Alla inlägg arkiverade under: HSP – högkänslighet (Highly Sensitive Persons)

Högkänslighet och arbete – att hitta rätt

Högkänsliga har inte sällan svårt för att hitta rätt professionellt. Det kan vara svårt att hitta en arbetsplats som både fungerar formmässigt för dem och ger dem utlopp för sin speciella begåvning. Det kan även vara svårt för dem att veta vad de egentligen ska göra med sitt yrkesliv. Vad de ska arbeta med, och hur de ska få det att fungera så att de kommer till sin rätt är frågor som ofta upptar en högkänsligs tankeverksamhet. Yrken som lärare, präst, läkare, forskare, jurist, terapeut och liknande var ursprungligen typiska HSP-yrken där de kunde använda sin eftertänksamma, lyhörda, inkännande natur för att göra ett bra jobb. Dessa yrken har dock kommit att allt mer domineras av icke- högkänsliga, vilket har gjort arbetsklimatet hårdare och mer stressfyllt. Högkänsliga personer behövs och har mycket att tillföra på arbetsplatser där ett hårdare klimat råder. I politiken kan de använda sin eftertänksamhet och känslighet för att se konsekvenser av beslut som andra missar. I möten med människor i skolans värld eller som läkare kan de tillföra ett inkännande som kan vara avgörande för andra …

Högkänslighet och gränssättning

Jag får ofta frågor om gränssättning; hur vet man var ens gränser går? Svårigheten för en högkänslig, kan vara att det är svårt att sortera. Vi känner ofta andras behov i vår egen kropp och reagerar på dem som vore de våra. Vi kan uppfatta andras behov innan de själva gjort det, och har lätt för att känna ansvar för det vi ser. Jag tror att gränssättning i grunden handlar om att träna sig i att identifiera sina egna allmänmänskliga behov och koncentrera sig på att i första hand ta ansvar för dem; det kommer nämligen ingen annan att göra åt oss. Många högkänsliga har en vana att känna ansvar för andras behov på bekostnad av sina egna; kanske för att det obehag som känns i den andre känns lika starkt i oss. Det kan låta nobelt att sätta andras behov framför sina egna, men det håller inte i längden. Hur ser då en hållbar lösning ut? En lösning där vi kan vara varma, empatiska och omtänksamma mot andra utan att göra våld på oss själva …

Högkänslighet och stress

En högkänslig person möter många stressfaktorer varje dag; ljuset är för starkt, folk pratar för högt, står för nära, trafikljudet gör ont i öronen, intrycken är för många, för intensiva, för splittrande, utsattheten för okänsliga bemötanden från andra och oförståelse för sina behov, en stökig arbetsplats etc. Även underbara saker kan ge stress och obehag när det kommer i för starka doser; för stark sol, intensiva barn, för många nära möten på kort tid. Alla dessa faktorer kan skapa stress och obehag i kroppen. Det kan kännas övermäktigt att värja sig mot allt; och den accumulerade stressen kan göra oss splittrade och dysfunktionella. Hur kan man då hantera mötet med alla dessa stressfaktorer? Vi kan givetvis undvika det som skapar stress, men det är inte alltid det går eller är önskvärt. Vad vi däremot kan påverka, är vår egen stress. Fokuserar vi på det, har vi en sak att hantera, inte många. När stress- och obehagskänslorna går igång i systemet, behöver vi så snabbt som möjligt försöka sänka stressnivån. Tecken på stress i systemet kan …

Den kommunicerande kroppen – att lära sig lyssna och förstå

Högkänsliga personer har ofta tydligt kommunicerande kroppar. Det kan vara en konst att lära sig uppskatta en känslig kropp och lära sig att ta hand om den på det sätt den behöver. Man kan likna kroppen vid ett litet barn, som utan tillgång till verbalt språk försöker kommunicera sina behov och upplevelser. Först kommer det en reaktion, ofta med blandade känslor, och lyssnar vi då vänligt blir kroppen snart lugn igen. Ignorerar vi känslorna, börjar kroppen kommunicerar obehag i form av stress, ångest, trötthet, illamående, yrsel, värk eller liknande för att få vår uppmärksamhet; precis som ett litet barn som skriker allt högre. I värsta fall ger barnet upp, och drar sig tillbaka med en känsla av ensamhet, utsatthet och övergivenhet som följd. En varm, klok omhändertagande vuxen vet att ett lyhört lyssnande ger lugn och får symptomen att gå tillbaka. Det lilla barnet och den känsliga kroppen har så mycket gemensamt. De är nöjda och samarbetsvilliga när de inte är för belastade av intryck; stressade, trötta eller hungriga. När små barn och känsliga kroppar …