Det finns så många sätt att erfara och beskriva den andliga dimensionen i livet. Vi har den i oss, som en genklang i vårt inre när vi berörs av musik, som en inre kärlekslåga, som en kreativitet som infinner sig och på en rad andra sätt. Någon känner sig buren, men skulle inte kalla det av ”Gud”. Någon annan känner sig som ett med allt i naturen, men är det tro? Det är lätt att de som har nära till de andliga orden och de klassiska upplevelserna formar vår bild av vad andlighet är, men hur ser den egentligen ut, andligheten vi alla har i oss?