Den kommunicerande kroppen – att lära sig lyssna och förstå

Högkänsliga personer har ofta tydligt kommunicerande kroppar.
Det kan vara en konst att lära sig uppskatta en känslig kropp
och lära sig att ta hand om den på det sätt den behöver.

Man kan likna kroppen vid ett litet barn,
som utan tillgång till verbalt språk
försöker kommunicera sina behov och upplevelser.
Först kommer det en reaktion, ofta med blandade känslor,
och lyssnar vi då vänligt blir kroppen snart lugn igen.
Ignorerar vi känslorna, börjar kroppen kommunicerar obehag
i form av stress, ångest, trötthet, illamående,
yrsel, värk eller liknande för att få vår uppmärksamhet;
precis som ett litet barn som skriker allt högre.

I värsta fall ger barnet upp, och drar sig tillbaka med en känsla av
ensamhet, utsatthet och övergivenhet som följd.
En varm, klok omhändertagande vuxen vet
att ett lyhört lyssnande ger lugn och får symptomen att gå tillbaka.

Det lilla barnet och den känsliga kroppen har så mycket gemensamt.
De är nöjda och samarbetsvilliga när de inte är för belastade av intryck;
stressade, trötta eller hungriga.
När små barn och känsliga kroppar är riktigt utmattade,
kan de behöva hjälp att sätta stopp och få lugn och ro.

När vi var barn behövde vi föräldrarnas hjälp med
att sätta gränser kring vad som var lagom;
när vi blivit vuxna behöver vi lära oss att lyhört sätta en gräns
kring vad våra kroppar klarar och behöver för att må bra.

Det finns många missförstådda känsliga inre barn i känsliga kroppar;
barn som inte blivit sedda och förstådda,
utan bemötta som om de vore krångliga eller på något sätt fel.

Att vara sträng och kritisk till sitt inre barn och sin känsliga kropp,
är som att vara sträng och kritisk mot ett litet barn
som bara vill bli älskat som det är.

Det lilla barnet vet vad det behöver från dag ett,
och det gör vårt inre barn och våra kroppar också.
Om vi inte fått lära oss att ta hand om
våra inre barn och känsliga kroppar på det sätt som behövs,
kan vi lära oss att göra det.
Vi behöver förståelse och en trygg plats från vilken vi kan utforska livet;
som en trygg inre kokong
där vi vet att vi alltid kommer att bli välkomnade,
precis som vi är, hur vi än är.

Några saker vi kan göra för att skapa en sådan trygg, inre plats:

1. Träna på att lyssna till kroppen och det inre barnet med värme och medkänsla.
2. Träna på att tillgodose de behov kroppen kommunicerar.
3. Se till att du får vila.
Även om du inte kan somna eller känner dig trött, se till att vila.
Högkänsliga kroppar kan bete sig som små övertrötta barn
som inte vill gå och lägga sig då de är uppe i varv;
men, de behöver sin sömn. Respektera din dygnsrytm.
4. Kom ihåg att göra saker som du mår bra av.
5. Ge dig själv tid och utrymme att varva ner och smälta alla intryck.

Om det blir för mycket, behöver vi ge det inre barnet/kroppen
de förutsättningar som behövs för att hantera allt.
Vad kan man göra?

1. Stoppa alla intryck. Ta dig bort från situationen.
Finn en plats där du kan blunda och slappna av.
2. Kom ihåg att andas. Andningen är något tryggt att vila i.
Lugn andning gör kroppen lugn.
3. Drick vatten, gå ut, ta en promenad, försök slappna av i kroppen.
4. När du är redo: stanna med känslorna.
Se dig själv utifrån, som du skulle se den människa
du älskar mest av allt i hela världen.
5. Låt allt vara precis som det är.
Försök att se på dig själv med värme.
Älska ditt sätt att fungera.
Du är född så här, du kan inte hjälpa det.

Det inre barnet/den känsliga kroppen vill bara bli älskad
och få finnas till på sina egna premisser.
Lyssnar man noga, kan budskapet låta så här:

Snälla, utsätt mig inte för mer än jag klarar.
Snälla, tyck om mig som jag är.
Jag kanske inte motsvarar dina förväntningar,
men jag gör mitt bästa och jag behöver ditt stöd.
Jag är underbar på mitt sätt;
låter dig uppleva och känna så djupt,
låter dig bli så berörd av livet.

Min känslighet är din största gåva, så tag väl hand om mig.
Titta till mig ofta och se om jag är ok.
Om du inte har möjlighet att ge mig vad jag behöver i stunden,
så se mig åtminstone, och visa mig att mitt budskap gått fram.
Då kan jag vänta lite.
Bli inte arg på mig, utan försök förstå mina goda avsikter.
Lär känna mig bättre, så kommer du att förstå
varför jag vantrivs på stökiga platser.

Se mig inte som svag eller sjuk;
jag är stark och frisk och smart på mitt eget vis.
Jag behöver dig för att ta hand om mig på rätt sätt.
Älska mig, se mig, välkomna mig som jag är;
då kommer vi att få ett otroligt rikt liv tillsammans.

Med värme,
Evalotta.