Det brukar hända något när vi börjar relatera till oss själva
som älskade och värdefulla.
Min erfarenhet är att det ger näring åt något äkta inom oss,
så att vi alltmer kan bli dem vi redan är.
Det hjälper till att frigöra det som vill växa fram och berika världen.
Oavsett hur du tidigare gjort, kan du när som helst börja uppmuntra,
bekräfta och stötta dig själv;
se dina goda avsikter i allt och tro dig själv om gott.
Att visa sig själv respekt och omsorg,
är en verklig kärlekshandling.
En del i det handlar ofta om att acceptera sig själv och sin personlighet;
sin natur.
Inte som en flykt från ansvar, utan som ett bejakande av hela sig själv
utan skuld eller tillrättalägganden.
Om vi agerar kärleksfullt mot oss själva,
kommer vi även att agera kärleksfullt mot andra människor.
Om vi kan känna oss trygga och kärleksfullt bemötta hos oss själva,
blir vi trygga oberoende av andras förmåga att se och möta oss som vi önskar.
Vi blir fria att verkligen lyssna och se dem vi möter.
Vi är alla, var och en av oss, en viktig del av livet på jorden.
Agera varsamt mot den del som är du.