Lyssna utan att försöka lösa eller fixa – en värdefull färdighet att sträva efter

Den största frustrationen jag känt när jag genomlevt svåra tider, har nog väckts av andras försök att peppa, lösa, fixa eller muntra upp mig.
De har menat väl, o så väl.
Förmodligen har jag själv många gånger gjort på samma sätt i mötet med en annan människas emotionella brottningskamp – försökt fixa. Lösa. Ordna. Ställa till rätta.

Det är så lätt att vilja hjälpa genom att lösa, i synnerhet när den som just då har det svårt inte vet vad den ska ta sig till.
Det finns tillfällen då vi kan hjälpa genom att fixa något, men ofta är det ett uppmärksamt lyssnande som hjälper allra mest.

Att kunna lyssna på en väns problem/sorg/frustration utan att bli lösningsfixerad, är så värdefullt.
Ofta är det det som hjälper den andre och därtill besparar det en själv mycket energi.
Vi behöver inte lösa, bara höra och förstå.
Det händer något när någon annan tar in och förstår vad vi går igenom.
Tyngden lättar och det känns mindre ensamt.

Vi är alla kapabla att hitta vår väg igenom våra känslor och livets irrvägar.
När någon försöker komma med lösningar, är det lätt hänt att vi inte känner oss hörda och förstådda.
Efter som jag själv har lätt för att bli lösningsfokuserad även om jag vet att det inte är det som hjälper, brukar jag fråga vad den andre vill att jag ska göra med det den berättar för mig.
Vill min vän att jag ska göra något eller är det att bli hörd och förstådd som är det viktiga?
Därefter blir det tydligt för båda vad önskemålet är.
När man har fullt av blandade och starka känslor i sig, är det inte säkert att man ens själv vet vad man vill att ens vän ska göra. Då är det till hjälp för båda att konkretisera det.
Att lyssna, spegla tillbaka att man förstår, att allt är ok, det är guld värt.
Att erbjuda sitt sällskap och stå för hopp och tilltro till personens förmåga att leva sig igenom det som är, det är stort nog.

Med värme,
Evalotta.