Hur känslor kommer ur behov

Att hitta rätt bland sina känslor, är inte alltid det lättaste.
Känslor kan kännas motstridiga, grumliga, röriga, svåra och oönskade osv.
De kan vara alldeles underbara, men ändå göra oss förvirrade.
Så länge känslorna är sköna och lätta, behöver vi vanligtvis inte försöka förstå dem. Livet rullar på bra ändå. Först när känslorna blir svåra och får oss att må dåligt på något vis, brukar det bli viktigt att försöka förstå varför vi känner som vi gör.

Det är lätt att koppla känslorna till sådant som hänt; saker som andra gjort eller inte gjort, saker man själv gjort eller inte gjort. Jag tror att det är vad många av oss lärt oss att göra. Problemet med det är att det medför en starkt begränsad möjlighet att påverka hur vi mår. Vi kan acceptera och gå vidare, vi kan säga ifrån, vi kan försöka förändra och det kan göra skillnad. Men, så länge vi kopplar känslorna till något utanför oss själva eller till värderingar kring oss själva, är vi i någon mån maktlösa och får använda vår kraft till att parera sådant som kommer emot oss.

Det finns ett annat sätt att förstå känslorna och deras ursprung; ett sätt som ger oss stor möjlighet att påverka dem inifrån.

Utifrån det här sättet att förstå, så kommer känslorna djupast ur våra behov.
Att förstå känslor på det viset, är en stor hjälp när man försöker förstå varför man känner som man gör och vad man kan göra när känslorna är svåra.
Det som känns rörigt och svårt, kan bli begripligt och hanterbart och därtill – aldrig något att döma sig själv för.

Med det här sättet att se, är känslorna tecken på om våra behov är tillgodosedda eller ej.
Sköna känslor betyder att våra behov blir tillgodosedda.
Då känner vi känslor som till exempel glädje, tacksamhet, inspiration, lugn, stolthet, tillit och lätthet.

Svåra eller obehagliga känslor är tecken på att våra behov inte är tillgodosedda. Då känner vi känslor som till exempel ilska, besvikelse, rädsla, nervositet, sorgsenhet, stress, hopplöshet, och osäkerhet.

Det är lätt att börja leta efter orsaken till svåra känslor utanför oss själva – och tänka att känslorna beror på andra. ”Om du inte hade…”
Eller så börjar vi leta efter fel hos oss själva. ”Typiskt mig…”

Det får oss dock inte att må bättre, snarare tvärt om. När vi tänker att något är fel på oss som känner som vi gör, då blir vi ännu mer sänkta.
När vi tänker att orsaken till hur vi mår och känner ligger utanför oss själva, blir det problem som ska lösas (och då kan vi missa det viktiga behovet som försöker göra sig hört genom känslan).

Man kan också ha lärt sig att man inte ska känna på vissa sätt. Man ”ska” kanske till exempel inte vara avundsjuk, svartsjuk, rädd, ledsen (i alla fall inte så länge) eller orolig. Har du också fått höra uttryck som ”släpp det där” och ”oroa dig inte”, ”var inte ledsen” och ”det ordnar sig”? Hjälper det? För mig hjälper det inte, snarare bli jag bara mer sänkt över att jag inte lyckas lösa problemet med att jag känner som jag gör.

Om du istället provar att fråga dig vad det är du behöver, så händer något helt annat. Vad är det för behov som ligger till grund för känslan? Känslor är budbärare av behov.

Känner du osäkerhet, kanske du behöver information, eller stöd, eller frihet att få prova dig fram utan att bli värderad eller bedömd. Känner du oro, kanske du behöver överblick, bekräftelse eller att bli hörd.
Känner du dig ensam, behöver du kanske kontakt och bli sedd.
Känner du dig ledsen behöver du kanske få sörja, eller bli hörd och förstådd. Detta var bara exempel, det finns så många kopplingar.

Behoven kan sedan mötas på många olika sätt och är inte beroende av en viss person.

Det finns inga känslor som vi inte borde ha, bara känslor som berättar om behov. Känner jag mig svartsjuk, är det för att jag inte vet om mitt behov av trygghet blir tillgodosett eller ej. Känner jag avund, är det för att jag blir påmind om att jag har ett behov som jag ser att någon annan får tillgodosett. Känner jag mig rädd är det för att jag behöver något.

Man varken kan eller ska försöka bli av med en känsla. Känslorna försvinner inte för att vi trycker bort dem, de lägger sig istället bara som en tyngd inombords och gör oss nedstämda.

Om du provar att godkänna det du känner och välkomnar den känslan, har du en bra början. Sedan kan du prova att leta efter vad du behöver, alltså vilket behov som känslan berättar om. När du har hittat behovet, prova då att godkänna det. Sedan kan du fundera på hur du kan få det behovet tillgodosett.

Det som började med tanken att det är något fel på dig, kanske då förändras till en insikt om vad du känner och behöver. Det fina är att det alltid finns ett sätt att få sina behov tillgodosedda på, man behöver bara vara kreativ.

Det här är något jag återkommer till på olika vis i alla mina texter.

Med värme,

Evalotta.