Se med kärlekens öga

”Låt först friden verka inom er själva,
så att även ni,
när ni har stillat er,
kan skänka frid åt andra.”
(Ambrosius, o. 300 eKr)

Jag blir allt mer övertygad om att det mesta som behöver klarna,
lösa sig eller redas ut, hanteras bäst genom en inre, kärleksfull process.
Lösningen på problemet, disharmonin eller konflikten finns oftast inombords.
Det blir extra tydligt när ingen hjälp kommer utifrån;
när vi möts av oförståelse, av avvisande försvar eller av utebliven respons.

Det är skönt att vara med bekräftande, varma människor som visar sin kärlek tydligt.
Med dem blir det lätt att känna sig hemma, välkommen och öppen.

Med människor som känns kritiska, hårda och avvisande däremot,
blir det en utmaning att behålla sin egen inre värme i mötet.
Lika varma och avslappnade som vi kan bli i en varm människas sällskap,
lika kalla kan vi bli i sällskap med en kall person.

Det kan då vara till en hjälpa att påminna sig om att de stängda, kritiska personerna
är lika varma och mjuka som de skönt bekräftande;
de har bara en vägg av försvar mellan sig och sitt mjuka inre.

Jag är ofta varm och mjuk, men inte alltid.
Jag kan känna mig avskuren från mig själv och bli kall.
Det finaste någon kan göra då, är att påminna mig om vem jag egentligen är
genom att bara bemöta mig med värme.
Lyckas vi möta varandra som om vi alla egentligen är varma, snälla människor
som innerst inne vill ha genuin kontakt, då skulle mycket hända med våra relationer.
De människor som mött mig med värme när jag haft försvaren uppe,
har gjort stora avtryck i mitt liv.

Vi gör varandra en stor tjänst om vi relaterar till varandras hjärta
i stället för att relatera till varandras försvar.
Oavsett om vi vet om det eller ej, finns något ljust, varmt och levande i varje människa;
något som längtar efter kontakt och närhet.
Kanske finns detta något långt under ytan,
kanske har det aldrig varit känt, men det finns och det är fullt av kraft.