Köra fast eller hitta vägen till kontakt – om känslor, behov och snårig terräng.

Det finns känslor som vi mår bra av och känslor som får livet att kännas stagnerat; känslor som sätter oss i kontakt med oss själva och andra, och känslor som isolerar oss från kontakt.

Vi blir välfungerande och känner oss levande när vi är i kontakt med våra grundkänslor och allmänmänskliga behov. Vi går runt i cirklar, kämpar utan att komma vidare, när vi är i kontakt med känslor som uppstått ur tolkningar vi gjort.

Det är stor skillnad på att vara i kontakt med de känslor som kommunicerar våra behov till oss och de känslor som uppstår när vi gjort en tolkning. Det ena är skönt, det andra är bara arbetsamt utan att leda någon vart.

Låt mig ge några exempel för att vägleda i denna djungel:

Om man till exempel känner sig ledsen för att en annan person gör eller inte gör på ett visst sätt, då har man ännu ett känslolager kvar att upptäcka därunder eftersom den känslan inte kommer direkt ur ett behov utan via en tolkning. Det ledsna känslan kommer förmodligen att hänga kvar ett tag och försvåra kontakten i relationen. För att kunna känna oss glada och i kontakt igen, behöver vi hitta lite djupare in i oss själva och komma förbi våra tolkningar. Vi behöver ge oss ut på jakt efter vilket behov hos oss själva som inte blev mött på det sätt vi önskade/behövde och försöka få kontakt med det.

Det kan vara så att när någon gjorde/inte gjorde något, blev vi omedvetet påminda om ett viktigt behov vi har, tillexempel gemenskap, kontakt, värde, mening, närhet, respekt, samhörighet, återhämtning eller liknande. Om vi omedvetet upplevde att det behovet var hotat, kan det ha påverkat vår tolkning och upplevelse av situationen. När vi hittar vårt behov och bejakar  att vi har det behovet, då kan vi må bra även om inget förändrats i det yttre. Behovet behöver inte nödvändigtvis bli tillgodosett i stunden, det viktiga är att vi har etablerat en kontakt med det och givit vårt medgivande till dess existens.

Känslor och behov kan vara som en snårskog där det är svårt att hitta in och ta sig fram. Det kan vara så lätt att fastna på vägen och gå vilse.

Här kommer en liten vägledare att navigera efter:

Känslor:

När vi känner ”att”, har vi ännu inte hittat fram till grundkänslan (som leder till kontakt med behovet), utan känner en känsla som kommer ur en tolkning (som leder i cirklar). Då finns det en nivå till därunder att leta efter. Sök efter ”jag känner mig…”

När vi känner i relation till något som någon annan gjort eller känner en värderande känsla, då känner vi också utifrån en tolkning och då finns det ännu ett känslolager därunder. Under ”Jag känner mig exkluderad” kan det finnas ”Jag känner mig osäker/ensam” som kommunicerar behov av t ex trygghet, tydlighet, värde, gemenskap. Inte sällan är det viktiga att man själv ser och bejakar sig själv i sina behov. Om man omedvetet bedömer att man inte borde behöva t ex trygghet och närhet, då kan man inte heller tillgodogöra sig det fastän man får det. Tänk dig att du som vuxen i en utsatt situation får lust att krypa upp i någons famn. Om du omedvetet dömer ditt närhetsbehov och tröstbehov som fel, kommer du kanske bara känna dig dum om du kryper upp i en annans famn. Om du däremot får kontakt med de behoven, stannar kvar hos dig själv och verkligen känner dem och bejakar att det är ok att känna dem, då kommer du förmodligen att må bra och känna att ditt livsrum har växt en aning även om du inte just då fick det behovet mött av någon annan.

Behov:

När vi känner behov av en annan människa eller av att en annan människa ska göra något, då finns det ännu ett lager att leta efter om vi vill komma hela vägen igenom. Den människa vi känner behov av, är en person som vi föräntar oss kunna möta viktiga behov hos oss. Vill vi ta oss ända till kontakt, behöver vi klura ut vilka behov det är som behöver bli mötta.

När vi känner ”behov av att du stöttar mig/förstår mig/hjälper mig”, har vi i samma känsla uttryckt ett behov och en preferens. Ofta vill vi att just de som står oss nära ska möta våra behov, och då är det lätt hänt att man upplever att det är just dem man har behov av. Det underlättar för oss om vi kan skilja dem åt, för då ökar våra chanser för att få våra behov tillgodosedda.

Ett exempel på åtskiljande: ”Jag behöver stöd. Vill du följa med mig på torsdag?”, ”Jag behöver få känna mig förstådd. Kan du tänka dig att lyssna på min upplevelse en stund och återge vad du hör mig säga?”, ”Jag behöver hjälp med flytten. Har du möjlighet att vara med och bära?”.

Ju mer tydliga vi är inför oss själva med vad vårt behov är, desto fler möjligheter kan vi finna för att tillgodose behovet. Behovet av att bli förstådd, kan mötas av många olika personer. När vi har hittat grundbehovet, blir det mycket lättare att tillgodose många behov samtidigt – som till exempel i en familj. Det som till en början kan se ut som motstridiga behov, blir för ett tränat öra helt möjliga att förena när man lärt sig hur.

Det här har redan blivit långt och det finns så mycket mer att säga; det är en snårskog, men det är så värt att leta efter den framkomliga vägen. Jag återkommer.

Med värme,

Evalotta.