Det är mycket med att vara en stark-skör person.
Att vara stark-skör innebär att vara kraftfull och sårbar samtidig, parallellt och om vartannat.
En stark-skör person är alltid både och; har nära till båda tillstånden, åtminstone inom sig.
Ganska ofta dominerar det ena genom första halvan av livet
och det blir ett arbete att integrera båda aspekterna av sig själv.
En stark-skör klarar det som ska klaras och håller ihop det,
ringer chefer och förklarar trevligt var det glappar i bemötande,
vad som är bra och vad som inte funkar som det ska.
En starkskör styr upp saker.
Vi är starka, det är genuint.
Vi är bra på det, det kommer naturligt och lätt.
Vi är dock lika sköra som vi är starka och det är viktigt att förstå. Mycket viktigt.
En starkskör som ser så stark ut, behöver bäddas in i medkänsla och värme och omtänksamma ord.
Vi behöver lika mycket stöd som vi delar ut till andra.
Vi behöver mängder av kärlek och lyssnande hjärtan.
Vi behöver få bejaka vår skörhet såväl som vår styrka.
Man behöver en stor inre flexibilitet för att få med sig själv i skiftningarna.
Man behöver också hjälpa andra att förstå; ofta syns det ena mer än det andra.
När både styrkan och skönheten blivit integrerade i oss,
kan de samverka på fantastiska sätt.
De rymmer varandra, bevarar oss nära vår mänsklighet när vi är starka
och för oss till kärleken och kraften inom när vi är sköra.
Allt är skatter, allt.
Med värme,
Evalotta.
Hej! Känner igen mig i beskrivningen. Alla tror- eller de som inte känner mig privat- att jag bara är stark och klarar allt. Men lika stark som jag kan vara, lika skör kan jag känna mig. I mitt fall har fördelningen alltmer blivit stark och orädd på jobbet och mer känslig och ömtålig privat… Tror det är viktigt att hitta balans i det stark-sköra i livets olika situationer och våga blotta sig åt båda håll. Våga bryta ny mark och pröva nya roller? Hur som helst är jag ändå glad över att vara som jag är. Kan ju inte bli någon annan. Men stark-skör var en bra definition och lite mer konkret än ”högkänslig”. Tack?!
/Jenny
Wow, precis så! Hur många är vi tro…?
Hm, ungefär 1.5 miljoner i Sverige om statistiken stämmer. 🙂
Åh, ännu en text rakt in i hjärtat. Det är som att ha nära till alla åldrar inom sig. Fast livet ”ska” levas så ”vuxet”. Jag behöver ju få vara både liten och stor, stark och skör på alla åldrars vis på något sätt. Få leva ut barnets fullkomliga tillit när det är tid för det och skrika rakt ut när det är tid för det. Vara den nytänkande tonåringen, och tonåringen som söker. Och vara den kloka, lärda vuxna. Och den galna vuxna. Så mycket inom mig?
Det får du! Just bring it on. Är det yvigt i början, så lugnar det sig med tiden.
Så tydligt och mitt i prick. Har inte förstått förrän nu. Jag som ”alltid” är stak men ändå ”går sönder” och har så svårt att visa det sista, går sönder gör jag på min kammare.
Nu ska jag läsa och förstå så kanske även min omgivning kan börja förstå hur det funkar och att jag inte alltid är stark.
Står i en liten förändring i livet och härom kvällen sa min bästa väninna till mej ”du behöver inte vara stark, det är ok att gråta, rasa”. Detta har malt i mitt huvud och jag har sökt, så är det stark-skör precis så är jag.
Tack🙏
Fint skrivet! Det verkar som att styrkan ofta kommer först för många av oss stark-sköra och att vi får arbeta med att låta skörheten komma lika naturligt. Man kan till och med behöva aktivt avstå från att gå in i styrkan för att skörheten ska kunna komma igenom någon annanstans än på kammaren. Du är i gott sällskap av många. <3
Vilken fin och träffande text, tack!
Jag har varit stark för länge, ffa på jobbet, och har nu krashat. Det satt långt inne men nu behövde jag låta mig falla, berättade även för min chef om min känslighet. Tror även den här texten kan vara till hjälp att beskriva. Det blir att lära mig att våga vara skör, oftare, på andra platser än hemma.
Så bra! Känsligheten hos dig är en gåva till dem runt omkring dig. När den får rätt förutsättningar, blir den en stor tillgång. Med värme, Evalotta.