Din storhet – vikten av att förstå vem man egentligen är.

”Jag älskar den tunna, fridfulla morgonluften; då finns ingen tid, bara härlighet.”

Det är viktigt att veta vem man verkligen är, att se och förstå sin egen storhet och leva den i världen.
Det är inte meningen att vi ska tvivla på vår storhet; gömma den för världen eller tona ner den av rädsla för att bli sedda som överlägsna, avslöjade som en bluff eller bli ensamma för att andra jämför sig och dömer.

Det är meningen att vi ska använda vår storhet för helheten, för allas bästa, för att skapa balans. Vår storhet är gåvor vi fått för att bidra till helheten, till det gemensamma.
Att förstå och bejaka de gåvorna, är att ta ansvar. Det är att vara ödmjuk inför vad som var menat att vara. Det är inte att förhäva sig, det är att tacksamt ta emot och förvalta vad som blivit givet till oss.

Jag vet att det kan vara svårt och känsligt att tala om sin egen storhet.
Kanske är det lättare att se sitt bidrag till helheten, hur man bidrar i andra människors liv, i några människors liv, som en del i en helhet.

Kan du se din egen storhet? Finns det något du vet att du har inom dig men inte vågar släppa fram eller sätta ord på? Vad skulle hända om du bejakade det som finns där?

Att vara stor är inte en fråga om att tro sig vara förmer eller om bekräftelsesökande. Det är en fråga om att allas vår storhet behövs för att helheten ska bli som den är ämnad att vara. I balans. Det är viktigt att förstå vem man verkligen är, så att saker kan bli som de var ämnade att vara. Det är vad hästarna förmedlade en tidig morgon när jag satt hos dem i hagen.