Hoppa till innehåll

När vi krockar med varandra

Ibland krockar man även med dem man älskar.

När något triggats i mig men inte i den andre,
kan vi med värme lyssna in vad i mig
som vill bli sett och komma ut i det varma ljuset.

När något triggats i den andre men inte i mig,
kan jag lyssna in och se med kärlek.

Utmaningen kommer när något triggats i båda två, samtidigt.
Då gäller det att hålla isär och hantera en sak i taget.

Att hålla isär är A och O.
Det som gör oss arga, ledsna eller vad det nu är,
har ofta inget med nuet och den andre att göra
utan med vårt känslomässiga bagage.
Vi reagerar på vår upplevelse av situationen.
Reaktionen på upplevelsen sätter ljus på något som är viktigt för oss;
ett oläkt sår, en rädsla vi behöver bli mötta i, en sorg eller liknande.
Upplevelsen är sann och behöver komma ut i ljuset.
Den har ofta mycket lite eller inget med nusituationen att göra
och framförallt inte med den som triggat reaktionen att komma fram.

Om man kan disciplinera sig till att pausa sin egen reaktion
och bestämma sig för att verkligen lyssna till den andres upplevelser,
utan att blanda in sig själv,
kan man komma till ett empatiskt möte
utan att fastna i smärtan av att inte bli förstådd.
Det är som att pausa sig själv för en stund
och vandra över en bro till den andre
för att ta del av den andres verklighet inifrån.
Detta är inte att överge sig själv,
utan viska ”jag ser dig, jag kommer snart tillbaka”.

När den andre blivit sedd och förstådd,
(eller man själv, om man får förmånen att börja)
hörd och bekräftad i sina känslor,
är den naturliga, spontana reaktionen
att man vill själv vill se och förstå.
Då kan man ta fram sin egen upplevelse i ljuset
och låta den berätta om smärtsamma upplevelser
som ligger kvar och färgar nuet.
När den gamla smärtan får kännas,
härledd till sitt ursprung, infinner sig ett lugn.

Ofta har vi några smärtsamma eller skrämmande
upplevelser med oss som färgar våra tolkningar i nuet.
Ju mer vi lyssnar till dem med ett kärleksfullt öra,
i vetskap om att de är en del av vårt bagage,
desto lättare kan vi skilja dem från nuet när de gör sig kännbara.
Med lite träning kan vi se när vi börjar projicera ut dem
på den situation vi befinner oss i,
hämta hem känslorna och ta hand om dem på ett konstruktivt sätt.
Det är så avväpnande lätt att möta och stötta
någon som är ok med sina sår;
som är ok med att bli rädd,
som inte skäms för att fånga upp sig själv
i en reaktion av skam utan istället säger
”detta är ok, även detta är ok”.

Med ännu mer träning kan vi lära oss lyssna igenom.
Arrogans är till exempel bara ett uttryck för rädsla;
utan rädsla skulle det inte finnas något skäl att vara arrogant.

Jag har följande citat som ledstjärna för hur jag allt mer
vill lära mig att se, allt klarare:
”As the poison came out of his (her) mouth,
all I could see was the pain in his (her) heart.”

Att lära sig hålla isär är måhända inte lätt,
men varje rörelse åt det hållet gör livet lättare
för det hjälper oss att se varandra som vi verkligen är;
vackra och fulla av kärlek.

Med värme,
Evalotta.

2 kommentarer till “När vi krockar med varandra”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.