Relationen till sig själv
kommentar 1

Vem kunde ana att sårbarheten är den största styrkan?

Jag var bara 20 år när jag insåg att det värde jag fick från att prestera eller ge andra vad de ville ha, var flyktigt. Det var helt beroende av att jag fortsatte att göra det jag gjorde framgångsrikt, annars skulle den bekräftelsen utebli och jag vara ingenting (i min känsla). 

Jag minns att jag ville ha det som var på riktigt och att jag slutade tvärt med alla försök att förtjäna mitt värde. Det var en nödvändig men svår upplevelse. Under en tid (jag minns inte hur lång) gick jag runt i en tomhet med känslan av att inte existera. Jag fanns inte; jag befann mig i en tomhet som var smärtsamt ensam. Så började jag meditera, och i den alldeles tomma människa som var jag, bröt det fram en kärlek inifrån som förändrade allt. I botten av mig var det ljust och fantastiskt. Vägen dit gjorde ont, men var så värd besväret. Alternativet, att stanna på ytan, var helt otänkbart. Vilken stress att ständigt behöva förtjäna sitt värde, ett värde som dessutom var flyktigt.

Det var mitt första genombrott med sårbarheten och det är länge sedan nu. Då var tiden inte mogen för den sortens insikter, men nu är den det.

Jag har verkligen förstått vilket fantastiskt verktyg sårbarheten är. Utan att behöva vara så dramatisk som jag beskrev den ovan, är den ett effektivt sätt att gå från en spänning, ett fastnat läge, en triggad issue etc till friheten på andra sidan.

Att se sin sårbarhet och sina djupare känslor och behov i en svår situation, är inte mer sårbart än att låta försvaren gå igång. Aktiverade försvar innebär att någon egentligen känner sig sårbar, men inte har kontakt med det.

Att lära sig bli bekväm med sin sårbarhet är den största styrkan. Du blir så trygg. Du kan hitta vägen igenom det svåra till klarheten och lättheten på andra sidan sårbarheten. Den är som en passage till något annat, en ny frihet där du kan vara dig själv fullt ut. Sann. 

Man behöver bara vara noga med att inte döma något, för då blir det inte skönt.

Jag är glad att tiden äntligen är mogen för sårbarhet. Jag har väntat i 25 år, men nu känns det som att det här är sant för allt fler. Vad tror ni?

Lagrad under:Relationen till sig själv

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

1 Kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.