Hoppa till innehåll

När man blir splittrad mellan behov – exempelvis ensamhet och delaktighet

Ensamhetsbehovet är ett behov som för vissa av oss är svårt att tillgodose.
Det kan finnas vitt skilda skäl till detta.

Ett vanligt skäl är att man är mån om att andra inte ska bli besvikna eller liknande. Av det skälet kan man sätta sitt ensamhetsbehov åt sidan för att försöka tillgodose sitt behov av trygghet och gemenskap (inte bli förskjuten av den andre) eller helt enkelt för att man inte vill vara oartig eller otrevlig och är mån om att den andre ska må bra och få sina behov tillgodosedda.

Man kan även känna sig kluven mellan behovet av ensamhet och att få vara med om nya upplevelser; alltså inte vilja gå miste om något roligt. Det här är vanligt. När ska man tacka nej till roligheter för att man behöver återhämtning för sig själv?

I ensamheten kan känslor komma upp till ytan, känslor som kan kännas svåra. Då kan det hända att man drar sig för att tillgodose ensamhetsbehovet i ett försök att må bra och försäkra sig om att andra behov blir tillgodosedda, såsom gemenskap, företagsamhet, värde, gemenskap etc (inte må dåligt och tappa känslan av värde och sina vänner).

Det finns säkert flera skäl till varför ensamhetsbehovet ställs åt sidan och inte sällan en blandning av olika skäl.

Vad kan det då leda till att åsidosätta sitt ensamhetsbehov?
Det kan leda till att man blir sur och snarstucken, att man lätt blir irriterad, upplever sig pressad och jagad. Det kan på sikt leda till trötthet och dränering av kraft. Man kan känna sig maktlös inför situationen och börja anklaga andra för att man aldrig får vara ifred. Man kan bli någon annan än den man vill vara i kontakten med sin familj.

Hur kan man då göra när behov tycks krocka?
Det enklaste tycker jag är att försöka få syn på vilka behov det är som man vill tillgodose.
Låt säga att behoven är ensamhet, gemenskap, att allas behov blir tillgodosedda, inspiration, utveckling, vila, återhämtning.
Därefter kan man fundera kring när och hur det är lämpligt att försöka ge dessa behov det utrymme de behöver.
Ofta kan man tillgodose dem ett i taget, och bara man känner sig trygg med att de kommer bli tillgodosedda så brukar det gå fint att det inte sker med en gång. Att be om hjälp med att finna lösningar och utrymme när man själv har svårt att se hur det kan gå till, kan vara en god idé.

Känns det svårt att välja bort något, kanske det finns fler behov som man omedvetet hade förväntat sig tillgodose genom det som är svårt att välja bort. Kanske känns behovet av värde, kärlek eller närhet hotat på ett omedvetet plan? Behovet av kontakt? Utveckling? Behovet av att ha behov? Man får leta och fundera.

Man kan även råka döma ut ett behov av misstag, tänka att man inte borde ha det behovet. Då är det enda som hjälper att börja godkänna det behovet och tillgodose det, för det finns där oavsett.

Att veta att ett behov är ok och att vi känner igen det och försöker skapa möjligheter för att tillgodose det, ger ett lugn och gör det lättare att välja.

Med värme,
Evalotta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.