Empati, Relationer till andra
Lämna en kommentar

”Sluta bråka!” eller: sökandet efter missförståndet och den goda intentionen

2016-08-31 09.49.37

”Men sluta bråka!”
Man kan vilja säga det när man står bredvid två som hamnat i en konflikt;
i synnerhet om man råkar vara förälder och känner ansvar för situationen samt behöver lugn och ro.
Dock behöver man inte tänka efter särskilt länge för att inse att det enda som kommer ut av ”sluta bråka” är att de även känner sig missförstådda och o-hörda av sin förälder och det gör ju det hela ännu svårare.

För: missförstånd är precis vad konflikter brukar handla om. Det ser man vanligtvis inte när man befinner sig mitt upp i dem, men när man rett ut dem visar det sig i regel att så var fallet.

Utifrån ett empatisk perspektiv, gör och vill vi det vi gör och vill för att vi har känslor och behov som vi försöker ta ansvar för. Ibland tar detta sig uttryck som är svåra att förstå, men om man letar så brukar det klarna.

Att fråga först den ena, sedan den andra, vad det var de upplevde och lyssna noga och med inlevelse till den upplevelsen, brukar funka bra.
Det betyder inte att upplevelsen är fakta, men den förklarar varför känslor väcktes.
Om man kan känna sig trygg med att inte bli anklagad, brukar det gå ganska bra att höra den andres upplevelse och förstå reaktionen; i synnerhet om man vet att man själv kommer att bli hörd och förstådd på samma sätt.

I en konflikt har vi ofta gjort en omedveten, blixtsnabb automatisk tolkning av situationen och fått en lika snabb känslomässig reaktion på den. Upplevelsen är alltid sann och det är viktigt att förstå och bekräfta de känslor den för med sig innan man går in och försöker korrigera beskrivningen av vad som hänt.
För – när man känner sig hörd, förstådd och accepterad i sina känslor, brukar man bli väldigt lugn och motiverad att få veta hur den andre upplevde det. Det är ett fint sätt att komma närmare varandra på.

Om man är ivrig med att försöka korrigera någons upplevelse innan man bekräftat de känslor som väckts, brukar det mest resultera i att personen inte känner sig förstådd och tror att den inte borde känna som den gör. Det för oss inte närmare varandra, tvärtom.

När man själv befinner sig i ett missförstånd (som kan te sig som en konflikt), kan det kännas mycket svårt att inte korrigera den andres beskrivning av sin upplevelse; i synnerhet om den andre har upplevt att man själv gjort något som man inte alls skriver under på. Dock är det även där den snabbast framkomliga vägen att försöka lyssna efter upplevelsen; känslor och behov, innan man börjar korrigera den andres verklighetsbeskrivning.
Mottagligheten för att höra en annan version ökar när man känt sig hörd i de känslor som väckts och då ökar även chansen att man själv får den empati man behöver i stunden.
Har man stått ut med att bli missförstådd en stund för att lyssna klart, kan man behöva få empati för det sen.

Så, i en konflikt – vilket är missförståndet?
Vilken upplevelse låg till grund för de befogade känslorna?
Vilket viktigt behov låg bakom känslorna?

Med värme,
Evalotta.

Dela:Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Buffer this pageShare on TumblrPin on Pinterest
Lagrad under:Empati, Relationer till andra

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>