”If you have come here to help me, you are wasting your time. But if you have come because your liberation is bound up with mine, then let us work together.” (Lilla Watson och hennes grupp.)
Jag kan inte hjälpa någon att läka och utvecklas om jag håller en distans. Jag kan vara professionell och ha mitt fokus på den andres process medan jag arbetar, men inombords behöver jag vara öppen, beröras och låta det som sker i mötet få genklang även i mitt egen inre. Om jag inte gör det, blir det inget verkligt möte. Jag tror på mötet och det som sker när vi verkligen är närvarande inför varandra. När jag tänker tillbaka är det aldrig de som sagt rätt saker eller haft ordning på sitt eget liv som har hjälpt mig mest. Det är verkliga, sårbara människor som inte försökt lösa mina problem eller fixa mig, utan bara i kärlek varit där. Det händer något när vi möts så. Att bli sedd av någon som inte dömer, öppnar för livets alla goda krafter att verka i en människa. Det finns ingen anledning för mig att inte visa min egen sårbarhet och mänsklighet. Fokus är inte på mig under samtalet, men det går att lära känna mig genom allt jag delar i mina sociala kanaler. Jag tror att det är bra. Vi blir aldrig klara och det är som det ska. I samtalet med mig så bjuder du in mig att se vad du står med. Ibland har jag människor jag känner i samtal. Det är inte konstigare än att just då pratar vi fokuserat om just den personen. För bortom skammen, i den frihet som uppstår när allt med en människa får vara ok, finns det inte någonting att dölja. Jag gör min resa, du gör din och när vi möts i öppenhet så händer något. Välkommen.
Vill du ha min hjälp?
Jag har lagt ner min kunskap i två omtyckta onlinekurser där du kan jobba med ditt anknytningsmönster. De är fulla av empati och värme. Välkommen att kika på dem. Du får maila mig fritt under kursens gång.
https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster
Med värme,
Evalotta.
❤️
<3