Relationen till sig själv
Lämna en kommentar

Är du sträng mot dig själv?

Har du lätt för att vara hård mot dig själv? Dömer du dig själv för saker som du aldrig skulle döma någon annan för?

Har du någon gång tänkt att det beror på att du är dålig på något sätt, att det kanske är något fel på dig?

Jag träffar ganska ofta smarta, varma, trevliga personer som dömer sig själva utan att riktigt veta varför. De vänder redan ut och in på sig för att göra rätt, men hittar ändå saker att döma sig själva för. De kan gå runt med en underliggande känsla av skuld eller inre stress, oklart varför.

Andra är mer benägna att känna skam än skuld. De känner sig istället dåliga, som att de är något fel med dem. Skammen är lite svår att få syn på, för det är inte så att de går omkring och skäms och känner skam. Nej, den tar sig en massa andra uttryck, som självförakt, förakt mot andra, en vag känsla av underlägsenhet, en vag känsla av att inte duga, vara fel och så vidare.

Kanske har du, liksom jag, hört att du kan ”släppa skuld och skam”, att du inte behöver känna så? Jag vet inte hur det är för dig, men för mig brukar det inte funka att ”släppa” och sluta känna något bara sådär. Jag har i alla fall aldrig sett det fungera över tid. Så, därför vill jag dela med mig av ett annat sätt som faktiskt funkar.

När vi dömer oss själva, kan vi känna skam och skuld i situationer när det är helt obefogat. Alltså, i situationer när vi gjort vårt bästa.

Den dömande röstens goda syfte

Vi dömer oss själva för att tillgodose viktiga behov vi har.
Allt som vi gör, gör vi för att tillgodose våra behov.
Sedan är det inte säkert att det funkar.

Vi gör alla möjliga saker för att tillgodose våra behov, medvetet eller omedvetet. Ofta använder vi de strategier vi är vana vid, utan att tänka på det. När strategierna funkar, är allt väl.

Att äta för att man är hungrig, är en strategi som funkar. Att äta för att man har ångest, är en strategi som kanske fungerar lindrande i stunden, men det möter inte det djupare behov som behöver bli mött för att ångesten ska upphöra.

Att gå till attack i en konflikt är ett sätt att försöka tillgodose ett behov, men det kan hända att behovet skulle ha betydligt större chans att bli tillgodosett med en annan strategi. Om attackens mål är trygghet, så är det betydligt större chans att få det om vi gör på ett annat sätt. När vi använder strategier som inte fungerar, känner vi oss ofta maktlösa och mår mindre bra. Hittar vi behoven och strategier som möter behoven känner vi oss tillfreds och mår bra..

Så, om du dömer dig själv, kan du försöka ta reda på vilket eller vilka behov du vill ta ansvar för genom att göra så. Är det kanske behovet av trygghet? Av värde? Av närhet eller kontakt? Handlar det om behovet av att ta ansvar och ha kontroll?
Det kan vara ett eller flera behov.

Låt säga att du dömer dig själv för att få trygghet. Om du redan har dömt dig själv, så är du förberedd om någon annan också dömer dig, och då kanske det känns mer under kontroll, lättare att hantera. Tryggare. Det finns alltid en logik i det vi gör, en logik med gott syfte. Nästa fråga är om det funkar? Blir ditt behov av trygghet tillgodosett om du dömer dig själv? Troligtvis inte.

Så, vad kan du göra istället?

Allra först lägga märke till när du dömer dig själv. Hur känns det? Vad gör det med dig? Hur känns kroppen? Hur börjar du tänka?

Sedan kan du försöka göra det tydligt för dig själv vad det är som är viktigt för dig på ett djupare plan när du dömer dig själv. Vilket behov är det som vill nå din uppmärksamhet?

När du hittat behovet, kan du fundera på vad som skulle kunna möta det. Låt säga att du dömer dig när du känner dig otrygg och behovet är trygghet; vad kan få dig att känna dig trygg? Det skulle till exempel kunna vara att bli rätt förstådd. Den som blir rätt förstådd brukar inte bli dömd och det brukar kännas tryggt. Att bli missförstådd och dömd skapar en känsla av otrygghet. Det kan vara helt andra behov, till exempel närhet, skuldfrihet, kärlek, gemenskap, kontakt, värde, skamfrihet, stolthet, egenvärde, lätthet, integritet etc.

Om du nu vet att det är viktigt för dig att känna dig till exempel trygg, och att en strategi som bidrar till trygghet är att bli rätt förstådd, då kan du påminna dig om det varje gång du märker att du dömer dig själv. Du kan försöka se dig själv utifrån och bekräfta hur du förstår dig.

Du behöver alltså inte tänka på att sluta döma dig själv, utan när du märker att det händer, kan du bara fråga dig själv vad du känner och vad som är viktigt för dig. Lyssna in dig själv på samma sätt som du skulle lyssna in någon som du bryr dig väldigt mycket om. Lyssna och bekräfta dig själv som ok.

En koppling mellan strategin att döma sig själv och behovet av trygghet, kan se ut så här:

Låt säga att du känner dig osäker i en situation och att osäkerhet är en obehaglig känsla för dig. Du kanske blir osäker av att vara osäker, och så blir ditt behov av trygghet inte tillgodosett. För att känna dig trygg igen, kanske du dömer dig själv när du känner just osäkerhet. För, om du inte känner dig osäker, så skulle du känna dig trygg. Så kan logiken se ut. Men, det funkar dessvärre inte, för vi blir inte trygga av att döma oss själva.

Så, vad kan du då göra istället?


Du kan fråga dig vad du behöver för att känna dig trygg och bekväm i situationen.
Du kan därtill även fråga dig själv om du har någon gammal upplevelse med dig av att osäkerhet är en känsla som det inte är tryggt att känna. Kanske är osäkerhet något som man i din uppväxtfamilj inte visade att man kände? Kanske finns det minnen från skoltiden där visad osäkerhet straffade sig socialt eller i klassrummet. Man hade en annan syn på känslor förr, så de flesta av oss som är vuxna idag har fått med oss en rad värderingar kring vilka känslor och behov som är ok att känna och ha.

En hel del brukar lösa sig bara genom att du får kontakt med behovet som just då upplevs hotat.

Det svåraste steget är nog att inte missa känslan när den kommer, men det gör inget, för du kommer märka att du har börjat döma dig själv och då kan du leta efter känslan och behovet då. Det viktiga är att veta att du dömer dig själv just för att du försöker tillgodose dina behov på ett sätt som inte funkar.

Om du dömer dig själv, så är det inte heller säkert att du gör det medvetet. Kanske känner du dig bara sänkt, låg, har en låg-gradig känsla av ångest i bakgrunden eller får fysiska symptom som ont i magen eller hjärtklappning. Det är bra att lära sig känna igen dina egna symptom, så att du lättare kan hitta kopplingen mellan tillexempel magont och ett behov som behöver tillgodoses.

Det viktiga första steget är att veta att vi gör allt, precis allt, vi gör för att tillgodose viktiga behov hos oss själva. I våra behov ingår också behovet av den andres välbefinnande; att mina näras behov blir tillgodosedda är ett viktigt behov hos mig. Att få dela och bidra är också behov, lika viktiga som att få fundamentala behov av trygghet, närhet, kärlek och värde tillgodosedda.

Att finna vilka viktiga behov som försöker nå vårt medvetande när vi dömer oss själva, är den snabbaste väg till frihet och lätthet i sinnet som jag känner till.
Det finns inget att döma, bara mycket att förstå. Vi dömer det vi inte förstår. Det vi förstår, är det lättare att älska.

Med värme,
Evalotta.

Lagrad under:Relationen till sig själv

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.