanken vilka känslor det handlar om, även om de inte riktigt känns hela vägen ut.

Var och en har sin egen väg till kontakt och det som funkar för den ena är kanske helt fel för den andra. Någon ligger helt still, någon går i skogen, någon skapar. Det finns en mångfald av vägar men en gemensam nämnare: icke-dömande. Att ovärderat lyssna efter sina behov, bejaka dem och själv tillåta hela sin mänsklighet.

Jag kommer att skriva mer om detta framöver.

 

Med värme,

Evalotta.

Lagrad under:Relationen till sig själv

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.